DAGENS HJÄLTE!
DAGENS HJÄLTE! Vilken kille, Johan Carlsson, mina damer och herrar!
Jag finner inga ord för tacksamheten jag känner för den mannen just nu. Jag står i skuld till honom. Minst sagt.
Så, vad har hänt?
Jo, vi kör en liten spindelmannen-detta-har-hänt:
Jag bokar biljett för fjärde gången, vid gott mod som alltid. Jag har lärt mig av mina läxor och tittar på SJ:s hemsida om det är några störningar eller om tåget möjligtvis är inställt, det är det icke. Jag väntar i kylan på mitt första tåg mot Falköping, vilket till slut rullar in på perrongen. Glad i hågen och med en optimistisk känsla i hela kroppen skuttar jag in och sätter mig på första bästa plats, slänger upp en bok som jag tänker somna till.
Då passar rösten i högtalarna på att berätta att alla tåg förbi Skövde är inställda och troligen inte kommer gå några fler idag.
Fuck.
Jag är alltså fast i Falköping. För er som inte är bekanta med stället så är dess utseende ungefär lika lockande som Bagdad under en kärnvapenattack. Om Jönköpings tågstation ser ut som en halvt nedpissad (jag börjar gilla det ordet, det får fram Magnus Betnér-ilskan inom mig) hydda så är den ingenting mot Falköping Central. Det ser ut ungefär som en sönderslagen telefonkiosk, full med cigarettfimpar och inte helt omöjligt ett hem för vildsinta zombies nattetid.
Då stiger han fram. Mannen, myten, legenden. Min hjälte. Mannen som jag numer är skyldig mitt liv (lite överdrivet kanske, men det är inte långt ifrån, I owe him!).
Johan Carlsson erbjuder sig alltså att hämta mig.
Att åka från Örebro till Falköping, en helt vanlig måndag, för att hämta mig!
Jag skäms, så tacksam är jag. Det är ju helt otroligt, att folk gör sånt. Du läser troligen inte det här, men tack, tack som fan!
* * *
Jag vet inte hur jag ska fortsätta efter det här, jag är alldeles tagen. Men jag antar att jag borde fortsätta med nattens hockey? Jo, så gör vi.
Det blev zappande till en början mellan Tjeckien-Ryssland, Real Madrid-Villareal och damernas skidskytte. Fantastiskt fint mål av Ronaldo i en väldigt attraktiv och rolig match. Ryssarna känns giftiga, framför allt offensiven, även om defensiven fungerade bra igår. Alex Ovechkin far ju runt på isen som en elektrifierad studsboll speedad på red bull.
Skidskyttet? FIASKO. Men nu får ju Helena Jonsson som hon velat sen hon kom hit. Åka hem. Bedrövligt.
Sedan började nattens riktiga underhållning.
Kanada-USA. Herrejävlar vilken match!
Det här är nog det mest underhållande jag sett i hockeyväg på riktigt, riktigt, riktigt länge. Den hade precis allt. Riktigt kul att USA vann, och framför allt att Kesler fick avgöra med ett riktigt konstmål, han som uttryckte sin...milda avsky? mot det kanadensiska laget inför.
Hjältar för USA: giganten Ryan Miller, Brian Rafalski (Lindeborg hävdar nog att han heter Rafääälski), Kesler och Chris Pronger (visserligen kanadick, men man undrar ju nästan).
* * *
Sen på morgonkvisten var det dags för Sverige-Finland.
Pang, Bom, Bang.
Sverige körde över finnarna fullständigt. Det var nästan som de inte ens hade pallrat sig ur sin hidiöst varma bastu.
Stabilt rätt igenom, fantastisk defensiv och en stundtals finurlig offensiv. Bäckström var fantastisk, ytterliggare en magnifik assist och dessutom ett fint mål. Hans bästa landskamp någonsin?
* * *
Det står en konstig dam och pekar på mig i andra sidan av väntrummet. Lite halvläskigt faktiskt. Funderar på att fly ut i "staden", men är det verkligen säkrare där?
Hur som helst, några timmar att slå ihjäl.
