jnjfootball

Jag hade tänkt slänga iväg ett utförligt blogginlägg inför Champions League-finalen. I vanlig ordning har dock tiden sprungit ifrån mig och saker kommit emellan. Därför blir det ett i ilfart ihopsvarvat blogginlägg i en bil på väg hem från shoppingparadiset (nåja) Vingåker.

 

Knappast ett blogginlägg värt vad som kan komma att bli tidernas final i Champions League.

 

Att det är Europas två bästa lag som möts tror jag få protesterar mot. Barcelona går, enligt de flesta, in i matchen med favoritskapet hängandes efter över sig. Det har katalanerna inga problem som helst med, det är de vana med. Samtidigt passar det Manchester United väldigt väl.

 

Världens bästa offensiva lag mot världens mest disciplinerade lag. Vi har Barcelonas elva mer eller mindre klart för oss, vi vet precis vilken sorts fotboll de kommer spela. Det är upp till Manchester United att göra det som så få lag klarat av. Det är upp till Manchester United att klara det de misslyckades så fatalt med 2009.

 

Jag tror sir Alex lärt sig läxan från Rom.

 

Då var det ett frenetiskt pressande United som inledde finalen briljant första tio minuterna. Ronaldo skapade flera halvchanser, Park borde gjort mål och Eto’o gjorde i stället 1-0 från ingenting. Man United lyckades aldrig hämta sig från chocken.

 

Sedan dess har världens näst bäste fotbollsspelare lämnat och Manchester United har blivit ett än bättre fotbollslag. Jag ger det här laget större möjligheter att störa Barcelonas spel. I stället för en Cristiano Ronaldo som inte visar något större intresse för ett kollektivt presspel har en mexikan, som ingen kände till namnet på för ett år sedan, kommit in. Lägg där till en fantastisk Antonio Valencia och en två är äldre bättre Giggs.

 

Den stora frågan är hur sir Alex väljer att sätta tonen på matchen. United kommer aldrig orka pressa högt och intensivt i 90 minuter – det måste ske i vågor. Kommer laget sjunka lågt? Ställer Vidic backlinjen högt upp? Var positioneras Rooney? Det vet ingen. Samtidigt som man alltid pratar om Manchester United som världens mest disciplinerade och defensivt skickliga lag så faller allt för ofta (i jämförelse med exempelvis Barcelona och Arsenal) den bollskickliga aspekten bort. Manchester United är ett spelande lag. Efter Barcelona är Manchester United det lag som genomfört flest passningar i årets Champions League (det skiljer förvisso nästan 3000 passningar lagen emellan).

 

Jag tror i alla fall inte sir Alex kommer ta sig an matchen med José Mourinhos cynism. Jag hoppas i alla fall inte det.

 

Vi kliver in på lite nycklar i matchen för hur United ska ta sig an Barcelona.

 

* Ji-Sung Park

Jag skriver inte Lionel Messi här. Men det är den ”problematiken” jag tror Park kanv ara lösningen på. Terry Venables spekulerar i om sydkoreanen ska få en pivote-roll för att sätta stopp för Messi. Jag är inte helt säker på att han får en så tydlig stoppa-Messi-roll, Ferguson har inte för vana att punktmarkera bort enskilda spelare (Det sägs att den enda spelare han försökt punkta bort var Gianfranco Zola). Hur som helst kommer Park tillhöra Uniteds absolut viktigaste spelare i den här matchen, både offensivt och defensivt med sin enorma löpstyrka. Han är de stora matchernas man.

 

* Antonio Valencia

Valencia kommer nästan säkert få chansen före Nani på ytterflanken. Jag litar helt och fullt på Valencia som, även om han inte är lika individuellt bländande som Nani, alltid gör sitt jobb – samtidigt som han utför ett offensivt hot med sin snabbhet. Det är inte svårt att beundras av ecuadorianen. Vilken resa han gjort. Han kämpade sig på rekordtid tillbaka från det hemska benbrottet i höstas och kom tillbaka än starkare på andra sidan. Det var en skada som fått många fotbollsspelare tidigare att aldrig lyckas komma tillbaka till sitt rätta jag. För en spelare med Valencias egenskaper, med snabbheten som främsta attribut hade en sådan skada kunnat vara ödesdiger. Inte nog med att han kom tillbaka långt före förutspådd tid, han var dessutom nästan omedelbart tillbaka på samma höga nivå. De senaste månaderna har han varit fantastisk. Han kommer vara en nyckel i omställningsspelet.

 

* Michael Carrick

Efter finalen 2009 tappade Carrick bort sig själv. Han vandrade länge runt och var en blek skugga av sin forna storhet. Det tog ända till för tre månader för engelsmannen att återigen komma upp i den världsklassnivå han höll tidigare. Frågan är hur den bollskicklige mittfältaren med det ack så fragila självförtroendet tar sig an matchen. Med beslutsamhet eller osäkerhet? Hur som helst kommer det krävas mycket av Carrick när han ställs mot världens två bästa mittfältare.

 

* Wayne Rooney

Jag förväntar mig att Manchester United ställer upp med en 4-4-1-1-uppställning med Chicharito som spets. Det ger Rooney den kanske svåraste positionen på planen. Samtidigt som han får i uppgift att falla ned i banan när Barcelona har innehavet för att stoppa Sergio Busquets ska han också ha energin att dra ett tungt lass i det offensiva spelet. Han måste vara på topp.

 

Mer än så hinner jag inte med att skriva. Jag tänkte ge er lite lästips inför matchen:

 

Daniel Taylors text om Antonio Valencia:
http://www.guardian.co.uk/football/2011/may/26/antonio-valencia-manchester-united?CMP=twt_gu

 

Statistik inför matchen - http://therepublikofmancunia.com/stat-porn-united-vs-barcelona/

 

Terry Venables funderingar om Park i en pivote-roll. http://fourfourtwo.com/news/championsleague/80241/default.aspx

 

Hinner ni bara läsa en artikel ska ni dyka in i den här. Kalle Karlssons utförliga blogginlägg inför matchen.
http://www.eurosport.se/premier-league-bloggen-med-kalle-karlsson_blog180/taktisk-analys-champions-league-finalen_post1800634/blogpostfull.shtml

Påskfirandet är i full gång i lägenheten. I torsdags intogs den av Fredrik, Fredrik och Fredrik. Natten efter tog Broder Duktig och kusin Jenka över utrymmet när FFF flyttade över till en annan lägenhet med två andra kusiner. Sen... Äh, nästan hela släkten är i alla fall här!



