En kärlekshistoria som brast
... And it sure as hella ain't City!
Semifinalen i ligacupen mellan United och City har blivit rejält upphaussad i och med pajkastningen mellan Carlos Tevez och Gary Neville. Jag får anledning att återkomma till den diskussionen längre fram i bloggen.
* * *
City påstår att "de är den enda klubben i Manchester", Sir Alex svarar i gammal vanlig stil med att: "City är inte våra rivaler, det är Liverpool, Arsenal och Chelsea". Ingenting retar upp ett City-fan mer än det.
Men förutsättningarna har svängt rejält den senaste tiden. United är fortfarande storebror, men lillebror växer som en nydopad som stoppat i sig mängder av ryssfemmor och kan når nu ända upp till näsan på sin äldre bror. Den nyvunna längden gör det klart möjligt att måtta både det ena och det andra slaget, med syfte att skada storebror så mycket det bara går.
Vi kan prata om ekonomisk dopning och ett inköpt hopkok av varenda jävla anfallare som kunde släppas. Men faktum kvarstår. De ekonomiska musklerna blandat med en bra ungdomsverksamhet har gjort Man City till en stormakt att räkna med i framtiden.
Vare sig vi gillar det eller ej.
* * *
Åter till sandlådan.
För det första tycker jag det hela är barnsligt, löjligt och alldeles, alldeles fantastiskt underhållande. Det är precis sånt här man vill höra framför en match. Verbala attacker från höger och vänster, ett långfinger hit och en provorecande gest dit. Det är sånt som höjer temperaturen, och helt ärligt, finns det någon supporter som innerst inne inte älskar sånt här?
Säger ni nej så ljuger ni.
Apropå älska. Älska var precis vad jag gjorde för säg 1-1½ år sedan. Jag älskade Carlos Tevez. Inte för att han var en enastående fotbollsspelare, det tyckte jag inte då och tycker inte nu heller (Han är en för dålig målskytt för att räknas som de allra bästa).
Utan för att han spelade med sånt hjärta.
Jag trodde verkligen han älskade sin klubb, att han älskade att spela för Manchester United, att han var villig att göra allt för dom.
Jag kunde inte haft mer fel.
Vissa påstår att "Tevez bara vill spela fotboll, och att han inte bryr sig om var han gör det". Jag tycker det är skitsnack, men om det nu är det sant vill jag starkt understryka följande: Carlos Tevez är korkad.
Tror man att man kan byta från United till City för att man "bara vill spela fotboll" samt förväntar sig att det inte ska reta upp någon är man rent ut sagt korkad.
Mina känslor för Tevez förändrades under den här tiden, men de gick inte från kärlek till hat. Jag är alldeles för gammal för att låta ett klubbyte vara direkt avgörande för huruvida man älskar eller hatar en spelare. Dock förlorade jag en hel del respekt för mannen som jag en gång älskade se springa runt i sin djävulsröda tröja.
Om något har den senate incidenten bara förstärkt dessa känslor. Visserligen är Neville inte oskyldig (men att påstå att han sa och gjorde det för att slicka sir Alex bak känns bara löjligt, vad får en av Uniteds stora genom tiderna ut av det?), men dessa gester ser jag inte till annat än ett slag i solar plexus på supportrarna som en gång älskade honom. Tevez kan påstå att han gjorde det för att visa sir Alex och övriga som inte tyckte han var värd att satsa pengar på, och visst har han rätt att slänga det i ansiktet på honom, men jag tycker inte det är särskilt "classy" gjort. Man spottar helt enkelt sina tidigare fans rätt upp i ansiktet. Likadant är det med Adebayors tokspel. Jag tycker det är vedervärdigt
Det här var kärlekshistorian som brast. Det är en historia där mannen inte tyckte "den där svindyra vigselringen" var riktigt värd att köpa, varpå resultatet blev att hans giriga trolovade lämnade honom ,med ett blödande sår i bröstet, för hans något fulare men betydligt rikare lillebror.
Jag hatar inte Carlos Tevez, men ikväll önskar jag honom all olycka (inga skador förstås) en fotbollsmatch kan åsamka en man.
En bild som får mig att både vilja spy och gråta hejdlöst.
* * *
Matchen då? Jodå, det blir en jäkla tillställning där storebror tar fram tunga artilleriet och sparkar den lille mellan benen (även kallat Wayne Rooney) samtidigt som lillebror ligger kvidande på golvet och lovar att ge tillbaka... När han växt till sig lite!
* * *
Jag måste också passa på att slå ett slag för Johan Orrenius senaste artikelserie. Han fokuserar på något som ofta inte får så stort massmedialt uttrymme, människorna bakom de stora idrottsmännen. I en serie om 6 delar tar han upp problem som homosexualitet, spelmissbruk och depression.
Som alltid väldigt välskrivet och pricksäkert uttryckt från Sveriges kanske mest underskattade sportskribent, och jag tycker det är väldigt kul att läsa om något lite annorlunda, något med riktigt innehåll, något som inte är "Se Zlatans senaste bilinköp".
Bra jobbat Orrenius!
