"Oooh, My scaar"
...Och så var vi återigen i Örebro. Jag anlände igår via tåg, en resa som tog cirkus tre timmar. När tåget rullade förbi södra stationen på väg mot Resecentrum, gissa vilken låt som började spelas i mp3n?
The Town I loved so well.
Co-incidence? Nje, it's destiny.
* * *
Insparken är slut nu, och den fick det tråkigast möjliga slut.
En elev på skolan dog natten till onsdag, och insparken avbröts således. Fruktansvärt tråkigt, det var hemskt att se hur knäckta alla var.
Vila i frid.
* * *
Ossian "Ozzmeister" Mathiessen och David "Gert" Gert har av någon outgrundlig anledning bestämt sig för att styra kosan mot baguetterna och vinsörplarnas land; nämligen Frankrike. En avskedsfest var alltså en självklarhet och igår utspelades det hela.
Mycket trevlig tillställning med allt kärt folk man lärt känna under Rudbecksåren samtytterligare en hel del människor till.
* * *
Innan vi tar oss till dagens viktigaste händelse måste jag bara få gråta ut en sväng. En hård volleyboll-match resulterade inte bara i förlust för min del, utan även med ett fruktansvärt irriterande sår på min fots ovansida.
Fråga mig inte hur det gick till; Volleyboll är ju trots allt inte någon riktig närkampssport (?).
* * *
Och så till det vi alla längtat så efter.
Nej, det är varken AIK-Trelleborg, och faktiskt inte ens finnkampen.
Inte ens La Liga är det jag tänker på, även om den längtan och väntan också varit i det närmaste outhärdlig.
Nej, det är ju Manchester United-Arsenal. Säsongens första toppmöte i Premier League, och som vi har väntat, längtat och trånat efter den här stunden.
Arsenal har prickat storformen och har imponerat något oerhört i inledningen av säsongen samtidigt som United har blandat och gett. Förlust mot Burnley varvades med en slakt av Wigan och tongångarna från Old Trafford är ändå positiva inför kvällens sammandrabbning.
* * *
Apropå ingenting så har jag hyrt en ny film. Mongol heter den och handlar om Djingis Khan, eller Temudjin, som han hette som barn, och dennes fantastiska liv.
...Nämnde jag att det var mongoliskt tal? Det visste jag inte när jag hyrde ska jag tala om, och hade jag vetat det hade jag nog inte gått ur butiken med den i handen. Men å andra sidan ska det bli spännande att vidga sina språkliga vyer en aning.
* * *
Jag diskuterade förutsättningarna med min käre vän Henrik Andersson, tillika United-broder, inför kvällens mäktiga sammandrabbning. Vi hittade några punkter som är värda att notera:
* Försvaret är försvagat. Hur klarar högerbacken (O'Shea/Neville) av att hantera den irrationelle Arshavin som med största sannolikhet spelar där?
* Hur bra är egentligen Uniteds mittfält? Tillräckligt bra påstår jag, inte högsta klass säger Henrik. I mina ögon håller Fletcher numera allra högsta klass, Carrick gör det vanligtvis men har varit helt ur slag hittills. Dessutom finns det goda möjligheter att gå efter dagsform och låta spelare som Anderson, Giggs, Gibson och Scholes turas om. Enda orosmolnet i mina ögon är bristen av bidragande till målskörden, men förhoppningsvis finns andra spelare som tar hand om det.
Henke däremot tycker vi saknar kreativitet, att vi inte har kapaciteten att trycka upp laget, och mala ner motståndarna á la Chelsea. Det ligger självklart något i det, men samtidigt tycker inte jag våran centrallinje har samma uppgift som Chelseas. Uniteds innermittfält har i uppgift att diktera och dirigera, samtidigt som kreativiteten ska komma från kanterna. Upp till bevis ikväll!
* Mycket ansvar ligger på Rooney.
* * *
Hur som helst så väntar jag med spänning tills klockan slår 18:15 och det är dags för avspark. Det kan bli hur jäkla bra som helst.
...Men som vanligt i toppmatcher, kan det ju också bli hur dåligt som helst.
Jag hoppas innerligt att generalen Fábregas inte kommer till spel. Ett ja, blev ett nja och har nu börjat luta mot ett nej. Hoppas det stämmer.
2-1 till United, Målskyttar: Rooney, Park
* * *
Bring it, jag är så redo!