Första kvällen slutade så här.

* * *
Raúl berättar i en lång intervju med Sid Lowe på The Guardian att Manchester United var ett alternativ när han lämnade Real Madrid för Schalke 04 i somras.

Det hade varit häftigt.

Hela intervjun hittar ni här.

* * *

Visst var väl det där guldrycket? När Antonio Valencia drog förbi en annars oerhört bra Silvain Distin och Javier Hernandez tryckte nicken i mål bakom Tim Howard.

Jag tror inte United kan tappa det här.

* * *
http://hastorresscoredforchelsea.com/

YES.

Äntligen kom det efterlängtade första målet när Fernando Torres hoppade in mot West Ham. Det är inte klokt vilken tid det tagit.

* * *
Apropå West Ham ser det ganska tungt ut för tillfället och laget kamperar på sista plats i tabellen. Det är idel måstematcher som väntar nu. Förutom den tuffa matchen borta mot Man City följer Blackburn, Wigan och formsvaga Sunderland (som tog första segern på nio matcher igår).

Avslutningen på Premier League kommer bli häftig.

* * *
Jag gillar att Scott Parker vinner årets spelare. Han har varit enorm i ett lag som kämpat för livet hela säsongen. Att han vinner tyder på att blicken höjts från Big Four.

* * *

 

Solen skiner genom fönstret och det ser ut att vara en fantastisk vårdag. Jag låter mig dock inte luras så enkelt. Vid Vätterns strand blåser alltid helvetets vindar. Alltid.

 

* * *

 

Van Der Sar; Sagna, Vidic, Kompany, Cole; Nani, Nasri, Wilshere, Bale; Tevez, Berbatov.

 

Så ser årets lag ut. Mitt ser dock lite annorlunda ut.

 

Van Der Sar; Sagna, Vidic, Kompany, Baines; Nani, Nasri, Parker, Bale; Tevez, Berbatov

 

Jag vill fruktansvärt gärna få in Charlie Adam också, men vet inte vem jag ska flytta på. Nani tycker jag ska få priset som årets främsta (som gick till Bale), Nasri var fullständigt briljant långa stunder även om han dippat lite, Parker har gjort en grym säsong och Bales höst fick precis alla att sjunga lovsånger. Jag var nära att flytta på Tevez, men hans värde för City går inte att förringa.

 

* * *

Den första ronden i El Clasico-perioden slutade oavgjort, även om Real Madrid vann på poäng i min bok. Mourinho har hittat spelet och poängen ger självförtroende inför kommande drabbningar. Jag är inte förvånad om Real slår ut Barcelona i Champions League.

 

Jag tycker inte det är straff när Villa går omkull, men Raúl Albiol är klumpig och får skylla sig själv att han ger domaren chansen att blåsa. Att han dessutom får syna ett rött kort är ett fruktansvärt hårt straff.

 

Straff var det däremot i en tidigare situation när Casillas rev ner samme Villa.

 

Jag kan däremot inte förstå varför inte Dani Alves åker ut. Varför inte vara konsekvent där?

 

* * *

Jag gjorde för övrigt tränardebut under gårdagen när mina ljumskar satte stopp för spel mot Nyckelby. Som en nyfödd Ferguson ledde jag mitt manskap till en stabil seger. Men det finns mer att hämta.

 

* * *

På grund av tränargärningen på Lyckevallen blev Arsenal-Liverpool lidande. Men jag hann dock med att se den vansinniga avslutningen. Det är bland det värsta jag sett.

 

Kontakten är där, men Fàbregas faller enkelt. I min bok är inte det där straff, även om jag förstår att man kan blåsa. Den andra sekvensen tycker jag är klarare, även om den inte är solklar. Jag kan dock inte för allt i världen förstå vad Eboué gör i den situationen, så fruktansvärt genomkorkat att man får magont.

 

Och visst avgjordes väl ligan här? Jag tror i alla fall det.

 

Härligt med lite tränarkurr också, även om jag inte förstår vad Wenger blir irriterad på Dalglish för.

 

* * *

IFK Norrköping tog den andra trepoängaren på säsongen när Marcus Falk-Olander ordnade segern. Det var få som trodde på nykomlingen.

 

Jag var en av dem. Det var inte deras sista seger i årets allsvenska.

 

* * *

Då väntar en avstängning för Kung Kennys ”Piss off”? Eller han kanske inte sa det tillräckligt mycket åt kameran?

 

* * *

I Manchester-derbyt fällde de individuella misstagen United. Berbatov var inte skarp nog, han borde – skulle – gjort två mål i första halvlek. I den andra bjuder man på en sällan skådat dålig sekvens. Hemsk passning mot van der Sar, dålig rensning från holländaren och en fullständigt horribel passning från Carrick.

 

Det fäller United, även om City gör en fin andra halvlek.

 

* * *

Jag har inte hunnit se något av Stanley Cup ännu. Och det lär inte bli mycket mer i veckan på grund av tv-bristen jag lider av. Ändå förvånande att Chicago åker så lätt mot ett fortsatt imponerande Vancouver.

 

Kan Rangers skaka Washington efter nattens skalp?

 

* * *

Jag ska försöka köpa hem ÖSK-Gefle ikväll. Har fortfarande inte sett Sportklubben i år. Det är för dåligt.

 

* * *

Jag vet inte varför, men jag tycker den här "låten" blir bättre och bättre för varje gång.

 

Det finns bara ett sätt att ta sig an en kväll som den här.

 

Ödmjukhet.

Raúl är så fullständigt briljant. I Champions League är han i sitt rätta element. Det verkligen glöder om honom och man vet att han kommer spela en avgörande roll.

