jnjfootball

Nej det är inte lätt att vara skidåkare alla gånger. Ingen karta får de, men ändå förväntas de åka rätt inne på stadion.

Tufft tufft.

* * *
Champions League ikväll, herregud vad jag har laddat, taggat och sett fram emot det här. Kommer bli fantastiskt bra!

* * *
Men borde man inte förstå att man ska åka utanför konerna? Det är ju inte direkt Johan Olssons första lopp.

Fruktansvärt tråkigt för Marcus Hellner som var nära, så nära, men det räckte ändå inte. Det gjorde riktigt ont i hela kroppen när man såg honom kämpa sig fram på upploppet och hur han låg och flämtade efter luft en bit innanför mållinjen.

Så nära.

* * *
Charlotte Kalla! Vilken tjej! Helt fantastiskt!

* * *
AC Milan - Manchester United och Lyon - Real Madrid.

Det nästan tåras i ögonen när man tänker på hur länge jag väntat på det här. Champions League, det är nu det drar igång på allvar, det är nu agnarna sållas från vetet, och jag är övertygad om att i kvällens matcher kommer både Man U och Real Madrid placera sig själv i vetehögen.

* * *
Såg förresten Wolverine igår. Blev nästan lite sugen på att injicera en viss mängd adamentium i mitt skelett. Verkar rätt grymt ändå.

* * *
David Beckham mot Manchester United, klubben han lämnade för sju år sen med ett styng i bröstet. Den gamle fadersfiguren är kvar som manager, många av spelarna är desamma och klubben är sig lik.

Det är vackert. Minst sagt.

* * *
SÄndning (inspelning kanske det heter?) igår, gick helt okey ändå. Resultatet får ni beskåda på torsdag om ni befinner er i Jönköpingstrakten, annars kommer det säkerligen upp på nätet ungefär samma dag.



* * *
Real på tv och United på datorn blir det alltså ikväll, men innan dess ska jag hinna med att spela in lite klipp, jobba med projektet och ha en fantastisk rolig kickoff med IAN.

Kommer bli bra.

* * *
Nu: Lite Eurotalk innan jag beger mig mog skolan!

* * *
Edit: Jag såg just en trailer på Man Utds hemsida inför matchen mot Milan ikväll. Riktigt bra trailer till en början, mäktig musik i bakgrunden, alla spelarna med deras korta beskrivning kom upp, seden hände det.

Bild på Beckham texterna avlöste varandra, The Prodigal son, Icon, Hero, Legend, Friend.

Gåshud över hela kroppen, till och med håret på huvudet står upp som Marcus Birros morgonfrilla. Till och med ögonen tårades, och gråten var faktiskt nära.

Så mycket betyder det här för mig, så mycket betyder Manchester United och så mycket betyder min gamle hjälte David Beckham. Och att de två nu återförenas, om en som fiender på varsin planhalva, så kommer det ändå vara ett mycket känsloladdat möte för min del.

Om någon nu kommer kolla på matchen med mig (Nahir?), var beredd med näsdukarna, tårarna kan forsa när som helst!

* * *
... Och det bör väl tilläggas, jag är inte den som gråter för vad som helst, men känslofyllda ögonblick inom fotbollen.

När vi ändå är inne på sådan här kuriosa, den senaste gången tårarna föll (som jag minns) som resultat av en händelse på en fotbollsplan, var när Real Madrid besegrade Mallorca i den avgörande matchen med 3-1. När Iker Casillas ställde sig på knäna och skrek ut sin glädje så bara brast det för mig också. Jag stod också där framför tvn, på mina bara knän, händerna i vädret, och grät.

Pappa undrade vad fan jag höll på med.