* * *
När vi ändå talat lite om sandlåde-nivå, så var det precis där Henrik Rydströms senaste uttalande om ishockeysspelarnas intelligens i jämförelse med fotbollsspelarnas. Egentligen skulle jag och kollega Strömberg pratat om det i morgondagens Bollplanket, men tydligen var sändningen inställd.
Så, det blir en lite kortfattad version här. Sandlådenivå som sagt, det finns ju så klart absolut ingenting som stödjer att hockeyspelare inte skulla kunna "tänka fyra tankar i rad och formulera två meningar". Det är klart det handlar om människor som utför båda sporter, det är självklart att det finns både mer och mindre intelligenta spelare. Så ett slag med pekpinnen för den gode Rydström där!
Det lite mer sakliga i Kalmar-spelarens uttalande rör dock den taktiska biten av de båda sporterna. Här säger han att hockey är som en Hollywood-action, det smäller och exploderar men det rör sig inte på djupet. Fotbollen däremot jämför han med en långsam teater som man måste sätta sig in i och förstå.
Jag är villig att hålla med till viss del, när jag tänker på fotboll är det som en avancerad dans, där varje steg är olikt det tidigare och du verkligen måste känna efter för att kunna utföra nästa steg med akuratess. Ishockey däremot, ser jag lite mer som pang-pang-pang. Mycket drag - Inte lika mycket känsla.
Jag och Simon diskuterade istället mycket om hur taktiskt djupgående de båda sporterna är. Vi kom överens om att taktiken på tränarnivå är minst sagt hög där han måste bestämma hur kedjorna ska disponeras efter hur väl alla passar ihop med varandra.
När det kommer till individnivå är jag dock övertygad om att fotbollen är betydligt mer invecklad. Hockeyspelare har allt som oftast en specifik roll som de förväntas skötas, powerforward som grötar i hörnen eller stå framför målvakt och störa. I fotboll å andra sidan, tvingas varje spelare värdera varje situation allt eftersom de uppstår, och agera därefter.
Dessutom är du 11 spelare på planen hela tiden, jämfört med hockeyns 5 (+ målis), som hela tiden måste fungera som komponenterna i en enhet för att allt ska falla ut som det ska.
Lite som en lång, avancerad dans...
* * *
40 minuter till avspark, och vad har den gode Tevez sagt idag?
Jo: "Äntligen har jag hittat rätt klubb. Alla vet hur viktiga fansen är här och det är en ära för mig att göra dem lyckliga"
Som sagt, all olycka som kan åsamkas under en fotbollsmatch önskas ikväll.
* * *
3-1, Rooney x2 och Valencia
Semifinalen i ligacupen mellan United och City har blivit rejält upphaussad i och med pajkastningen mellan Carlos Tevez och Gary Neville. Jag får anledning att återkomma till den diskussionen längre fram i bloggen.
* * *
City påstår att "de är den enda klubben i Manchester", Sir Alex svarar i gammal vanlig stil med att: "City är inte våra rivaler, det är Liverpool, Arsenal och Chelsea". Ingenting retar upp ett City-fan mer än det.
Men förutsättningarna har svängt rejält den senaste tiden. United är fortfarande storebror, men lillebror växer som en nydopad som stoppat i sig mängder av ryssfemmor och kan når nu ända upp till näsan på sin äldre bror. Den nyvunna längden gör det klart möjligt att måtta både det ena och det andra slaget, med syfte att skada storebror så mycket det bara går.
Vi kan prata om ekonomisk dopning och ett inköpt hopkok av varenda jävla anfallare som kunde släppas. Men faktum kvarstår. De ekonomiska musklerna blandat med en bra ungdomsverksamhet har gjort Man City till en stormakt att räkna med i framtiden.
Vare sig vi gillar det eller ej.
* * *
Åter till sandlådan.
För det första tycker jag det hela är barnsligt, löjligt och alldeles, alldeles fantastiskt underhållande. Det är precis sånt här man vill höra framför en match. Verbala attacker från höger och vänster, ett långfinger hit och en provorecande gest dit. Det är sånt som höjer temperaturen, och helt ärligt, finns det någon supporter som innerst inne inte älskar sånt här?
Säger ni nej så ljuger ni.
Apropå älska. Älska var precis vad jag gjorde för säg 1-1½ år sedan. Jag älskade Carlos Tevez. Inte för att han var en enastående fotbollsspelare, det tyckte jag inte då och tycker inte nu heller (Han är en för dålig målskytt för att räknas som de allra bästa).
Utan för att han spelade med sånt hjärta.
Jag trodde verkligen han älskade sin klubb, att han älskade att spela för Manchester United, att han var villig att göra allt för dom.
Jag kunde inte haft mer fel.
Vissa påstår att "Tevez bara vill spela fotboll, och att han inte bryr sig om var han gör det". Jag tycker det är skitsnack, men om det nu är det sant vill jag starkt understryka följande: Carlos Tevez är korkad.
Tror man att man kan byta från United till City för att man "bara vill spela fotboll" samt förväntar sig att det inte ska reta upp någon är man rent ut sagt korkad.