 

Framspelningen från Jurado är fin, men därefter är det Raúl i dess renaste form. Han vrider lite på kroppen och vänder åt andra hållet, Júlio César är helt borta och han har bara att rulla in ledningsmålet. Hur många gånger har man inte sett den 33-årige spanjoren runda målvakten, exakt sådär?

 

Och så framspelningen. En nätt liten lobb och en frustande, pustande och löpande Benedikt Höwedes får ett friläge som han utnyttjar maximalt. Det är som att han inte gjort annat, den 22-årige mittbacken när han dundrar in 2-1.

 

Har ingen talat om för honom att han inte ska kunna sånt? Han är ju mittback. Vad gör han ens där uppe? Fantastisk sekvens.

 

Kvartsfinalerna i Champions League blev gamlingarnas revansch. Ryan Giggs har spelat fram till Uniteds fyra senaste mål. Raúl gjorde två och spelade fram till ett när Inter sänktes.

 

Det är mina älskade legendarer det där. I semifinalen möts dem. Senast Raúl och Ryan Giggs stod på varsin sida av planen blev jag kär. I spanjoren med nummer sju på ryggen.

 

Det kommer bli en invärtes strid mellan två kärlekar när en finalist ska koras.

* * *

Ralf Rangnick!

 

Vilken start han har fått i Schalke. Fyra matcher, fyra segrar och en semifinal i Champions League. De spelar med en helt annan glädje och energi än under Magath. Schalke kommer vara ett helt annat lag nästa säsong.

 

Vill man konkretisera förändringen kan vi vända oss till den vindsnabbe peruanen Jefferson Farfán, som sätter ord på det hela rätt bra:

 

- Jag hugger hellre sten än spelar för Magath.

* * *

Om Nemanja Vidic gråter till The Notebook så är det sånt här som får mig på fall.

*

* * *

Jasmin Sudic får nytt kontrakt, kommer det fram nu. Det har han förtjänat, det är fruktansvärt vilken otur han haft.

 

Sista dagen på Eurosport imorgon. Känns vemodigt, jag har haft fantastiskt roligt här.

 

Igår kände jag mig lyrisk när jag vandrade hemåt mot Hallonbergen. Stegen var lätta och promenaden kändes inte ens jobbig. Jag var ”on top of the world”.

 

En härligt intensiv och välspelad match. United var i sitt rätta element, Ryan Giggs tog knappt ett felsteg, John O’Shea stod för en briljant framspelning i djupled mot Giggs – med blicken åt andra hållet. Och då ska vi inte ens tala om Wayne Rooney. Nu var han tillbaka på allvar, fullständigt fantastisk över de båda mötena. Hittar sin roll perfekt, och vilka krossbollar!

 

Det var länge sen jag var så nervös inför en fotbollsmatch. Men så fort matchen var igång släppte det, jag var inte ens speciellt orolig när kvitteringen kom.

 

* * *

Hur kan man inte starta med Didier Drogba i en sån här match? Hans namn hade varit det första jag satte ut på laguppställningen.

 

* * *

Patrice Evra fortsätter att inte vara på den nivån vi är vana att se honom. Vad gör han vid målet?

 

* * *

Det får bli ett kort inlägg, tiden fullständigt sprang iväg. Damen vi hyr lägenhet av, den intellektuellt lemlästade, dök upp i morse och väckte oss i ottan för att ställa massa dumma krav. Efter det fick det bli en löprunda innan soffplatsen intogs för att kolla på amerikansk reklam med en sjuk Dr. D. Så kan man också fördriva en morgon.

Jag vägrar säga det än, men nu är våren nära. Jag har tagit plats på balkongen, spejandes ut över timida Lotsjön, laptopen i knät, ett glas vin i handen och Johnny Logans ljuva irländska toner i öronen.

De eftermiddagarna kommer inte i dussinpaket direkt, så det är bara att njuta.

 

* * *

Dåligt med bloggande på sista tiden, så det finns en hel del att sätta tänderna i, vi börjar med det allra mest aktuella, att Stan Kroenke blivit majoritetsägare i Arsenal.

 

Ytterligare en amerikan i Premier League bör få alla varningsklockor att tjuta högljutt med erfarenheterna från Glazers, Gillett och Hicks. Men jag tror Arsenal kan sitta betydligt lugnare i båten än sina konkurrenter.

 

Vi ska strax dyka in mer på vem ”Silent-Stan”, som han kallas, är.

 

Ordförande Peter Hill-Wood sa för en tid tillbaka att Arsenal inte behöver göra affärer med personer ”av den typen”, men han verkar ha blivit omvänd, kanske av Kroenkes läckra mustasch? Hur som helst tror jag den bästa utvecklingen för Gunners del hade varit – just det- ingen utveckling alls, att ägarsituationen varit oförändrad, men av två ”onda” ting är nog Kroenke är det klart bättre alternativet.

 

Den ryssuzbekiske oligarken Alisher Usmanov har nämligen också varit med i racet om Arsenals aktier genom företaget Red and White Holdings. Hans inblandning fick styrelsemedlemmarna att ingå ett ”lock down-agreement”, vilket innebär att vid försäljning måste man erbjuda de andra medlemmarna att köpa innan man vänder sig till Usmanov – allt för att hindra ryssen från att få kontroll på klubben. De verkar ha blivit en lyckad manöver, och det tror jag är gott för klubben. En rysk oljegangster som spenderat fyra år i fängelse för mutbrott på 80-talet klingar inte hyvens kille i mina öron i alla fall. Vid ett tillfälle erbjöd han faktiskt Arsenal att skjuta in runt halvmiljarden till spelarköp, något som klubben tackade nej till.

 

Vill ni läsa mer om Usmanov skrev Ian Cobain på The Guardian en lång, bra artikel om det för ett antal år sedan. http://www.guardian.co.uk/world/2007/nov/19/football.russia

 

Så, vem är Stan Kroenke?

 

En amerikansk affärsman som är rik som skulle kunna tävla med Marcus Licinius Crassus i rikedom. Han är god för runt 20 miljarder kronor, och har nu plockat på sig 62.89% av aktierna i klubben, mycket på grund av ”custodian-owner” Danny Fiszmans sjukdom. Som om de pengarna inte räckte är han dessutom gift med en medlem av grundarna till Wal-Mart, som till råga på allt är än rikare.

