Sammanfattning av U21-EM och vår resa
"Bättre sent än aldrig" har jag hört att det finns ett ordspråk som lyder. I det här fallet passar det ypperligt. Jag har varit ganska upptagen sen jag kom hem från vår senaste resa, men här är den hur som helst. Håll till godo mina damer och herrar: Sammanfattningen av U21-EM och vår resa.
* * *
Sammanfattning är egentligen fel ord, men jag kom inte på något bättre. Istället kommer jag skriva upp anekdoter och händelser som förtjänar extra uppmärksamhet och självklart det bästa av det bästa från vår resa. Where to start? I slutet såklart!
* * *
Tyskland blev mästare, det var aldrig något snack i finalen. De spelade smart och taktiskt och tvingade engelsmännen till ett spel som de inte på långa vägar behärska. Tyskarna sjönk långt ner i plan och lät istället England rulla boll.
England kan inte rulla boll.
Något som syndes allt för tydligt. Att de sedan lyckas utnyttja målchanserna som bjus till fullo och vinna med 4-0 är ett prov på styrka.
De må inte varit det roligaste laget, men de är värda vinnare.
* * *
Resan till Malmö och finalen var både rolig och tröttsam. Jag spenderade cirka 95% av de 8 timmarna med huvudet i kudden, i drömmar om en perfekt värld där jag var härskare, Real Madrid inte var galacticos och där Sverige rättmätigt var i final.
Vi var fem tappra ungtuppar som begav oss mot vårt lands sydligare delar, Jag, Anton, David, Safari-Ludde och min bror, också kallad F-14.
* * *
Man tager vad man haver. I brist på papper blev det alltså min underarm som fick agera ark för vår gemensamma drömelva från mästerskapet.
För er som inte kan se förtydligar jag lite: (4-2-3-1)
Neuer
Motta - Höwedes - Richards - Criscito
Muamba - Svensson
Özil - Khedira - Milner
Berg
Bubblare:
* Rasmus Elm - Hade vart med i min elva, mina kamrater misstyckte dock till mitt stora missnöje. Elm har hållt en väldigt hög standard och gör som vanligt inte ett misstag.
* Andreas Beck - Hade nog också vart med i min elva. Duktig offensivt och med en kalufs som får det att tänka på min barndoms glada dagar...
* Jerome Boateng - Inte lika hög klass som sin kollega Höwedes.
* * *
Resans stående skämt var, tro det eller ej, signerat en av våra busschaufförer: Lasse Kongo. Varje gång någon passagerare gick av bussen så höll han ett väl inövat tal som alltid avslutades med följande fras: "Spring inte ifrån er!"
Hur fan springer man ifrån sig själv?
* * *
...Apropå Lasse Kongo så fick David det stora nöjet att dela sovsal med ett par högt snarkande kineser. Mitt i natten hör jag, som för övrigt ligger vaken och spelar tennis på mitt i rosa högblankt lackade psp, ett konstigt skrik från andra änden av rummet och får kort därefter ett sms av herr Öhrn.
"David blir assraped av Khrmererna"
Thank god for T9...
* * *
EM:s snyggaste mål: Här hade jag inte speciellt mycket huvudbry. Men det får bli en topp 2.
1. Sverige-England 3-3 - Marcus Berg
2. Sverige-Vitryssland 5-1 - Gustav Svensson
* * *
EM:s värsting
Sånt där gör man bara inte. Det värsta jag sett sen Higuaita!
* * *
...Malmö är ingen fin stad. Den var konstig och Turning Torso var en massiv besvikelse. Nej tacka vet jag vackra och pittoreska Helsingborg (Det gillar du va Jens?) och sköna Göteborg!
* * *
Så här fokuserade var vi under finalen. Märkbart spännande.
Jag tror inte fotograf-David gillar min panna.
* * *
EM:s katastrof 1: Spanien. Helt under isen från start till mål. Varken kreativitet, rörelse eller vilja, då går man inte vidare hur talangfullt lag man än må ha.
Katastrof 2: Bojan Krkic. Förväntningarna var skyhöga. Det blev platt fall och pannkaka av det hela. Inte ens jag kan försvara dig efter det här pojk, inte godkänt!
* * *
Vem trodde förresten att vi någonsin skulle se tråkiga, defensiva och säkerhetstänkande Sverige som EM:s bäst spelande lag? Roligt, offensivt och fartfyllt med ett gäng härliga ynglingar som förgyllt min juni månad. Den öppenheten och harmoni de visar upp kan de gärna få smitta av sig till "Det riktiga landslaget".
Sträck på er pojkar, ni var EM:s bästa lag!
* * *
EM:s värsta väckarklocka. Flickorna (snällt uttryckt) som fnittrade, skrattade och och pratade så högt och mycket att varken Anton eller jag, de som kan sova genom ett bombanfall lyckades få en blund. Då är det något fel...