Mina känslor för Tevez förändrades under den här tiden, men de gick inte från kärlek till hat. Jag är alldeles för gammal för att låta ett klubbyte vara direkt avgörande för huruvida man älskar eller hatar en spelare. Dock förlorade jag en hel del respekt för mannen som jag en gång älskade se springa runt i sin djävulsröda tröja.
Om något har den senate incidenten bara förstärkt dessa känslor. Visserligen är Neville inte oskyldig (men att påstå att han sa och gjorde det för att slicka sir Alex bak känns bara löjligt, vad får en av Uniteds stora genom tiderna ut av det?), men dessa gester ser jag inte till annat än ett slag i solar plexus på supportrarna som en gång älskade honom. Tevez kan påstå att han gjorde det för att visa sir Alex och övriga som inte tyckte han var värd att satsa pengar på, och visst har han rätt att slänga det i ansiktet på honom, men jag tycker inte det är särskilt "classy" gjort. Man spottar helt enkelt sina tidigare fans rätt upp i ansiktet. Likadant är det med Adebayors tokspel. Jag tycker det är vedervärdigt
Det här var kärlekshistorian som brast. Det är en historia där mannen inte tyckte "den där svindyra vigselringen" var riktigt värd att köpa, varpå resultatet blev att hans giriga trolovade lämnade honom ,med ett blödande sår i bröstet, för hans något fulare men betydligt rikare lillebror.
Jag hatar inte Carlos Tevez, men ikväll önskar jag honom all olycka (inga skador förstås) en fotbollsmatch kan åsamka en man.
En bild som får mig att både vilja spy och gråta hejdlöst.
* * *
Matchen då? Jodå, det blir en jäkla tillställning där storebror tar fram tunga artilleriet och sparkar den lille mellan benen (även kallat Wayne Rooney) samtidigt som lillebror ligger kvidande på golvet och lovar att ge tillbaka... När han växt till sig lite!
* * *
Jag måste också passa på att slå ett slag för Johan Orrenius senaste artikelserie. Han fokuserar på något som ofta inte får så stort massmedialt uttrymme, människorna bakom de stora idrottsmännen. I en serie om 6 delar tar han upp problem som homosexualitet, spelmissbruk och depression.
Som alltid väldigt välskrivet och pricksäkert uttryckt från Sveriges kanske mest underskattade sportskribent, och jag tycker det är väldigt kul att läsa om något lite annorlunda, något med riktigt innehåll, något som inte är "Se Zlatans senaste bilinköp".
Bra jobbat Orrenius!
* * *
När vi ändå talat lite om sandlåde-nivå, så var det precis där Henrik Rydströms senaste uttalande om ishockeysspelarnas intelligens i jämförelse med fotbollsspelarnas. Egentligen skulle jag och kollega Strömberg pratat om det i morgondagens Bollplanket, men tydligen var sändningen inställd.
Så, det blir en lite kortfattad version här. Sandlådenivå som sagt, det finns ju så klart absolut ingenting som stödjer att hockeyspelare inte skulla kunna "tänka fyra tankar i rad och formulera två meningar". Det är klart det handlar om människor som utför båda sporter, det är självklart att det finns både mer och mindre intelligenta spelare. Så ett slag med pekpinnen för den gode Rydström där!
Det lite mer sakliga i Kalmar-spelarens uttalande rör dock den taktiska biten av de båda sporterna. Här säger han att hockey är som en Hollywood-action, det smäller och exploderar men det rör sig inte på djupet. Fotbollen däremot jämför han med en långsam teater som man måste sätta sig in i och förstå.
Jag är villig att hålla med till viss del, när jag tänker på fotboll är det som en avancerad dans, där varje steg är olikt det tidigare och du verkligen måste känna efter för att kunna utföra nästa steg med akuratess. Ishockey däremot, ser jag lite mer som pang-pang-pang. Mycket drag - Inte lika mycket känsla.
Jag och Simon diskuterade istället mycket om hur taktiskt djupgående de båda sporterna är. Vi kom överens om att taktiken på tränarnivå är minst sagt hög där han måste bestämma hur kedjorna ska disponeras efter hur väl alla passar ihop med varandra.
När det kommer till individnivå är jag dock övertygad om att fotbollen är betydligt mer invecklad. Hockeyspelare har allt som oftast en specifik roll som de förväntas skötas, powerforward som grötar i hörnen eller stå framför målvakt och störa. I fotboll å andra sidan, tvingas varje spelare värdera varje situation allt eftersom de uppstår, och agera därefter.
Dessutom är du 11 spelare på planen hela tiden, jämfört med hockeyns 5 (+ målis), som hela tiden måste fungera som komponenterna i en enhet för att allt ska falla ut som det ska.
Lite som en lång, avancerad dans...
* * *
40 minuter till avspark, och vad har den gode Tevez sagt idag?
Jo: "Äntligen har jag hittat rätt klubb. Alla vet hur viktiga fansen är här och det är en ära för mig att göra dem lyckliga"
Som sagt, all olycka som kan åsamkas under en fotbollsmatch önskas ikväll.
* * *
3-1, Rooney x2 och Valencia
Kommentarer
Trackback