 

Kroenke är en sportintresserad herre som redan äger en handfull klubbar i Nordamerika, däribland Colorado Avalanche och Denver Nuggets som de mest anmärkningsvärda. Intrycket jag fått därifrån är att han är en bra ägare som inte lägger sig i allt för mycket utan låter manager och övriga sköta sitt. Risken att han blir en ny Glazer verkar minimal, hittills har han behållit alla klubbar han köpt och han verkar ha en långsiktig tanke med sina projekt. Positivt för Arsenals del är att han verkar fått såväl Hill-Wood och Arsène Wenger på sin sida, samtidigt som supportrarna verkar tillfreds och lättade över att de slipper Usmanov.

 

Min åsikt?

 

Arsenal är en välmående klubb, det bästa hade varit att fortsätta som tidigare, men det här är ingen katastrof, snarare tvärtom.

 

* * *

Wayne Rooney avstängd två matcher? Jag tycker det är ett jävla skämt, i ärlighetens namn. Det är inte snyggt, visst, det köper jag, men att straffa så hårt för några svordomar åt en kamera? Kom igen.

 

FA stäter ner foten, men frågan är hur de ska kunna upprätthålla den här standarden?

 

Jag vill också att fotbollens image filas lite på, men det här tycker jag bara är löjligt.

 

* * *

Har Zlatan tappat greppet? Två utvisningar på två matcher för rena dumheter. Det är dags att skärpa sig , annars kan han sänka Milan snarare än han höjer laget mot Scudetton.

 

* * *

Jag har nästan hunnit med att se fler allsvenska matcher i år än hela förra säsongen och har fått en glimt av nästan alla lag. Hittills känns mitt tips bra, även om Gais anfallsspel var förvånansvärt bra och där Wanderson och Alvaro Santos verkar funnit varandra på rekordtid.

Kristoffer Fagercrantz har hittat in i det allsvenska tempot förvånansvärt snabbt, jag tror han kan bli en rejäl tillgång för Kalmar FF i år.

 

För Trelleborg och IFK Göteborg är det nattsvart för tillfället. De måste vända på den här trenden omedelbart om det inte ska bli en riktigt jobbig säsong.

 

* * *

Att Bayern München sparkar Louis van Gaal med fem matcher kvar tyder på panik. Han måste setts som en rejäl belastning och poängtappet mot Nürnberg fick väl bägaren att rinna över. Uli Hoeness påstår att spelarna var rädda för holländaren, kanske ligger det något i det, men jag tror inte vi kommer få se några drastiska förändringar i klubben. Andries Jonker har en oerhört tuff uppgift framför sig, men kanske kan han svepa in med lite positivism i truppen och höja laget mot tredjeplatsen igen.

 

Men det är klart turbulent i Bayern München.

 

* * *

Lite tråkigt är det ändå att alla Champions League-kvartsfinaler utom Manchester United-Chelsea är döda. Men vi har i alla fall en härlig kamp att vänta på Old Trafford med ett Chelsea – utan anfallare som kan göra mål – som måste framåt.

 

* * *

John Chibuike!

 

Vilken härlig fotbollsspelare det är, han var överlägsen bäst på planen mot Göteborg. En härligt dansant stil där han hela tiden såg ut att vara steget före motståndarna. Och det lugnet han visar upp. Hög, hög klass.

 

* * *

Jens Lehmann.

 

Det var alltså allt som krävdes för att Arsenal skulle vinna. Säga vad han vill om ingripandet vid målet, där det så klart ska vara straff om inte bollen letat sig fram till Taylor-Fletcher, men han gjorde några riktigt viktiga räddningar och 41-åringen såg nästan ut som i fornstora dagar.

 

* * *

Fyra El Clasicos på 18 dagar. Det kommer bli en riktig fest!

 

* * *

Jens Lehmann i mål för Arsenal och Hasse Berggren som matchvinnare för Gefle. Är det inte 2011?

 

* * *

Toppstriden i Bundesliga lever, det trodde jag aldrig. Men Dortmunds form har varit allt annat än bra den sista tiden, och när broder Bender fullbordade Leverkusens vändning mot kaoslaget St. Pauli blåste han rejält liv i kampen om guldet.

 

Men jag tror inte Dortmund tappar, de har bara två bortamatcher kvar och ett betydligt lättare spelschema än Leverkusen.

 

* * *

Vad händer med Mönchengladbach? Helt plötsligt slår jumbon till med en 5-1-seger mot formstarka Köln. Men är det bara den sista dödssprattlingen vi ser nu? Det ska mycket till för att de reser sig från den mörkaste vrån i den tyska högstaligan.

* * *

Och avslutningsvis - premiär på Guldfågeln Arena. Jag vill se en kyckling springa ett ärevarv runt planen som inledning. Återstår att se om arenan lyfter Kalmar FF eller om det blir som Wenger en gång sa om Emirates Stadium. "Vi kommer spela alla matcher på bortaplan i år".

... På läktarna!

 

Spelet på planen var mediokert, vi återkommer till det.

 

Det var alltså mitt första Stockholmsderby, och om vi bortser från det uppenbart negativa med bengaler och så vidare: Jävlar vad häftigt det är!

 

En rökvägg i olika färger reste sig över Djurgårdens fans, Sjöberg liknade det vid ett utbrott från Eyjafjallajökull, och det var inte långt ifrån sanningen. Jag ska inte breda ut mig mer över ämnet med läktarkultur nu, utan nöjer mig med att konstatera att det var jävligt häftigt, och en mäktig stämning. Lite skillnad från allt Behrn Arena och Stadsparksvallen kan erbjuda.

 

Och så till spelet på planen. Nje. Det var ingen vidare fest där. Kort och gott kan man säga att det var två lag som var mer rädda för att förlora än de vågade vinna. Djurgården var väl snäppet bättre, men överlag var oavgjort ett rättvist resultat. Men Djurgården var inte långt ifrån att avgå med de tre poängen, men en härlig reflexräddning från Ivan Turina på Lyyskis nick räddade AIK:s dag.

