Beckmörker

Jag avskyr verkligen det här. De här tangenttryckningarna är som den långa, tunga promenaden hem efter en totalt misslyckad och mindre genomtänkt utekväll.

Oavsett väderlek så ser jag bara regnet forsa omkring mig. Allt är så mörkt det kan bli och det finns ingen tendens till ljusning vid horisontens rand.

Ärligt talat önskar jag att det skulle regna nu.

Jag skulle gå ut, känna dropparna forsa ned över min kropp och veta att himlen sörjer med mig.

Inte ens det kan man få.

* * *
Det som började så bra. Det som började så fantastiskt bra. Jag var euforisk när jag via telefon ledde min kollega Henrik genom händelserna. Valencia var en gud på kanten, Rooney satsade som alltid kompromisslöst i närkamperna och Nani var skoningslös i boxen.

Sedan. En sekunds avslappnad i försvaret och ett dåraktigt beslut av en orutinerad 19-åring. Ridån föll, den dramatiska musiken började dundra och jag flydde in på toaletten för att dölja tåren på min kind.

* * *
Inget engelskt lag i semi, inget Bordeaux i semi, inget Real Madrid i semi. Det har kan utvecklas till den jävligaste säsongen jag upplevt på år.

Just nu finns ingen tendens till ljusning vid horisontens rand.

Men väder kan svänga fort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0