* * *
EM:s största bragd. Robin Söder. Han offrade sin karriär för att hjälpa sitt Sverige att nå finalen. Pojken borde inte tillåtits spela, ett ansvar som jag främst lägger på läkarteamet, inte Lennartsson som Laul vill ha det, men att han ändå gör det, trots smärtan som han uppenbarligen hade. Han kunde knappt gå stackaren, men det tyder ändå på en vilja av stål. Jag hoppas innerligt att den unge Söder rehabiliterar sig snabbt, han har potential att bli en av våra allra största.
* * *
Mest överskattade: Theo Walcott. Föga förvånande från ett United-fan, men jag förstår verkligen inte hypen kring den här killen. Han är snabb, otvivelaktigt. Men han är inte en särskilt spektakulär spelare, och i mina ögon inte heller en speciellt bra sådan.
Hans lagkamrater gör honom bra. Skulle det inte se bättre ut med Theo på startlinjen för att möta Usain Bolt i ett 200-meterslopp?
* * *
Resans trevligaste var utan tvekan de Malmö-bor vi träffade på under vår hemgång från arenan till vandrarhemmet. En trevlig pratstund med ett gäng människor som till råga på allt bott i Örebro. Co-incidence?
* * *
Slutligen: EM:s bästa. Den här gången är han svensk. 7 mål på 4 matcher talar sitt tydliga språk. Marcus Berg, hela fotbollsvärlden ligger öppen framför dig nu. Välj den kloka vägen...
* * *
Det här är nog det längsta inlägg jag skrivit hittils, inte undra på att jag är helt slut just nu. Nej nu ska jag slänga mig ner i min säng, slå på Smallville säsong 7 och njuta av Life as it should be.
* * *
Gårdagen var för övrigt mycket trevlig!
* * *
Förresten, United värvar alltså Owen. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är visserligen en ren vansinnesvärvning, men är det någon som ska lyckas något sånt så är det sir Alex. Jag vågar som sagt inte såga den gamle skottens värvning på förhand, men den känns minst sagt underlig. Kan han verkligen tillföra något? Han är ju...slut? Eller kommer mannen från Govan återigen visa oss hur man tränar ett lag? Spännande att se ska det i alla fall bli...
...Och gratis är ju alltid gott?
* * *
Godnatt gott folk, och glöm för guds skull inte.
Spring inte ifrån er...
* * *
Sammanfattning är egentligen fel ord, men jag kom inte på något bättre. Istället kommer jag skriva upp anekdoter och händelser som förtjänar extra uppmärksamhet och självklart det bästa av det bästa från vår resa. Where to start? I slutet såklart!
* * *
Tyskland blev mästare, det var aldrig något snack i finalen. De spelade smart och taktiskt och tvingade engelsmännen till ett spel som de inte på långa vägar behärska. Tyskarna sjönk långt ner i plan och lät istället England rulla boll.
England kan inte rulla boll.
Något som syndes allt för tydligt. Att de sedan lyckas utnyttja målchanserna som bjus till fullo och vinna med 4-0 är ett prov på styrka.
De må inte varit det roligaste laget, men de är värda vinnare.
* * *
Resan till Malmö och finalen var både rolig och tröttsam. Jag spenderade cirka 95% av de 8 timmarna med huvudet i kudden, i drömmar om en perfekt värld där jag var härskare, Real Madrid inte var galacticos och där Sverige rättmätigt var i final.
Vi var fem tappra ungtuppar som begav oss mot vårt lands sydligare delar, Jag, Anton, David, Safari-Ludde och min bror, också kallad F-14.
* * *
Man tager vad man haver. I brist på papper blev det alltså min underarm som fick agera ark för vår gemensamma drömelva från mästerskapet.
För er som inte kan se förtydligar jag lite: (4-2-3-1)
Neuer
Motta - Höwedes - Richards - Criscito
Muamba - Svensson
Özil - Khedira - Milner
Berg
Bubblare:
* Rasmus Elm - Hade vart med i min elva, mina kamrater misstyckte dock till mitt stora missnöje. Elm har hållt en väldigt hög standard och gör som vanligt inte ett misstag.
* Andreas Beck - Hade nog också vart med i min elva. Duktig offensivt och med en kalufs som får det att tänka på min barndoms glada dagar...
* Jerome Boateng - Inte lika hög klass som sin kollega Höwedes.
* * *
Resans stående skämt var, tro det eller ej, signerat en av våra busschaufförer: Lasse Kongo. Varje gång någon passagerare gick av bussen så höll han ett väl inövat tal som alltid avslutades med följande fras: "Spring inte ifrån er!"
Hur fan springer man ifrån sig själv?