 

* * *

Övrigt i Allsvenskan kan jag konstatera att mitt tips har börjat bra, på de flesta fronter. Örebro vann efter ett, enligt Kvesta, läckert Haddad-mål. Elfsborg vann, Norrköping tog all tre pinnar igår och Halmstad förlorade inte mot Kalmar FF i en medioker premiär. En klart intressant start, hur som helst.

 

* * *

Jens Lehmann är inte klok. Så är det bara. Nu stämmer han alltså Tim Wiese för kommentaren att ”Han hör hemma i Mupparna, och borde sitta på mentalsjukhus”.

 

Snacka om att överreagera.

 

* * *

I dag fick jag välja mellan Real Madrid-Tottenham och Schalke-Inter. Det var inget svårt val. Raúl väger över, det gör han alltid.

 

* * *

Sjöberg flaggar för att det kommer komma ut en video på hans eminenta blogg i veckan, med min reaktion från läktartifot. Jag bävar för hur det ser ut.

 

* * *

Kalle Karlsson är på plats på Eurosport och gjorde sin första dag. Ett riktigt bra förvärv måste jag säga, jag ser verkligen fram emot hans blogg.

 

* * *

Rooney straffas alltså för målfirandet med svordomar mot tv-kameran. Det trodde jag aldrig. Han har till imorgon på sig att överklaga.

 

Hur som helst ett jäkligt tungt avbräck inför City-semifinalen, som han alltså missar utöver Fulham-matchen.

 

* * *

Nu ska jag värma mig en kopp the – trots att jag inte är något större fan egentligen. Det börjar mer bli en kvällsgrej som ska göras helt enkelt.

Jag har ju lovat att ge mig på ett allsvenskt tips, så det är väl lika bra att slänga ut det på pränt och invänta domen vid säsongens slut.

1. Örebro SK
2. Malmö FF
3. Elfsborgs IF
4. Helsingborgs IF
5. IFK Göteborg
6. BK Häcken
7. Kalmar FF
8. Djurgårdens IF
9. Trelleborgs FF
10. Halmstads BK
11. Mjällby AIF
12. AIK

13. IFK Norrköping
14. Gais
15. Syrianska FC
16. Gefle

Där har vi det alltså, uppe för sågning. Vi kör en kort kommentar om varje lag också.

Örebro SK: ÖSK som segrare alltså, är det kärleken för hemtrakten som spökar nu? Kanske. Men, varför inte? Örebro har etablerat sig steg för steg som ett topplag, den spelförande fotbollen sitter och laget tycks titta uppåt i tabellen snarare än snegla sig över axeln nedåt. Man har tappat spelare som Porokara, Paulinho Guára och Bassombeng, och de har ersatts med okända namn som Valdet Rama, Kushtrim Lushtaku och mer oprövade kort som Andreas Haddad.  För det första bör det påpekas att Allsvenskan är ett jävla getingbo att tippa, men mitt resonemang bygger mer än något annat på frågeställningen: Om inte nu, när? Örebro har en god blandning med rutinerade rävar som Wikström, Alvbåge, Kihlberg, Anttonen, Wowoah, spelare i toppklass i Gerzic, Bedoya, Almebäck, samt unga talanger i Astvald och Atashkadeh. Dessutom är truppen bredare än tidigare, med flera duktiga Örebro-fostrade ynglingar som kan dra sitt strå till stacken. Det som kan fälla Örebro är om de tappar de bärande spelarna som sitter på ett utgående kontrakt redan i sommar. Men kort och gott, Örebro har blandningen, de har kvaliteten, spelet sitter, de är Allsvenskans roligaste lag, och: Om inte nu, när? Örebro tar hem det.

Malmö FF: Skåningarna sitter på en intakt trupp med stora, stora kvaliteter. Det räckte förra året, kan mycket väl räcka även den här säsongen, men jag tror att sidospåret med Champions League kan vara distraherande nog. Hamad, Durmaz, Pekalski, Larsson, Mehmeti, Molins och Daniel Andersson håller alla hög, hög klass. Dessutom tror jag att Dardan Rexhepi kommer få sitt stora genombrott i år. Frågan är hur mycket energi Rolle-gate tar?

Elfsborgs IF: De har pengarna, de har sportchefen som vet hur man sköter en klubb, de har spelarna och de har en tränare som tagit laget till guld tidigare. Ändå misslyckas man alltid på något vänster. I år också? I så fall blir det nog Magnus Haglunds sista chans, inte mig emot, jag tycker han fått sina möjligheter redan. Lasse Nilsson och David Elm är kanonförvärv och kommer så klart vara livsfarliga där framme.

Helsingborgs IF: Jag förstod aldrig varför man släppte Marcus Lantz utan strid, han var det största hjärtat laget hade och hade en stor del i den lyckade säsongen. Att Ekstrand ersätts av Peter Larsson behöver inte vara något större nedköp och offensivt ser det glödhett ut med Gerndt, Jönsson och Sundin. Men vad händer om Gerndt lämnar i sommar? Och hur står det egentligen till i truppen med tanke på Erik Edmans beteende och efterföljande sorti från träningen i veckan? Han var ju och gurglade lite även tidigare på försäsongen.

IFK Göteborg: Det sker något av en revolution i Göteborg, där den gamla Svennis-taktiken kastas ut genom fönstret och ersätts av en mer spelande fotboll. Resultaten så här långt har varit sådär. Det finns kvaliteter i laget, och jag tror att de kommer gå ganska bra. Drugge kan fungera som ett bra understöd till Tobias Hysén. Men det är många frågetecken kring Göteborgslaget, Tobias Sana har imponerat stort på försäsongen, får han sitt stora genombrott? Är Robin Söder tillbaka på allvar nu? Tar Bärkroth nästa steg?  Vem står för kreativiteten? Vad händer om Sigurdsson lämnar? Nej, jag tror inte på någon guldstrid för IFK Göteborg.

BK Häcken: Ett lag jag trodde mycket på förra säsongen, men som var en stor besvikelse och slutade först på åttonde plats. Truppen är bred och det finns gott om alternativ på så gott som alla platser. Mathias Ranegie kommer utmana i toppen av skytteligan. Även Makondelé ska bli intressant att följa den här säsongen, han har höga krav på sig efter alla lovord.

