jnjfootball

Har du vandrat dom tomma stegen
utmed orons kanaler
Har du kastat några stenar i djupet
och sett dom singla ner i spiraler
Det är låst vid grinden
till den öde stranden
Det står en vakt vid porten
han har fått blod på tanden

Ungefär så kändes det. När jag lämnade min fåtölj, tog de första tomma stegen
 på flera timmar. Verkligheten var smärtsamt verklig. 

Det var över.

* * *
Det är ingen idé att spela några charader nu, Sverige har inte varit 
tillräckligt bra för att vinna det här VM-kvalet, inte ens i närheten. 
9 matcher spelade och 9 mål gjorda, 5 av dessa mot Malta. Jag tror det 
säger det mesta. 

Vi kan prata om marginaler som varit emot oss, hur Zlatans boll inte var över 
linjen och att vi faktiskt borde haft 1-0 där (jag tror det var så), icke 
desto mindre måste vi möta sanningen och inse att med målet i 94:e minuten 
mot Ungern och självmålet mot Malta har vi ändå haft en tillräcklig hjälp 
för att klara det på egen hand.

Fan.

* * *
Det här var kvällen då vi skulle piska den kaxiga lillebrodern och visa vem 
som egentligen är störst, istället kan vi bara snällt stå bredvid och 
applådera och vara stolta för vad vårt grannland nu åstadkommit.

* * *
Jag var så nervös inför, magen hade värkt i 5 dagar. Men när det väl var dags 
för matchstart var jag helt lugn, fylld av tro och hopp. Jag trodde det skulle 
gå. Jag trodde verkligen det.

Matchen då? Äh, det en i stort sett helt jämn match. Vi verkade lite chockade 
över Danmarks spelsätt med överbelastning på kanterna och mycket kantbyten, 
framför allt vänsterkanten hade problem till en början, något som Safari dock 
ordnade upp med bravur. Zlatan var bra och utgjorde en fin offensiv 
referenspunkt som sög ned det mesta, Anders Svensson kämpade och slet på 
mitten och Mellberg hade den där blicken som allt som oftast följs av en 
seger. Isaksson gjorde en kanonräddning men betyget sjönk drastiskt efter 
det lätta 1-0 målet.

Det var en helt jämn match som kunde slutat hur fan som helst. Den slutade 
med vinst till Danmark. För att vinna hade vi behövt satsa lite mer, vågat 
lite mer och framför allt varit lite bättre. Det svenska spelet går för sakta, 
allt kretsar kring vad en viss Zlatan Ibrahimovic och Kim Källström hittar 
på. Vi saknar speeden och påhittigheten på kanterna, kanske saknar vi till 
och med Chippen? Vårt spel blir alldeles för monotont och lättläst, det är 
där vi faller idag. 

Och som vi faller.

* * *
Vart tar vi vägen nu? Vad kommer ske?

"Det finns inte mycket att säga" sade Lagerbäck. Allt fanns att säga. 

Lasse kommer säga sitt farväl efter den högst ointressanta matchen mot 
Albanien och en ny röst kommer stiga in i omklädningsrummet. Det är dags. 
Jag tror på Lennartsson, hoppas på Hasse Backe. Jag tror som jag tidigare 
sagt att Sveriges landslag kommer gå en tuff framtid till mötes, många spelare 
ska bytas ut och de nya spelarna kommer inte få möjlighet att "vara med och 
lära" under ett stort mästerskap. Nilsson, Majstorovic, Mellberg, Svensson, 
Larsson. Det är de jag tror kommer ersättas. Det är alltså 3/4 av backlinjen, 
hur lyckas den nya förbundskaptenen med det? Det är sannerligen ingen lätt 
uppgift.

* * *
Efter en sån kväll kan vi ändå inget annat än gratulera Danmark och önska dem 
all lycka till under sommarens fest, en fest vi får följa framför 
tv-apparaterna. Vi kan bara hoppas på ett mirakel där Sverige lyckas studsa 
tillbaka snabbare än förväntat.

Jag tror inte det kommer hända.


Nu är det vår tur att vandra de tomma stegen, över orons kanaler. 
Det kan bli för många år framöver.