Romarna hade inte gjort det bättre
Bang! Mourinho dansar, Barcelona sörjer och Barca-Sverige är i uppror.
Hur kom vi hit?
Via spelarbussen så klart.
Ett massivt bollinnehav till de blåröda och en bedrövlig utvisning senare fick Mourinho fundera ut sin matchplan. Det blev spelarbussen, en försvarsstrategi som gjort självaste Romarna stolta. I mångt och mycket fick den mig faktiskt att tänka på hur de romerska soldaterna agerade i strid.
Organiserat, ett perfekt kollektiv i en exakt utförd dans i försvarskonstens mönster. De sjönk ned i banan, krympte varenda lilla utrymme som fann, höll backlinje och mittfält så tätt sammanvävda att inte ens en liten Messi fick plats där.
Enda gången Barcelona riktigt hotade Inter vad när man satte upp Gerard Pique (!) som dessutom gjorde ett fint mål. Det säger nog en hel del.
* * *
Zlatan? Osynlig och ovärdig blev han ståendes i sina forna lagkamraters skugga. Huvudet lågt när han såg "den där jävla champions" glida ett flertal steg ifrån hans händer, och en hel del närmare platsen han befann sig förra året.
Frågan är om han inte bränt sina chanser att bli en av de allra största nu?
* * *
Mourinho, denna briljanta man. Vad ska man säga, som inte redan är sagt?
Förra matchen använde han en taktik för att få 3-1 på Barcelona, idag tvingades han till en helt annan approach för att hala in segern. Pandev försvann i sista stund och i stället för att använda honom till att skrämma skiten ur Dani Alves fick den hjälmbeprydde Christian Chivu ta plats längst fram i spelarbussen som stoppade världens bästa fotbollslag.
Inga konstigheter. Kung Mou har gjort det igen!
* * *
Utvisningen? Horribel. Det är precis sådana som Sergio Busquets som får en att undra om det finns något hopp för fotbollen. Det är få spelare som jag föraktar så mycket som Busquets. På något sätt lyckas han personifiera allt som är fel med den "nya" fotbollen, där filmningar i högsta grad är en del av spelet. Men det finns gränser även där.
Och dessa gränser har Busquets gått över för länga, länge sedan.
* * *
Washington-Montreal i sista avgörande får avsluta min dag tillsammans med lite Age of Empires II. Jag har under min sjukdomsperiod ställt om min dygnsrytm något fruktansvärt och sover numera mellan klockan 06:00 och 14:00.
Inte bra.
Hur kom vi hit?
Via spelarbussen så klart.
Ett massivt bollinnehav till de blåröda och en bedrövlig utvisning senare fick Mourinho fundera ut sin matchplan. Det blev spelarbussen, en försvarsstrategi som gjort självaste Romarna stolta. I mångt och mycket fick den mig faktiskt att tänka på hur de romerska soldaterna agerade i strid.
Organiserat, ett perfekt kollektiv i en exakt utförd dans i försvarskonstens mönster. De sjönk ned i banan, krympte varenda lilla utrymme som fann, höll backlinje och mittfält så tätt sammanvävda att inte ens en liten Messi fick plats där.
Enda gången Barcelona riktigt hotade Inter vad när man satte upp Gerard Pique (!) som dessutom gjorde ett fint mål. Det säger nog en hel del.
* * *
Zlatan? Osynlig och ovärdig blev han ståendes i sina forna lagkamraters skugga. Huvudet lågt när han såg "den där jävla champions" glida ett flertal steg ifrån hans händer, och en hel del närmare platsen han befann sig förra året.
Frågan är om han inte bränt sina chanser att bli en av de allra största nu?
* * *
Mourinho, denna briljanta man. Vad ska man säga, som inte redan är sagt?
Förra matchen använde han en taktik för att få 3-1 på Barcelona, idag tvingades han till en helt annan approach för att hala in segern. Pandev försvann i sista stund och i stället för att använda honom till att skrämma skiten ur Dani Alves fick den hjälmbeprydde Christian Chivu ta plats längst fram i spelarbussen som stoppade världens bästa fotbollslag.
Inga konstigheter. Kung Mou har gjort det igen!
* * *
Utvisningen? Horribel. Det är precis sådana som Sergio Busquets som får en att undra om det finns något hopp för fotbollen. Det är få spelare som jag föraktar så mycket som Busquets. På något sätt lyckas han personifiera allt som är fel med den "nya" fotbollen, där filmningar i högsta grad är en del av spelet. Men det finns gränser även där.
Och dessa gränser har Busquets gått över för länga, länge sedan.
* * *
Washington-Montreal i sista avgörande får avsluta min dag tillsammans med lite Age of Empires II. Jag har under min sjukdomsperiod ställt om min dygnsrytm något fruktansvärt och sover numera mellan klockan 06:00 och 14:00.
Inte bra.
Kommentarer
Trackback