Kalmar FF: Ny arena och ny entusiasm i ryggen, men jag tror inte det lyfter riktigt än för Kalmar FF. Bristen på självklara val på forwardsidan tror jag ställer till det, Sobralense är duktig, inget snack om saken, men är  den centrala forwardplatsen rollen för honom? Inte övertygad. Ricardo Santos? Inte övertygad. Däremot tycker jag Kristoffer Fagercrantz ska bli väldigt intressant att se på högsta nationella nivå. Jag följde honom nära i J-Södra i fjol och vi hade även med honom i Bollplanket-studion. Hans tillslag håller hög klass och tillhör Allsvenskans bästa. Frågetecknet satt för tempot, men han verkar ha anpassat sig bra och har fått mycket lovord under försäsongen. Jag tror han tar plats direkt och jag tror han kommer göra väldigt bra ifrån sig.

Djurgårdens IF: Truppen är tunn och känslig för skador, samtidigt är det just det – skador – som ställt till det en del på försäsongen. Mattias Jonson, Daniel Sjölund och framför allt Johan Oremo. Det är tre spelare som behövs för att understödja duktige Kennedy Igboananike. Själv är jag väldigt förtjust i Kasper Hämäläinen och är övertygad om att han kan ta ytterligare kliv och bli Allsvenskans kanske bästa spelare. Så bra är han.

Trelleborgs FF: TFF är ett lag som ingen bryr sig om, de får aldrig någon uppmärksamhet, och ändå slutade de femma i fjol. Femma alltså. I år har de tappat en av lagets viktigaste kuggar i Andreas Drugge. Det känns som att Prahl famlat lite i mörkret efter en ersättare utan att riktigt lyckas hitta någon. Laget är anonymt, men bra. Noring tillhör ligans främsta och Haynes och Jensen är skickliga spelare. Avsaknaden av Drugge blir avgörande till varför säsongen 2011 inte blir lika lyckad som fjolåret.

Halmstads BK: Det här är intressant! Det har gått så fruktansvärt dåligt under försäsongen att jag inte kan låta bli att tippa Sveriges Spanien-koloni högre än alla andra. Josep Clotet Ruiz håler på med ett unikt bygge i Halmstad. Unga spanjorer har tagit sig till snön och kylan för att sparka boll under Peps vingar och det har gått…Sådär. Halmstad kan hamna precis var som helst i tabellen, precis var som helst. Spanjorerna är skickliga, de är välutbildade och tekniska. Frågan är hur de acklimatiserar sig till den svenska fotbollen? Jag tror att spelet kommer när snön smälter bort. Halmstad ska bli riktigt roligt att se under säsongen.

Mjällby AIF: I Mjällbys fall tror jag lite på tesen om ”det svåra andra året”. Laget är kvar från fjolåret, men frågan är hur länge. Jag känner på mig att Mostapha El Kabir försvinner i sommar. Hur ersätter man honom? Mjällby har fått in Samuel Petrone och ”bråkstaken” Pavel Zavadil, vars kvalitet jag verkligen inte är övertygad om. Dras Peter Swärdh till problemspelare?

AIK: ”2 LAX 9” är tillbaka i AIK-land med guldleende och allt. Men frågan är om Martin Mutumba håller samma klass som under guldåret? Han rosade inte direkt marknaden i Videoton. I övrigt är det Bangura gånger två, som dragit uppmärksamheten till sig under försäsongen. Det är en intressant duo, Mohamed vet vi vad han kan uträtta, Teteh har jag ingen större koll på. I övrigt tycker jag inte laget är starkare än det i fjol och jag tror AIK får det tufft även i år.

IFK Norrköping: Jag tror på nykomlingen. Faktiskt. Man har förstärkt bra med Ajdarevic, som imponerade i ÖSK i fjol, världens trevligaste Florén, Smedberg-Dalence som var bland Superettans främsta, rutin i form av Wikström och Friberg da Cruz samt en gammal allsvensk skyttekung i Gunnar Heidar Thorvaldsson. Bottentippade av många, men jag tycker att Janne Anderssons projekt i anrika IFK känns oerhört sexigt. Framför allt Thorvaldsson, som jag gillade i hans förra allsvenska sejour, ska bli intressant att se. Vilket skick är han i efter alla skadebekymmer? Hur som helst, IFK Norrköping hänger kvar.

GAIS: Det här tipset blev betydligt svårare de senaste dagarna efter sportchef Mats Perssons charmoffensiv på transfermarknaden. Tre gamla bekantingar dök upp, Alvaro Santos var först och under fönstrets sista dagar ramlade även Razak Omotoyossi och den så efterlängtade Wanderson in. Frågan är vad som händer i sommar, när både Omotoyossi och Wanderson försvinner?

Syrianska FC: Jag är väldigt delad när det kommer till Syrianska. Å ena sidan har de värvat väldigt bra, å andra sidan är offensiven för dålig. Johan Arneng är ett kanonförvärv, han håller fortfarande hög allsvensk klass, och i övrigt har man också fått in defensiv kompetens i Jawo, och David Durmaz. De defensiva leden känns ändå okej, där håller de allsvensk klass, det är i offensiven jag tvekar. Klarar Peter Ijeh att stänka dit tio mål i Allsvenskan? Sharbel Touma och Abgar Barsom, vilken klass håller de? Och än viktigare, vad finns där bakom? I brist på annat: Syrianska åker ur.

Gefle: Och så har vi alltså kommit fram till jumboplatsen i denna helvetesliga att tippa. Gefle alltså. Lite likt i tipset av Örebro som segrare baseras tipset mer än något annat på tesen att: Någon gång ska det ske. De har kommit undan med livhanken i behåll flera år i rad. Truppen är anonym, jag tror inte att Pelle Olsson lyckas med miraklet att hålla Gefle kvar i år igen. Asp och Abdulai är inga nuförvärv som skrämmer – än så länge. Håll ett extra öga på James Frempong, som kan bli intressant, men säsongen 2011 tror jag blir Gefles sista dans i Sveriges finrum – på ett tag.
* * *

Då har vi det på pränt. Manchester United är mest hatade företaget i Storbritannien enligt en undersökning gjord av The Sun.