* * *
...Apropå Lasse Kongo så fick David det stora nöjet att dela sovsal med ett par högt snarkande kineser. Mitt i natten hör jag, som för övrigt ligger vaken och spelar tennis på mitt i rosa högblankt lackade psp, ett konstigt skrik från andra änden av rummet och får kort därefter ett sms av herr Öhrn.
"David blir assraped av Khrmererna"
Thank god for T9...
* * *
EM:s snyggaste mål: Här hade jag inte speciellt mycket huvudbry. Men det får bli en topp 2.
1. Sverige-England 3-3 - Marcus Berg
2. Sverige-Vitryssland 5-1 - Gustav Svensson
* * *
EM:s värsting
Sånt där gör man bara inte. Det värsta jag sett sen Higuaita!
* * *
...Malmö är ingen fin stad. Den var konstig och Turning Torso var en massiv besvikelse. Nej tacka vet jag vackra och pittoreska Helsingborg (Det gillar du va Jens?) och sköna Göteborg!
* * *
Så här fokuserade var vi under finalen. Märkbart spännande.
Jag tror inte fotograf-David gillar min panna.
* * *
EM:s katastrof 1: Spanien. Helt under isen från start till mål. Varken kreativitet, rörelse eller vilja, då går man inte vidare hur talangfullt lag man än må ha.
Katastrof 2: Bojan Krkic. Förväntningarna var skyhöga. Det blev platt fall och pannkaka av det hela. Inte ens jag kan försvara dig efter det här pojk, inte godkänt!
* * *
Vem trodde förresten att vi någonsin skulle se tråkiga, defensiva och säkerhetstänkande Sverige som EM:s bäst spelande lag? Roligt, offensivt och fartfyllt med ett gäng härliga ynglingar som förgyllt min juni månad. Den öppenheten och harmoni de visar upp kan de gärna få smitta av sig till "Det riktiga landslaget".
Sträck på er pojkar, ni var EM:s bästa lag!
* * *
EM:s värsta väckarklocka. Flickorna (snällt uttryckt) som fnittrade, skrattade och och pratade så högt och mycket att varken Anton eller jag, de som kan sova genom ett bombanfall lyckades få en blund. Då är det något fel...
* * *
EM:s största bragd. Robin Söder. Han offrade sin karriär för att hjälpa sitt Sverige att nå finalen. Pojken borde inte tillåtits spela, ett ansvar som jag främst lägger på läkarteamet, inte Lennartsson som Laul vill ha det, men att han ändå gör det, trots smärtan som han uppenbarligen hade. Han kunde knappt gå stackaren, men det tyder ändå på en vilja av stål. Jag hoppas innerligt att den unge Söder rehabiliterar sig snabbt, han har potential att bli en av våra allra största.
* * *
Mest överskattade: Theo Walcott. Föga förvånande från ett United-fan, men jag förstår verkligen inte hypen kring den här killen. Han är snabb, otvivelaktigt. Men han är inte en särskilt spektakulär spelare, och i mina ögon inte heller en speciellt bra sådan.
Hans lagkamrater gör honom bra. Skulle det inte se bättre ut med Theo på startlinjen för att möta Usain Bolt i ett 200-meterslopp?
* * *
Resans trevligaste var utan tvekan de Malmö-bor vi träffade på under vår hemgång från arenan till vandrarhemmet. En trevlig pratstund med ett gäng människor som till råga på allt bott i Örebro. Co-incidence?
* * *
Slutligen: EM:s bästa. Den här gången är han svensk. 7 mål på 4 matcher talar sitt tydliga språk. Marcus Berg, hela fotbollsvärlden ligger öppen framför dig nu. Välj den kloka vägen...
* * *
Det här är nog det längsta inlägg jag skrivit hittils, inte undra på att jag är helt slut just nu. Nej nu ska jag slänga mig ner i min säng, slå på Smallville säsong 7 och njuta av Life as it should be.
* * *
Gårdagen var för övrigt mycket trevlig!
* * *
Förresten, United värvar alltså Owen. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är visserligen en ren vansinnesvärvning, men är det någon som ska lyckas något sånt så är det sir Alex. Jag vågar som sagt inte såga den gamle skottens värvning på förhand, men den känns minst sagt underlig. Kan han verkligen tillföra något? Han är ju...slut? Eller kommer mannen från Govan återigen visa oss hur man tränar ett lag? Spännande att se ska det i alla fall bli...
...Och gratis är ju alltid gott?
* * *
Godnatt gott folk, och glöm för guds skull inte.
Spring inte ifrån er...
Kommentarer
Postat av: david
bra inlägg evert jimpylito :)
Postat av: jens
Helsingborg, denna anrika fina stad. Jag föll pladask för denna stad medan jag satt och sov på tågstationen i två timmar, med en lagom illaluktande alkis sittande bredvid mig talandes för sig själv om "hur jävla gott vin han hade kommit över".
Trackback
