Den var massakerad till oigenkännlighet, skandalöst!

Trots redan på förhand låga förväntningar hänger nu besvikelsen tung över mig när premiärdagen för Änglar och Demoner nyss gått till ända.

Jag tänker faktiskt inte ens bry mig om att poängtera vad det var som var fel med filmen, för tro mig, det går snabbare om vi räknar de positiva faktorerna jag hittade. Men en sak kan jag i alla fall med säkerhet konstatera efter den här dagen: Du blir aldrig nöjd med en film om du läst boken först. Punkt slut, så är det bara!

Nu råkade det vara så att jag fullkomligen älskade Änglar och Demoner som bok, där Dan Brown på ett så mästerligt och stilfyllt sätt lyckas vagga in sina läsare i mystiken och konspirationerna som flödar i hans böcker. Och när man sedan får se sin favoritbok bli massakerad på ett så abrupt och vedervärdigt sätt är det nästan så att man vill ta tillflykt i ett hörn, sätta sig i fosterställning och helt enkelt gråta ur sig all besvikelse. Så känner jag faktiskt nu.

Jag förstår inte hur man kan ändra om så mycket i en film vars handling är så pass välkänd för publiken, det är för mig helt ofattbart. Den var förändrad till oigenkännlighet och det var både en och två gånger jag kom på mig själv med att sitta i biosalongen och bara skaka på huvudet åt vad som utspelade sig framme på den vita duken.

* * *
.... Nej, jag kunde visst inte hålla mig ifrån att peka ut felen med filmen.

Hur fan kan man ha en danskjävel som den kallblodige, eldige mördaren från Mellanöstern? Och att han dessutom har glasögon får honom att se ut som en raketforskare snarare än en lönnmördare.

Leonardo Vetra? Vart höll han hus?

Likaså Maximilian Kohler, någon som såg till honom?

Sen när överlever kardinal Baggia?

Hur fan kan det sista brännmärket se ut som en symbol för frälsningsarmén? Vi vill ha Illuminatis diamant!

* * *
Nej, jag har faktiskt svårt att se att ens en tittare som inte läst boken ska kunna klassa det här som en bra film. Jag ber om ursäkt om jag verkar "konservativ" och trångsynt, men det här var verkligen inte vad jag hade förväntat mig!

Johan som var med höll med mig på i stort sett alla punkter. Jacob som jag tror, tror, befann sig i samma salong påstod dock att han älskade filmen. Jag har alltid undrat hur den pojken är funtad...

* * *
Det var ju inte enbart en förändringens kväll, där allt som i mina ögon varit hugget i sten vändes över ända. Manchester United fortsatte även i vanlig ordning sin jakt på ligatiteln genom att besegra Wigan med 2-1. Är inte guldet klirrat nu så lovar jag att äta upp mina gamla kalsonger, sanna mina ord!

* * *
Nu ska jag tackla kudden, sova besvikelsen ur mig, och förhoppningsvis vakna upp till en ny dag med nya fina möjligheter att leva livet! Godnatt kära vänner, och jag måste bara säga: Det är skönt att ha någonstans att avreagera sig på!


... Kanske ett vänner-avsnitt som smärtlindring? Jo, jag tror det blir så.


Goodnight!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0