Filmrecensent Jimmy Wiklund är tillbaka
Filmrecensent Jimmy Wiklund är tillbaka, och denna gång är det 2012 som ligger på marken med en motorsåg vild surrandes ovanför. Lyckas den bättre än människorna i filmen månne?
Nja.
Förväntningarna var skyhöga, och återigen gick jag den långa vandringen från biografen med ett styng av besvikelse i bröstet. En känsla som blivit allt vanligare det senaste året.
Med Independence Day, The day after tomorrow och Godzilla i ryggen var det med en viss optimism man slog sig ner i fåtöljerna längst bak, men den 2 timmar och 37 minuter långa undergången lyckades inte riktigt leverera. Specialeffekterna är väldigt häftiga och det finns gott om vackra scener och bilder. Dock så stör jag mig något oerhört på det faktum att de alltid lyckas undkomma med minsta möjliga marginal, vilket i det här fallet betyder att världen rasar samman 20 cm bakom limosinen de glider runt i. Dessutom fanns det rätt gott om halvkassa skådespelare som inte direkt förhöjer allvaret som egentligen borde framhävas.
Smygreklam för Bentley någon?
Den får 3 av 5 av mig, och då är det ett betyg i överkant. Jag hade föredragit en mer seriös vinkling när jorden ändå ska gå sönder, och skulle gå långt för att byta ut de "skojsamma" skådespelarna som visserligen är ganska roliga, men det ger fel stämning jämfört med vad filmen borde förmedla.
* * *
Hamréns inleder ikväll den nya eran i svensk landslagsfotboll och det enda vi kan förvänta oss är vad vi hört "Hammaren" go on and on about under den senaste veckan, nämligen att han vill se vilja. Jag vill se en positiv inställning, spelare som vill och framför allt spelare som vågar.
Jag är som vanligt orolig över bristen på genomslagskraft i djupledsspelet, något som Hamrén inte förändrat genom denna trupp. Annars tror jag inte vi kommer se någon revolution i hur man spelar fotboll. I grund och botten har Hammaren och Lasse Lager samma fotbollsfilosofi om en med något annorlunda siffror och spelare på banan. Nyckeln kommer ligga i presspelet och defensiva värderingar, Sverige kommer inte sadla om fullständigt och satsa på en råoffensiv mot Italien, utan det kommer vara i omställningarna vi är farliga.
Min startelva:
Isaksson
Larsson-Mellberg-Maestro-Safari
Svensson-Svensson
R.Elm-Elmander-V.Elm
Hysén
Jag vill också väldigt gärna se Dusan Djuric få en del spelstil, en spelare som alltid varit en av mina favoriter.
* * *
Annars har jag ett öga på min nya halvförälskelse i fotbollsväg, nämligen Bosnien/Hercogovina och deras fortsatta jakt på en VM-plats. Nu ser det ganska tungt ut i och med förlusten senast och jag tror tyvärr inte de klarar det. Men jag hoppas innerligt att Misimovic, Dzeko, Pjanic och övriga bjuder upp till en riktig dans där de pressar portugiserna ordentligt.
* * *
Jag har gått och blivit sjuk. Det är inte svinet, men halsen är fullständigt misshandlad. Hur som helst börjar jag redan visa tecken på friskhet då magen börjat svara på min två dagar långa fasta. Så idag blir mitt mission no.1 att ta mig ner till Willys och köpa något i soppväg.
Återstår att se hur det lyckas.
Nja.
Förväntningarna var skyhöga, och återigen gick jag den långa vandringen från biografen med ett styng av besvikelse i bröstet. En känsla som blivit allt vanligare det senaste året.
Med Independence Day, The day after tomorrow och Godzilla i ryggen var det med en viss optimism man slog sig ner i fåtöljerna längst bak, men den 2 timmar och 37 minuter långa undergången lyckades inte riktigt leverera. Specialeffekterna är väldigt häftiga och det finns gott om vackra scener och bilder. Dock så stör jag mig något oerhört på det faktum att de alltid lyckas undkomma med minsta möjliga marginal, vilket i det här fallet betyder att världen rasar samman 20 cm bakom limosinen de glider runt i. Dessutom fanns det rätt gott om halvkassa skådespelare som inte direkt förhöjer allvaret som egentligen borde framhävas.
Smygreklam för Bentley någon?
Den får 3 av 5 av mig, och då är det ett betyg i överkant. Jag hade föredragit en mer seriös vinkling när jorden ändå ska gå sönder, och skulle gå långt för att byta ut de "skojsamma" skådespelarna som visserligen är ganska roliga, men det ger fel stämning jämfört med vad filmen borde förmedla.
* * *
Hamréns inleder ikväll den nya eran i svensk landslagsfotboll och det enda vi kan förvänta oss är vad vi hört "Hammaren" go on and on about under den senaste veckan, nämligen att han vill se vilja. Jag vill se en positiv inställning, spelare som vill och framför allt spelare som vågar.
Jag är som vanligt orolig över bristen på genomslagskraft i djupledsspelet, något som Hamrén inte förändrat genom denna trupp. Annars tror jag inte vi kommer se någon revolution i hur man spelar fotboll. I grund och botten har Hammaren och Lasse Lager samma fotbollsfilosofi om en med något annorlunda siffror och spelare på banan. Nyckeln kommer ligga i presspelet och defensiva värderingar, Sverige kommer inte sadla om fullständigt och satsa på en råoffensiv mot Italien, utan det kommer vara i omställningarna vi är farliga.
Min startelva:
Isaksson
Larsson-Mellberg-Maestro-Safari
Svensson-Svensson
R.Elm-Elmander-V.Elm
Hysén
Jag vill också väldigt gärna se Dusan Djuric få en del spelstil, en spelare som alltid varit en av mina favoriter.
* * *
Annars har jag ett öga på min nya halvförälskelse i fotbollsväg, nämligen Bosnien/Hercogovina och deras fortsatta jakt på en VM-plats. Nu ser det ganska tungt ut i och med förlusten senast och jag tror tyvärr inte de klarar det. Men jag hoppas innerligt att Misimovic, Dzeko, Pjanic och övriga bjuder upp till en riktig dans där de pressar portugiserna ordentligt.
* * *
Jag har gått och blivit sjuk. Det är inte svinet, men halsen är fullständigt misshandlad. Hur som helst börjar jag redan visa tecken på friskhet då magen börjat svara på min två dagar långa fasta. Så idag blir mitt mission no.1 att ta mig ner till Willys och köpa något i soppväg.
Återstår att se hur det lyckas.
Kommentarer
Trackback
