Om att leva utan mobiltelefon år 2010
Det har slutligen hänt.
Min nyinköpta mobil bestämde sig helt och plötsligt för att den sjungit den sista valsen. Så nu sitter jag här. Ensam. Övergiven. Rädd.
Alla flickor i min ålders favorit i nuläget; Maria Montazami, skulle kanske uttryckt det som att jag är "naken, rädd, exposed...", vilket jag fullständigt skriver under på. Själv skulle jag nog uttrycka mig som att jag går runt på stan som en förvirrad anka, utan känsla för vilket håll mitt hem ligger åt och inte har en jävel att fråga om vägen.
Jag är utelämnad till att leva som en pre-industriell man i en tid där allt värdesätts i hur snabb man är ut med information, hur man alltid kan kommunicera med sina medmänniskor oavsett avstånd. I en tid där twitter och facebook placeras högre än microvågsugnen på listan över bästa uppfinningarna.
Här står jag alltså inför en av mina största utmaningar hittills i mitt årtonåriga liv. Att klara mig utan mobiltelefon i cirkus en veckas tid. Det hade kanske gått an om jag vore på semester till fjäll eller strand, men mitt i civilisationens centrum ska jag vandra runt, utan möjlighet till direkt kommunikation via samtal, sms, mejl, twitter, facebook etc.
Det kommer bli en utmaning.
* * *
Jag såg The Damned United igår. Damned bra film, måste jag säga.
Den gav en bild till ett namn, den gav bilden en röst och den gjorde mannen som enbart varit känd i mina ögon som "den bäste förbundskapten England aldrig haft" till en legend. Den skildrar Brian Cloughs kaosartade 44 dagar som manager för Leeds United, och den gör det makalöst bra.
Den hoppar mellan hans tid i Derby County och hans nya arbete i Leeds, och den gör det otroligt bra.
Han är så oerhört arrogant och självsäker, denne Brian Clough, att man inte kan annat än älska honom. Man undrar hur långt han hade kommit utan sin assistent Peter Taylor som ständigt höll honom tillbaka och räddade honom från sig själv?
Michael Sheen är fantastisk i huvudrollen, se bara här:
Fantastisk!
* * *
"It's a cup tie, 10 minutes to go, Forest are down 1 - 0 and they've used all their subs.
For once in his life Stuart "Psycho" Pearce comes off second best in a tackle.
The physio shouts out to Manager Clough ...
'He cant go back on, he's taken a knock to the head, he doesn't know who he is.'
Cloughie replies ....'Tell him he's f**king Pele and put him up front!"
Bloody brilliant!
* * *
Först ut var Sydafrika, idag står Mexiko på tur.
Min nyinköpta mobil bestämde sig helt och plötsligt för att den sjungit den sista valsen. Så nu sitter jag här. Ensam. Övergiven. Rädd.
Alla flickor i min ålders favorit i nuläget; Maria Montazami, skulle kanske uttryckt det som att jag är "naken, rädd, exposed...", vilket jag fullständigt skriver under på. Själv skulle jag nog uttrycka mig som att jag går runt på stan som en förvirrad anka, utan känsla för vilket håll mitt hem ligger åt och inte har en jävel att fråga om vägen.
Jag är utelämnad till att leva som en pre-industriell man i en tid där allt värdesätts i hur snabb man är ut med information, hur man alltid kan kommunicera med sina medmänniskor oavsett avstånd. I en tid där twitter och facebook placeras högre än microvågsugnen på listan över bästa uppfinningarna.
Här står jag alltså inför en av mina största utmaningar hittills i mitt årtonåriga liv. Att klara mig utan mobiltelefon i cirkus en veckas tid. Det hade kanske gått an om jag vore på semester till fjäll eller strand, men mitt i civilisationens centrum ska jag vandra runt, utan möjlighet till direkt kommunikation via samtal, sms, mejl, twitter, facebook etc.
Det kommer bli en utmaning.
* * *
Jag såg The Damned United igår. Damned bra film, måste jag säga.
Den gav en bild till ett namn, den gav bilden en röst och den gjorde mannen som enbart varit känd i mina ögon som "den bäste förbundskapten England aldrig haft" till en legend. Den skildrar Brian Cloughs kaosartade 44 dagar som manager för Leeds United, och den gör det makalöst bra.
Den hoppar mellan hans tid i Derby County och hans nya arbete i Leeds, och den gör det otroligt bra.
Han är så oerhört arrogant och självsäker, denne Brian Clough, att man inte kan annat än älska honom. Man undrar hur långt han hade kommit utan sin assistent Peter Taylor som ständigt höll honom tillbaka och räddade honom från sig själv?
Michael Sheen är fantastisk i huvudrollen, se bara här:
Fantastisk!
* * *
"It's a cup tie, 10 minutes to go, Forest are down 1 - 0 and they've used all their subs.
For once in his life Stuart "Psycho" Pearce comes off second best in a tackle.
The physio shouts out to Manager Clough ...
'He cant go back on, he's taken a knock to the head, he doesn't know who he is.'
Cloughie replies ....'Tell him he's f**king Pele and put him up front!"
Bloody brilliant!
* * *
Först ut var Sydafrika, idag står Mexiko på tur.
Kommentarer
Trackback