* * *
Johan Carlsson!
Jag finner inga ord för tacksamheten jag känner för den mannen just nu. Jag står i skuld till honom. Minst sagt.
Så, vad har hänt?
Jo, vi kör en liten spindelmannen-detta-har-hänt:
Jag bokar biljett för fjärde gången, vid gott mod som alltid. Jag har lärt mig av mina läxor och tittar på SJ:s hemsida om det är några störningar eller om tåget möjligtvis är inställt, det är det icke. Jag väntar i kylan på mitt första tåg mot Falköping, vilket till slut rullar in på perrongen. Glad i hågen och med en optimistisk känsla i hela kroppen skuttar jag in och sätter mig på första bästa plats, slänger upp en bok som jag tänker somna till.
Då passar rösten i högtalarna på att berätta att alla tåg förbi Skövde är inställda och troligen inte kommer gå några fler idag.
Fuck.
Jag är alltså fast i Falköping. För er som inte är bekanta med stället så är dess utseende ungefär lika lockande som Bagdad under en kärnvapenattack. Om Jönköpings tågstation ser ut som en halvt nedpissad (jag börjar gilla det ordet, det får fram Magnus Betnér-ilskan inom mig) hydda så är den ingenting mot Falköping Central. Det ser ut ungefär som en sönderslagen telefonkiosk, full med cigarettfimpar och inte helt omöjligt ett hem för vildsinta zombies nattetid.
Då stiger han fram. Mannen, myten, legenden. Min hjälte. Mannen som jag numer är skyldig mitt liv (lite överdrivet kanske, men det är inte långt ifrån, I owe him!).
Johan Carlsson erbjuder sig alltså att hämta mig.
Att åka från Örebro till Falköping, en helt vanlig måndag, för att hämta mig!
Jag skäms, så tacksam är jag. Det är ju helt otroligt, att folk gör sånt. Du läser troligen inte det här, men tack, tack som fan!
* * *
Jag vet inte hur jag ska fortsätta efter det här, jag är alldeles tagen. Men jag antar att jag borde fortsätta med nattens hockey? Jo, så gör vi.
Det blev zappande till en början mellan Tjeckien-Ryssland, Real Madrid-Villareal och damernas skidskytte. Fantastiskt fint mål av Ronaldo i en väldigt attraktiv och rolig match. Ryssarna känns giftiga, framför allt offensiven, även om defensiven fungerade bra igår. Alex Ovechkin far ju runt på isen som en elektrifierad studsboll speedad på red bull.
Skidskyttet? FIASKO. Men nu får ju Helena Jonsson som hon velat sen hon kom hit. Åka hem. Bedrövligt.
Sedan började nattens riktiga underhållning.
Kanada-USA. Herrejävlar vilken match!
Det här är nog det mest underhållande jag sett i hockeyväg på riktigt, riktigt, riktigt länge. Den hade precis allt. Riktigt kul att USA vann, och framför allt att Kesler fick avgöra med ett riktigt konstmål, han som uttryckte sin...milda avsky? mot det kanadensiska laget inför.
Hjältar för USA: giganten Ryan Miller, Brian Rafalski (Lindeborg hävdar nog att han heter Rafääälski), Kesler och Chris Pronger (visserligen kanadick, men man undrar ju nästan).
* * *
Sen på morgonkvisten var det dags för Sverige-Finland.
Pang, Bom, Bang.
Sverige körde över finnarna fullständigt. Det var nästan som de inte ens hade pallrat sig ur sin hidiöst varma bastu.
Stabilt rätt igenom, fantastisk defensiv och en stundtals finurlig offensiv. Bäckström var fantastisk, ytterliggare en magnifik assist och dessutom ett fint mål. Hans bästa landskamp någonsin?
* * *
Det står en konstig dam och pekar på mig i andra sidan av väntrummet. Lite halvläskigt faktiskt. Funderar på att fly ut i "staden", men är det verkligen säkrare där?
Hur som helst, några timmar att slå ihjäl.
* * *
Johan Carlsson!
Kommentarer
Trackback
