jnjfootball

Då har den första elimineringsrundan så smått inletts. Sydafrika gav oss en kort förälskelse där en inledningsvis briljant Pienaar och en som vanligt lika underhållande kvalitetsblandande Tshabalala såg ut att kunna dansa sig förbi ett Frankrike i spillror med ett antal mål. Ändå blev det respass, ett antal vuvuzelor kördes ned i halsen av chocken och Sydafrika är de facto det första värdlandet att missa avancemang från gruppen.

Mexiko, Uruguay och Argentina följer alltså med med nya äventyr. Låter intressant.

* * *
Att ett beslut för två år sedan skulle visa sig så ödesdigert, kunde någon föreställa sig det? Att låta vänta på Blanc och Deschamps och låta den gamle sitta kvar, det är väl klokt?

Ingen kunde förutse hur illa det skulle bli.

Det finns inget fransk landslag för tillfället. Inget Les Bleus

* * *
Fokus bort från det nu, vi har ju faktiskt en ny dag med fantastisk fotboll idag. Om dryga fyrtio ska vi se England och USA kämpa för vidare överlevnad mot ett frustande Algeriet och ett överraskande Slovenien.

Det går nog. Även om det sitter långt inne.

Ingen Gerrard i hålet bakom Rooney rapporteras det nu om, istället blir det Defoe som startar, Gerrard fortsätter till vänster och Milner ska tydligen också in. Upson tar platsen i backlinjen.

Den pressen som ligger på England för tillfället är tillräcklig för att få vilken spelare som helst att vrida sig apatiskt i plågor.

Rooney kan omöjligt vara lika hopplöst värdelös, Gerrard lika hopplöst överallt och England överlag kan inte vara lika hopplöst tama. De kommer till slut klara sig till åttondelen. Det måste bli så.

* * *
Det är ändå bara den näst intressantaste gruppen idag. Grupp D är nämligen mitt skötebarn i det här mästerskapet och det har äntligen blivit dags för mig att 'kill my darlings'. Serbien eller Ghana?

Jag hinner inte breda ut mig på det ämnet, dock tror jag att även Afrikas sista hopp får stå tillbaka här, när det unga tyska landslaget blir för tungt.

* * *
Johan Orrenius är i storform nu, ett sorts psykotiskt mentalt tillstånd där han bara spottar ut sig briljans i dess puraste former.

Dessa 'telefonsamtal'. Pur briljans.

* * *
VM:s kanske intressantaste historia får något av sin upplösning ikväll, där två bröder står i centrum. Den ena sitter på bänken i Tyskland, den andre startar troligen på Ghanas mittfält, är hatad av sitt hemland och bespottad av nästan alla.

På toppen av detta så talar de två bröderna inte med varandra längre sedan den äldre broden, Kevin-Prince, sett till att kapten Ballack inte kunde deltaga i VM.

Simon Bank skriver bra om detta här.

Själv håller jag av Jeróme, men håller hårt på Kevin-Prince.

* * *
(Anderssonskans Kalle ringer Tony Gustavsson)
Tony: Rent strukturmässigt gör England faktiskt en bra match. Resultatet är de besvikna över, och det SKA de vara besvikna över. Men strukturmässigt: klockrent.
Kalle: Det är nåt vajsing med kisarna på mitten också.
Tony: Mm. I Chelsea är Frank Lampard van vid att göra energilöpningar i diagonalt ytterläge men det får han inte göra här. Och Gerrard blir väldigt fattig på fotbollstankar på den sista tredjedelen.
Kalle: Han mår bergis tjyvens just nu.

Briljant!

* * *
Det är på många sätt en sorglig historia, den där om bröderna, men jag hoppas verkligen de skakar den där förbannade handen imorgon. Det måste de bara göra.

* * *
Då kör vi, fallerar England? Briljerar Orrenius? Skakar Boatengs? Slugger-vinner USA? Skakar Ghana Tyskland? Visar Serbien upp ramstyrkan? Hur mycket hatar publiken Kevin-Prince? Hur högt hoppar Tim Cahill? Hur långt springer Belhadj?

Frågorna finns, jag är redo för svaren.