Det vackraste ett gäng män på skidor någonsin uträttat
Det var så vackert. Så mäktigt.
Att ett sånt makalöst lagarbete skulle leda till både ett guld och ett brons, det finns ju bara inte. Först Johan Olssons bragdartade försök att dra ifrån klungan, och sen det makalösa arbetet hans svenska kollegor gjorde för att hålla tillbaka åkare som Bauer och Northug. Man kunde nästan se det retfulla leendet i mungiporna på såväl Södergren som Hellner när de gång på gång gled upp i täten och slog av på takten.
Och när det såg ut som att allt skulle ta slut, när den nu minskade klungan var ikapp, när det såg ut som om den vackra sagan skulle ta slut, vad gör Olsson då? Han svarar.
Han svarar.
I den sista backen.
Vilken magnifik insats det här var, och när Hellner och Olsson korsade mållinjen stod jag upp och skrek rätt ut i en segergest liknande Entourages Johnny Drama. Ni kan kalla mig blödig, men det rann faktiskt tårar för min kind!
Det här är det vackraste jag någonsin sett ett svenskt skidlandslag uträtta, och jag är så glad att jag fick vara med och bevittna det.
* * *
Jag är fast i ett snötäckt Jönköping alldeles själv och försöker desperat bryta mig ur detta helvete. Men det verkar än så länge fruktlöst. Varför?
För att folket som jobbar på SJ är ett gäng nedpissade orcher som inte kan hantera den enklaste syssla.
De kan inte svara i telefon, jag väntade i 25 minuter. De kan uppenbarligen inte hålla igång en järnväg, trots att det varje år är vinter. Nej, inte ens kan de hålla igång en jävla hemsida på ett hyfsat sätt.
Jag skyller allt mitt dåliga humör på SJ.
* * *
Igår var också en hyfsat bedrövlig dag, även om den avslutades på ett fantastiskt sätt.
Först är tåget hem inställt, vilket inte bara betyder att jag är fast här, utan att jag måste släpa mina tunga, tunga väskor hela vägen hem från Elmiahallen.
Vad händer sen? Jo, då ska Manchster United visa sig från sin allra sämsta sida. Ett världsrekord i oduglighet och ligatiteln glider allt längre bort.
Dock värmde J-Södras spel något, även om det bara blev 3-3 efter en slutforcering av ÖIS så såg spelet många gånger mer än lovande ut. Kan bli en kul säsong ändå.
* * *
Rodwell och Gosling avgjorde för Everton. Det är kul att de kliver fram och avgör en så pass stor match som det ändå var.
Nu har de fått två jättar på fall, i rad.
* * *
Det finns många bra reklamer. T.ex Ica-Jerry, gamla Vasakronan, Pepsi och Nisse på Manpower.
Men den här tar fan priset. Det här är briljans mina damer och herrar!
En av flera briljanta reklamer av Old Spice.
* * *
I'm on a horse.
* * *
Nu ska jag göra ytterligare ett försök att besegra de nedpissade orcherna från det djupaste Mordor. Wish me luck.
Att ett sånt makalöst lagarbete skulle leda till både ett guld och ett brons, det finns ju bara inte. Först Johan Olssons bragdartade försök att dra ifrån klungan, och sen det makalösa arbetet hans svenska kollegor gjorde för att hålla tillbaka åkare som Bauer och Northug. Man kunde nästan se det retfulla leendet i mungiporna på såväl Södergren som Hellner när de gång på gång gled upp i täten och slog av på takten.
Och när det såg ut som att allt skulle ta slut, när den nu minskade klungan var ikapp, när det såg ut som om den vackra sagan skulle ta slut, vad gör Olsson då? Han svarar.
Han svarar.
I den sista backen.
Vilken magnifik insats det här var, och när Hellner och Olsson korsade mållinjen stod jag upp och skrek rätt ut i en segergest liknande Entourages Johnny Drama. Ni kan kalla mig blödig, men det rann faktiskt tårar för min kind!
Det här är det vackraste jag någonsin sett ett svenskt skidlandslag uträtta, och jag är så glad att jag fick vara med och bevittna det.
* * *
Jag är fast i ett snötäckt Jönköping alldeles själv och försöker desperat bryta mig ur detta helvete. Men det verkar än så länge fruktlöst. Varför?
För att folket som jobbar på SJ är ett gäng nedpissade orcher som inte kan hantera den enklaste syssla.
De kan inte svara i telefon, jag väntade i 25 minuter. De kan uppenbarligen inte hålla igång en järnväg, trots att det varje år är vinter. Nej, inte ens kan de hålla igång en jävla hemsida på ett hyfsat sätt.
Jag skyller allt mitt dåliga humör på SJ.
* * *
Igår var också en hyfsat bedrövlig dag, även om den avslutades på ett fantastiskt sätt.
Först är tåget hem inställt, vilket inte bara betyder att jag är fast här, utan att jag måste släpa mina tunga, tunga väskor hela vägen hem från Elmiahallen.
Vad händer sen? Jo, då ska Manchster United visa sig från sin allra sämsta sida. Ett världsrekord i oduglighet och ligatiteln glider allt längre bort.
Dock värmde J-Södras spel något, även om det bara blev 3-3 efter en slutforcering av ÖIS så såg spelet många gånger mer än lovande ut. Kan bli en kul säsong ändå.
* * *
Rodwell och Gosling avgjorde för Everton. Det är kul att de kliver fram och avgör en så pass stor match som det ändå var.
Nu har de fått två jättar på fall, i rad.
* * *
Det finns många bra reklamer. T.ex Ica-Jerry, gamla Vasakronan, Pepsi och Nisse på Manpower.
Men den här tar fan priset. Det här är briljans mina damer och herrar!
En av flera briljanta reklamer av Old Spice.
* * *
I'm on a horse.
* * *
Nu ska jag göra ytterligare ett försök att besegra de nedpissade orcherna från det djupaste Mordor. Wish me luck.
Kommentarer
Trackback