 

De vinner före Ryan Air, British Oil och McDonald's.

 

Jag vet inte vad man ska kommentera på det. Men en klok man säger ofta att "starka känslor är bra", och det är väl bara att luta sig till det påståendet nu.

 

* * *

Vissa idrottsmän blir man verkligen glad av att prata med. Mathias Florén i IFK Norrköping är precis en sån person. Så fruktansvärt ödmjuk och genomtrevlig på alla sätt och vis.

 

* * *

Apropå Florén. Jag ska göra slag i saken och fixa till ett allsvenskt tips innan säsongen drar igång. Men först fokuserar vi på landslaget.

 

* * *

Redaktör Karlsson sitter och plitar på en text om Denni Avdic. När kunskaperna inom det tyska språket inte riktigt räckte till kan man alltid luta sig mot Google Translate.

 

Eller?

 

"Han har haft sina möjligheter. Det skulle ha gett honom säkerhet om han byggt en koja, det hade varit bra, säger Schaaf".

 

Ett odödligt citat. Jag kan inte hålla mig för skratt när jag tänker på det.

 

* * *

Att vara född 1994 och spela nummer 7 på ryggen i Allsvenskan är tungt, i alla fall i mina ögon.

 

* * *

Om vi ska vara lite seriösare med Denni Avdic så är det så klart ett väldigt tufft uttalande, där både Thomas Schaaf och Klaus Allofs uttalar sig klart negativt mot svensken.

 

Sen är det så klart inte lätt att komma in i ett Werder Bremen som presterar alldeles för dåligt, men det är ändå en motorsåg som inte bör förbises.

 

Tänk om en liknande sågning kommit i Sverige?

 

Det verkar som att inställningen och engagemanget är det som irriterar mest. För inte trodde man att han skulle komma in och dominera i Bundesliga? Men en pigg injektion på bänken kan man väl i alla fall tänka sig, och han har faktiskt inte ens varit i närheten av det.

 

Han bör nog bättra sig i alla fall om han ska ha någon framtid i Werder Bremen.

 

* * *

Mario Balotelli. Finns det inget stopp för dumheterna? Pilkastning på juniorer från första våningen på Carrington är en relativt livsfarlig lek.

 

* * *

West Bromwich har gått 28 matcher utan att hålla nollan i Premier League. Talar det för att Antonsson får förtroendet framför Jonas Olsson?

 

* * *

Backproblemen verkar aldrig ta slut. Mikael Lustigs knäskada oroar, så klart, även om han säger sig kunna spela.

 

Än värre är att Lustig faktiskt är backlinjens mest rutinerade man med sina 13 landskamper. Ingenting som skrämmer direkt.

 

* * *

Jag fick precis ett meddelande på Facebook från en gammal lärare (fröken hette det på den tiden) från låg/mellanstadiet. Det är så klart roligt på alla sätt, men det är ju inte utan att man undrar om man gjorde intryck på ett positivt eller negativt sätt?

 

Det ska jag dock inte gräva vidare i. Jag nöjer mig med hälsningen, lyfter blicken mot solen (som faktiskt strålar genom fönstret, trots att det nyss snöade och haglade) och lever vidare i villfarelsen att jag var en mönsterelev.

 

* * *

Landslagsperiod brukar betyda fotbollsabstinens och att man följer landslaget med blåslampa. Denna vecka inget undantag. Förhoppningsvis får jag dock möjligheten att följa händelserna på lite närmare håll, som omväxling.

 

* * *

Jupp Heynckes är alltså klar som ersättare för van Gaal i den fullständiga tränarsoppa som pågår i Bundesliga. Matthias Sammer har uttryckt oro över vad som håller på att inträffa, och jag måste säga att jag inte heller gillar den där cirkusen. Jag förordar ju kontinuitet.

 

* * *

Härlig diskussion som pågår borta bland kommentatorerna. "Fotboll, vem fan kom på det? Borde det inte heta fötterboll?". Micke Bergvall är inte sen med att ge svar på tal, när han ställer sig upp och visar att man bannemig inte använder två fötter samtidigt.

 

Ifall ni undrat.

 

* * *

Det här var tänkt att bli betydligt längre. Så blev det inte. Ledig dag imorgon, första helgen på jag vet inte hur länge. Så det ska jag ta till vara på!

En taxi, ett flyg och en taxi till, vädret detsamma, staden en annan. Stockholm blev Malmö och den första upptaktsträffen för min del är genomförd. Den var väl i stort sett vad jag förväntat mig, men det var roligt att vara med om det hela.

Vad säger ni, vi kör några höjdpunkter och anmärkningsvärda dumheter? Åhjo, så får det bli.

 

* Lasse Granqvist fick bästa tänkbara start. ”Nu står Assyriska redo…Syrianska!”
* Clotet Ruiz härliga tungrullning, ”Rolllllllllee”.
* AIK – scenens tråkigaste
* Nannes laxrosa kavaj – läcker!
* Peter Swärds ärliga svar på hur det är att vara tränare för Mostapha El Kabir: ”Det är en utmaning varje dag”
* Lunch: Något kött, något potatismos, något mer, mycket gott
* Tom Prahl gav svar på tal och spräckte alla myter, men frågan är om det var i en positiv riktning? ”Förmodligen tränar vi minst i Allsvenskan!”
* Martin Andersson lägger över all press på tränare Haglund. ”Det är upp till han där att visa det”, angående att Elfsborg är Sveriges bästa lag.
* Sixten Boströms ”denna däran”, annars bjöd finnen i sedvanlig ordning på en torftig underhållning.
* Andreas Alms klädsel var dagens bästa. Ljusgrå slipover, mörkgrå kavaj, svart slips.
* Hamréns hus och ivriga armvevningar
* Nannes show, i vanlig ordning var det han som bjöd till på scenen.
* Och sist men inte minst, kvällens bankett på Malmös rådhus. Strålande mat, men mammas pannacotta rådde de inte på.

