Time to say goodbye

Vi marscherar gråtande ut till tonerna av Sarah Brightman och Andrea Bocellis "Time to say goodbye" och lämnar allt bakom oss?

Njae. Riktigt så dramatiskt sentimentala behöver vi väl inte bli. Jag kommer sakna er allihop, vissa mer än andra, och har förhoppningsvis lämnat något avtryck hos någon av er där hemma. Men nu är det dags för mig att prova vingarna; kasta mig ut från säkerheten uppe på klippan och slänga mig ut, huvudet före  och flaxa mig fram över dalen.

...Eller falla platt hundra meter och landa med en smäll, vem vet?

* * *
Annars blev det en hård dag igår, mycket saker att bära, bygga, köpa och grejja med. Kort och gott en hel jäkla del som skulle göras. Gjort blev det dock till slut och nu sitter jag i en fullt möblerad lägenhet på Österängen i Jönköping och betar av avsnitt efter avsnitt av Entourage, vi återkommer dit.

* * *
Welcome to my crib:


Lagom välstädat redan nu, fascinerande bra bild va? Fotografen borde skämmas...



Och så "Lé Kitchené" som det så vackert heter på franska. Now you've seen my crib, so get the hell outa' here!
* * *
Annars då? Jodå, jag har börjat förbereda mig på livet som ensamvart (låter sorgligt va?), och det är här Entourage kom in i bilden. En random serie jag valde av en ren impuls, och den har visat sig vara riktigt bra. Skön humor, sköna killar och skönt handling. Det är skönt helt enkelt!

* * *
Premier League är igång! Underbart, som man har väntat. För egen del blev det skrämmande lite fotboll i helgen, då flytten fick gå före. Jag hann dock med att se Man United-Birmingham där de regerande mästarna vann utan att imponera på något sätt.

1-0 till United, låter det bekant?

Vill ni läsa mer om vad jag tror inför den kommande säsongen så är sourze.se sajten för er. Klicka er fram till sportern och "Nedräkning:Premier League".

* * *
Arsenal? Herregud, vad händer?

Fullständigt överkörning av Everton på bortaplan. Grymt imponerande. Är det här säsongen då Wenger visar sina belackare vem som är en av världens bästa managers alla kategorier?

Gillar Fábregas hyllning av den fallne kamraten, Jarque. Det var smakfullt, mäktigt och vackert.

* * *
...Lika vackert var dock inte Hammarby-fansens hyllning av polismördaren Jackie Arklöv. Visste alla egentligen vad det var de vecklade ut inför hela Sveriges beskådan?

Skamligt.

* * *
Termen Superman har nu fått en helt ny benämning efter mirakelmannen Usain Bolts fantastiska rekordkross i finalen på 100 meter. Det är helt makalöst vad den mannen kan åstakomma.

Såg ni hur han lekte sig till finalen? Han springer i 30-40 meter, sen joggar han bara runt och kollar på sina konkurrenter. Det är ruggigt.

Nästan lika ruggigt är det när han i finalens sista meter springer och kollar på klockan för att se om han klarar rekordet. Det gjorde han.

Kommer någon någonsin kunna slå Bolt? Jag tror inte det. Mannen är perfektion.

* * *
Stackars Tyson Gay förresten. Han gör sitt livs lopp, är 2 hundradelar från det snabbaste någon någonsin sprungit...Och ändå blir han utklassad.

* * *
Det här får räcka för idag, Entourage väntar på mig. Blir nog ett inlägg imorgon.

...För er som väntar med spänning på sista delen i "Elvan som tog mitt hjärta", håll utkik imorgon!

* * *
Tack och godnatt för denna gången!

From Jkpg with looove / Jimmy

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0