jnjfootball

En vansinnig hands, ett rött kort och en ribba i vägen. Där var matchen förlorad och straffarna var i det närmaste förutbestämda. Till och med att 'El Loco, Sebastian Abreu, skulle chippa var så självklart att det kunde stått i gårdagens tidning.

Det var fusk, det var en regelvidrighet men det var också ett genidrag. Den där förbannade handen som i ett sista desperat försök till räddning for upp mot bollen gjorde Luis Suarez till hjälte i Uruguay. Jag gillar Suarez, men tycker det han gjorde var rent ut sagt vidrigt.

Så mitt Ghana fick alltså respass i kvartsfinalen. Laget jag följt noggrannt under de senaste två åren, laget jag levt mig in i och lärt att älska, spelaröden jag initierat mig i och följt. Ute.

Alla tidigare mästerskap har det varit Spanien som varit favoritlaget, det är det kanske nu med, men det har ändå fått stå tillbaka av konkurrensen från det dansanta, kvicka och fysiska Ghana som charmat mig likt en flörtig blondin en het sommarkväll.

Favoriten Dedé Ayew, monstret John Mensah, vettvillingen Sulley Muntari och den stackars, stackars Asamoah Gyan. Alla ute.

Jag har alltid varit kluven i fråga om straffsparkar, jag tycker det kan vara en fantastisk underhållning om man som en partisk åskådare kan följa det som avslutning på en rafflande match, likt mellan Paraguay och Japan. Jag tycker också det är ett alldeles hemskt sätt att avgöra en match på; orättvist, slumpartat och med en tendens att tilldra allt för stora konsekvenser till spelare som inte förtjänar det.

Likt Asamoah Gyan. Nu missade han visserligen straffen under ordinarie tid, men när den sista straffen var inchippad, och han låg där på marken. Otröstlig. Ensam. Förstörd. Det kändes som min själ bröts itu, det är ett öde som ingen spelare förtjänar, ändå står det alltid en syndabock där när matchen är slut, en syndabock att bli bespottad på av alla.

Konsekvenserna blir för stora.

Jag tippade Ghana till semi, de åkte ut i kvarten. Även om sättet som Uruguay tog sig dit på var ovärdigt, så förtjänar de ändå sin plats. I mångt och mycket, när gråten i halsen lagt sig och kvällen ändå inte blev förstörd, så är jag ändå glad att Uruguay är där, som en reinkarnation av sig själva i fornstora dagar.

* * *
Jönköpingsresa med fotboll som main target var gårdagens mål där det bjöds på lite Brasilien-Holland (Jag förstår fortfarande inte att Brasilien är ute och jag förstår fortfarande inte vad denne Felipe Melo, denne underlige man höll på med), lite Svenska Cupen mellan J-Södra och Örebro SK och lite Ghana-Uruguay alltså.

Mitt ibland allt detta hann vi med att göra en "Resans floskeltopp", med citaten som uppstod:

Avd. Hon fyller inte så ofta: "Vi var där sist hon fyllde, jag tror det var fem år sen..." - Jimmy har stenkoll på det där med födelsedagar.

Avd. Filip behöver omvärdera sin sexualitet: Mackan - "Jag ska inte ligga"; Filip - "Jo! Jag vill se dig ligga med en tjej!"

Avd. Dagens snurrigaste: "Vill du ha dricka? Nej - Ingen dricka alltså? - Jo!" - Jimmy till biträdet på McDonalds.

Avd. Logiken har slutligen segrat: "Ju längre ner man kommer, desto mindre blir det att dricka" - Filip förklarar funktionen av öldrickande.

Avd. Kroppens anatomi behöver studeras ytterligare: Anton - Jag blir trött i hjärnan. Filip - Jaa men det är ju det som är ögonlocken." - Filip visar upp sina nyvunna kunskaper om sin kropp.

Avd. Önskelista till jul: "Jag vill ha en stjärt i ett skåp som man kan ta på" - Mackan planerar önskelistan tidigt.

Avd. Språkförmågan är på topp på morgonkvisten: "Men vafan, ni läser ju innantill era dyslexiser!" - Mackan...

* * *
Det är klasskillnad mellan Allsvenskan och Superettan. Även om J-Södra hängde med bra till en början och lyckades ta ut ÖSK:s mittfält fint så sken ändå klassen igenom till slut och Örebro kunde vinna ganska komfortabelt.

Precis som det ska vara.

* * *
Dagens matcher då, höjdaren Tyskland-Argentina och Spanien-Paraguay.

Spanien bör klara sig relativt enkelt, oavsett om Torres hittar formen eller ej, och jag tror de vinner med minst två måls marginal. Tyskland-Argentina är lite värre, men jag är villig att sätta mina pengar på tyskarna. Visserligen blir det tufft att hålla koll på Argentinas fantastiska anfall, men som lag är jag övertygad om att Tyskland är bättre och det kvicka omställningsspelet kan komma väl till pass mot ett lite småsegt försvar.

2-1 Tyskland.