* * *

Och John Terry är tillbaka med kaptensbindeln runt armen i England. Jag förstår varför man väljer JT, han har alltid varit förstavalet, och med Rio Ferdinands skadebekymmer är det inte förvånande. Samtidigt har jag nog hellre Rio än Terry som kapten i mitt lag.

”I’m certainly older, but wiser as well”, påstår Terry.

* * *

På samma tema är ju Matthew Jarvis med i landslaget, och han har enligt rapporter varit väldigt pigg på träning.  Jag gillar Jarvis, en härligt snabb, kvick  och aggressiv spelare som gjort det väldigt bra under säsongen i Wolves. Han verkar dessutom ha en fäbless för skolan, han beskrev nämligen första träningspasset med landslaget som ”första dagen i skolan”.

 

* * *

Triangelen. Malmöbor, var får ni det sista ”e”:t ifrån?

 

* * *

Det här är så klart tråkiga nyheter.

http://www.eurosport.se/fotboll/premier-league/2010-2011/miljardforlust-for-man-utd_sto2717530/story.shtml

Jag orkar inte raljera mer om det, men det är jäkligt trist att den negativa utvecklingen fortsätter. Det behöver sättas stopp. Snart.

 

* * *

Nu är jag rätt trött, så jag ska slå mig ner i soffan och kika på Hooligans 2. Det får bli ett bra slut på en hård jobbperiod.

När Luis Suárez ska planera semester i sommar kan han nog stryka Ghana över namnen bland tänkbara resmål. Han är ungefär lika populär som pesten där.

 

* * *

Jag är ganska orolig över Manchester Uniteds match mot Bolton i eftermiddag. Skadeläget i de defensiva leden är inte gynnsamma och framför allt höjdspelet har blivit lidande. Kevin Davies - om han får spela, vilket jag väl tycker han bör med tanke på omständigheterna - kan ställa till det rejält.

 

Dessutom vill jag se Berbatov från start tillsammans med Hernandez. Han behöver speltid, och vi vill inte ha en tjurig bulgar på bänken när serien går in i ett avgörande skede.

 

BBC Tactics skriver intressant om försvarssituationen.

 

* * *

Efter lite motor-prat med Pippi på redaktionen känner jag ett otroligt sug på WTCC, svenska rallyt, Formel 1 och alla andra dumheter man var så barnsligt förtjust i som ung.

 

En titt på startlistan i WTCC och jag inser att det i stort sett bara är Alain Menu kvar av mina gamla hjältar.

 

Vad hände med Rikard Rydell undrar ni? Och det kan jag svara på. Han driver blomstergrossistfirman Rydells i Vallentuna samtidigt som han är expert på Viasat Motor.

 

* * *

På måndag ska jag flyga ner till de södra delarna av Sverige för att kolla läget med Skåne. Det var fruktansvärt länge sedan jag var där. Senast var nog finalen i u21-EM 2009.

 

* * *

Vi avslutar med två videos. Jag är knappast först med den här, men det är väldigt roligt när Mario "Bib-otelli" Balotelli misslyckas fatalt med att ta på sig en väst.

 

* * *

Och till sist. Först den döda duvan, och så dessa två stackars tofsvipor. Fågelhatet på de sydamerikanska fotbollsplanerna vet inga gränser.

Owen

Park - Fletcher - Hargreaves - Anderson - Rafael

Evans - Ferdinand - Vidic - O'Shea

Lindegaard

* * *
Så ser min United-skade-elva ut. Ingen rolig läsning.

Nu ska jag filma Corson. Hejhej.

Jag har lite svårt att tända till på Tottenham - Milan i kväll.

 

Den är så klart supersexig på alla sätt, Zlatan mot nya Tottenham med en återhämtad Bale. Ändå känner jag ingen hunger, trots att jag ska kommentera den.

 

I stället för att leta upp tränarkommentarer, statistik och laguppställningar halkar jag in på Magaths presskonferens, Raúls intervju på Uefa.com och söker bevis för Joaquíns medverkan.

 

Schalke-Valencia är som månen som blockerar den vackra solen. Men i det här fallet föredrar jag månen. Den har sina hål och feligheter, men den känns ändå bra mycket mer som min.

 

Jag blir alltid lite extra känslosam bara jag ser Raúl. Det spelar ingen roll om det är en bild, en match eller en intervju. Hjärtat dunkar lite fortare och håren på armarna ställer sig upp.

 

Skitlöjligt säger ni, det kanske det är också.

 

Men han är så jävla stor.

 

Raúl mot Joaquín. Mina två hjältar.

 

Vem bryr sig då om Tottenham - Milan?

 

* * *

 

Jag har vetat om det en tid, men att Anton Hysén kommer ut som homosexuell öppnar ändå den viktiga debatten, och det har varit storm på så väl twitter som bloggar under dagen.

 

Jag ska inte breda ut mig på ämnet. Jag är bara glad att Anton Hysén är så modig.

 

I stället vidarebefordrar jag er till Simon Bank, som skriver otroligt bra om det hela. Den bloggen hittar ni här.

 

* * *

Videon med Raúl inför mötet med Valencia.

 

* * *

 

Jag må kommentera Milan-Tottenham, men jag ska minsann sno åt mig en till tv och ha ett extra öga i Gelsenkirchen.

Frågan vi alla ställer oss:

 

Vad har Francesc Fábregas och Prinsessan Leia gemensamt?

 

Svaret? Allt, tydligen.

 

* * *

På söndag slår Zlatan ett slag för Berlusconi. Inte riktigt kanske, men han ska i alla fall spela i en specialdesignad tröja, med premiärministerns autograf, för att hedra mediemogulens 25 år som ägare för klubben.

 

Helt kosher?

 

* * *

Manchester Citys representanter med Gary Cook i spetsen satte vinet i halsen inför Europa League-mötet med Aris. En snabbtitt i matchprogrammet visade det sig att truppen på lagbilden inte såg ut riktigt som den skulle.

 

Den innehöll nämligen 60 spelare, med bland andra Zlatan, Messi, Kaká och praktiskt taget alla världstjärnor inom fotbollen, samt en randigt klädd figur vid namn Wally.

 

Mer om det kan ni läsa här.

 

* * *