Såg ni det här komma?
Bang! Såg ni det här komma?
3-1 till Inter och plötsligt känns inte Messi och hans gelikar så odödliga längre. Nu såg jag visserligen inte mer än tre minuter av matchen, men jag tycker det är fantastiskt kul om Inter kan vinna det här. Dels på grund av att min ovilja mot Barcelona förstärkts under denna vansinniga Zlatan-hysteri, på grund av de narcissistiska fansen och på grund av alla medgångsfans.
Men också för att jag hellre ser José Mourinho lyfta pokalen med de stora öronen än Zlatan.
Ändå håller jag inte längre på Inter. De var mitt favoritlag i Italien förr i tiden, men under Zlatan-eran så falnade känslorna betänkligt (nej jag avskyr inte alls Zlatan). Men idag så är det snarare lag som Fiorentina, Napoli och Genoa man hoppas på när jag tittar i resultatslistorna. Någonstans kan jag ändå tycka att Inter har ett rätt osympatiskt lag. De har ingen spelare som jag riktigt gillar. Visst, de har Pandev, Milito, Sneijder, Cambiasso och Julio Cesár som jag tycker är rätt sköna spelare. Men det känns ändå som de har lite för mycket "mellanmjölk", spelare som inte uppbådar känslor i varken den ena eller andra riktningen.
... Sen har de Balotelli som uppbådar mer känslor än någon kan konservera. Idag slänger han tröjan, marscherar ut från banan och blir attackerad av Materazzi i spelartunneln. Men någonstans kan jag ändå tycka synd om "problembarnet". Det kan inte vara lätt att bli utbuad av sin egna publik (de hade sina skäl, han är inte allt för smart, den gode Super-Mario när han plockar på sig en Milan tröja i närheten av kameror) i en match där de besegrar världens bästa lag. Han är ju så talangfull, så ung, men man kan verkligen se hur hans kropp är fylld av frustration som väntar på att fås upplopp för. Lär han sig kontrollera dessa känslor kommer han bli stor, enormt stor.
Jag tror inte han kan det.
* * *
J-Södra hade det desto tyngre. Katastrofstart och 0-1 redan efter sex minuter när man står och sover vid en frispark. Sen small det snabbt tjugo minuter senare och 3-0 var ett faktum. Försvarsspelet var som en hönsgård där man släppt in en blodtörstig räv. Alla sprang hur som helst och Ängelholm utnyttjade det bra.
Man var rätt så tama matchen igenom, och även om man hade ett stort bollinnehav under den andra halvleken så skapades inte några direkta farligheter.
Bryt ihop och komma igen, okej?
* * *
Fast nu ska vi ju inte tala om Super-Marios bekymmer efter en sådan här fantastisk insats. Oerhört imponerande av Inter, som ser ut att tappa ligatiteln till Roma. Men alla vet ju att det är på grund av att fokus ligger på annat håll?
* * *
Presskonferens imorgon med radion som sagt, jag har pluggat in de latinska citaten, haft lite problem med jongleringen samtidigt som jag kommit på att jag ska dra alla paralleller till Star Wars.
Det här blir bra.
/ Jimmy, ditt skoskav på försäsongen!
3-1 till Inter och plötsligt känns inte Messi och hans gelikar så odödliga längre. Nu såg jag visserligen inte mer än tre minuter av matchen, men jag tycker det är fantastiskt kul om Inter kan vinna det här. Dels på grund av att min ovilja mot Barcelona förstärkts under denna vansinniga Zlatan-hysteri, på grund av de narcissistiska fansen och på grund av alla medgångsfans.
Men också för att jag hellre ser José Mourinho lyfta pokalen med de stora öronen än Zlatan.
Ändå håller jag inte längre på Inter. De var mitt favoritlag i Italien förr i tiden, men under Zlatan-eran så falnade känslorna betänkligt (nej jag avskyr inte alls Zlatan). Men idag så är det snarare lag som Fiorentina, Napoli och Genoa man hoppas på när jag tittar i resultatslistorna. Någonstans kan jag ändå tycka att Inter har ett rätt osympatiskt lag. De har ingen spelare som jag riktigt gillar. Visst, de har Pandev, Milito, Sneijder, Cambiasso och Julio Cesár som jag tycker är rätt sköna spelare. Men det känns ändå som de har lite för mycket "mellanmjölk", spelare som inte uppbådar känslor i varken den ena eller andra riktningen.
... Sen har de Balotelli som uppbådar mer känslor än någon kan konservera. Idag slänger han tröjan, marscherar ut från banan och blir attackerad av Materazzi i spelartunneln. Men någonstans kan jag ändå tycka synd om "problembarnet". Det kan inte vara lätt att bli utbuad av sin egna publik (de hade sina skäl, han är inte allt för smart, den gode Super-Mario när han plockar på sig en Milan tröja i närheten av kameror) i en match där de besegrar världens bästa lag. Han är ju så talangfull, så ung, men man kan verkligen se hur hans kropp är fylld av frustration som väntar på att fås upplopp för. Lär han sig kontrollera dessa känslor kommer han bli stor, enormt stor.
Jag tror inte han kan det.
* * *
J-Södra hade det desto tyngre. Katastrofstart och 0-1 redan efter sex minuter när man står och sover vid en frispark. Sen small det snabbt tjugo minuter senare och 3-0 var ett faktum. Försvarsspelet var som en hönsgård där man släppt in en blodtörstig räv. Alla sprang hur som helst och Ängelholm utnyttjade det bra.
Man var rätt så tama matchen igenom, och även om man hade ett stort bollinnehav under den andra halvleken så skapades inte några direkta farligheter.
Bryt ihop och komma igen, okej?
* * *
Fast nu ska vi ju inte tala om Super-Marios bekymmer efter en sådan här fantastisk insats. Oerhört imponerande av Inter, som ser ut att tappa ligatiteln till Roma. Men alla vet ju att det är på grund av att fokus ligger på annat håll?
* * *
Presskonferens imorgon med radion som sagt, jag har pluggat in de latinska citaten, haft lite problem med jongleringen samtidigt som jag kommit på att jag ska dra alla paralleller till Star Wars.
Det här blir bra.
/ Jimmy, ditt skoskav på försäsongen!
Kommentarer
Trackback