P.S. Jag måste bara delge en av mina favoritscener från Scrubs. Truly hilarious.
* * *
Taggtråd var det ja...
The Town I loved so well.
Co-incidence? Nje, it's destiny.
* * *
Insparken är slut nu, och den fick det tråkigast möjliga slut.
En elev på skolan dog natten till onsdag, och insparken avbröts således. Fruktansvärt tråkigt, det var hemskt att se hur knäckta alla var.
Vila i frid.
* * *
Ossian "Ozzmeister" Mathiessen och David "Gert" Gert har av någon outgrundlig anledning bestämt sig för att styra kosan mot baguetterna och vinsörplarnas land; nämligen Frankrike. En avskedsfest var alltså en självklarhet och igår utspelades det hela.
Mycket trevlig tillställning med allt kärt folk man lärt känna under Rudbecksåren samtytterligare en hel del människor till.
* * *
Innan vi tar oss till dagens viktigaste händelse måste jag bara få gråta ut en sväng. En hård volleyboll-match resulterade inte bara i förlust för min del, utan även med ett fruktansvärt irriterande sår på min fots ovansida.
Fråga mig inte hur det gick till; Volleyboll är ju trots allt inte någon riktig närkampssport (?).
* * *
Och så till det vi alla längtat så efter.
Nej, det är varken AIK-Trelleborg, och faktiskt inte ens finnkampen.
Inte ens La Liga är det jag tänker på, även om den längtan och väntan också varit i det närmaste outhärdlig.
Nej, det är ju Manchester United-Arsenal. Säsongens första toppmöte i Premier League, och som vi har väntat, längtat och trånat efter den här stunden.
Arsenal har prickat storformen och har imponerat något oerhört i inledningen av säsongen samtidigt som United har blandat och gett. Förlust mot Burnley varvades med en slakt av Wigan och tongångarna från Old Trafford är ändå positiva inför kvällens sammandrabbning.
* * *
Apropå ingenting så har jag hyrt en ny film. Mongol heter den och handlar om Djingis Khan, eller Temudjin, som han hette som barn, och dennes fantastiska liv.
...Nämnde jag att det var mongoliskt tal? Det visste jag inte när jag hyrde ska jag tala om, och hade jag vetat det hade jag nog inte gått ur butiken med den i handen. Men å andra sidan ska det bli spännande att vidga sina språkliga vyer en aning.
* * *
Jag diskuterade förutsättningarna med min käre vän Henrik Andersson, tillika United-broder, inför kvällens mäktiga sammandrabbning. Vi hittade några punkter som är värda att notera:
* Försvaret är försvagat. Hur klarar högerbacken (O'Shea/Neville) av att hantera den irrationelle Arshavin som med största sannolikhet spelar där?
* Hur bra är egentligen Uniteds mittfält? Tillräckligt bra påstår jag, inte högsta klass säger Henrik. I mina ögon håller Fletcher numera allra högsta klass, Carrick gör det vanligtvis men har varit helt ur slag hittills. Dessutom finns det goda möjligheter att gå efter dagsform och låta spelare som Anderson, Giggs, Gibson och Scholes turas om. Enda orosmolnet i mina ögon är bristen av bidragande till målskörden, men förhoppningsvis finns andra spelare som tar hand om det.
Henke däremot tycker vi saknar kreativitet, att vi inte har kapaciteten att trycka upp laget, och mala ner motståndarna á la Chelsea. Det ligger självklart något i det, men samtidigt tycker inte jag våran centrallinje har samma uppgift som Chelseas. Uniteds innermittfält har i uppgift att diktera och dirigera, samtidigt som kreativiteten ska komma från kanterna. Upp till bevis ikväll!
* Mycket ansvar ligger på Rooney.
* * *
Hur som helst så väntar jag med spänning tills klockan slår 18:15 och det är dags för avspark. Det kan bli hur jäkla bra som helst.
...Men som vanligt i toppmatcher, kan det ju också bli hur dåligt som helst.
Jag hoppas innerligt att generalen Fábregas inte kommer till spel. Ett ja, blev ett nja och har nu börjat luta mot ett nej. Hoppas det stämmer.
2-1 till United, Målskyttar: Rooney, Park
* * *
Bring it, jag är så redo!
P.S. Jag måste bara delge en av mina favoritscener från Scrubs. Truly hilarious.
* * *
Taggtråd var det ja...
Kommentarer
Trackback
