Bloody hell
Jaa herrejävlar.
Vaknade upp i godan ro vid 06:40. Torkade dåsigheten ur ögonen och hoppade in i duschen. När strålarna sköljdes över kroppen fick jag ännu ett abrupt uppvacknande när medvetenheten om vad klockan egentligen var.
Fan.
Den är inte 05:40. Den är 06:40.
En febril jakt för att få på mig kläder, slängde ner de mest vitala delarna för ett presentabelt utseende (wax, parfym, deo...), ryckte åt mig dator och nycklar och rusade i en fart som hade gett OS-medalj på 400-meter ned mot bussen.
Den var självklart sen. Jag gjorde ett desperat försök att få fatt på en taxi, men 118118 var inte tillmötesgående snabbt nog utan det fick bli buss och tidspress.
Men jag hann.
Och till råga på allt var tåget försenat, så den sista löprundan från bussen till tåget visade sig vara överflödig. Men den kändes bra ändå när man stod där och väntade på perrongen. Adrenalinet sprutandes ur öronen och ett segrande leende som lekte på läpparna.
* * *
Inför kvällens CL-drabbningar tänkte jag bjuda på en liten utvärdering av de som ligger mig allra närmast hjärtat, Manchester United. So, here it goes.
Säsongen så här långt:
Jag ser den som ett stort misslyckande. Sen tittar man i den där tabellen, då ligger vi i delad serieledning i Premier League, leder gruppen klart i Champions League och sitter på en förlustkolumn som gapar med en stor nolla. Ur det hänseendet så ligger vi förstås bra till, men jag kan verkligen inte förstå att det gått så bra när vi spelat så dåligt. För min del så har inledningen av säsongen varit ett famlande i mörker efter det "gamla" United.
Målvakt:
För några veckor sen utsåg jag Van der Sar till världens bästa fotbollsspelare född innan 1977 i Bollplanket. När övriga United har letat efter sig själva har VDS varit precis så stadig som vi lärt känna honom. Med undantag från en tvålhandske mot West Bromwich har han varit solid som en sten, alltid någon att hålla i när det blåser. Dessutom ger han en avlastning för försvaret med sina fina fötter.
Försvaret:
Försvaret har varit direkt dåligt, Evans som så framgångsrikt ersatt Ferdinand vid dennes skador kom inte upp i samma standard, Patrice Evra har varit en skugga av sitt forna jag sedan Frankrikes pinsamma deltagande i VM. Högerbacksplatsen har jag länge ansett som Uniteds akilleshäl. Varken O'Shea eller Brown är några spektakulära världsspelare. De är kompetenta, men begränsade. Framtidshoppet på den positionen, Rafael, har fått en hel del speltid den senaste tiden, vilket jag förespråkat länge. Han har visat gott gry offensivt, som vanligt, samtidigt som han visat att han inte är helt blind defensivt heller genom att fullständigt plocka bort höstens man Gareth Bale.
Mittfält:
Scholes var fullständigt makalös i inledningen. Han såg ut att vara 25 när han med fina, snabba fötter och krossbollar som inte är av denna värld, dikterade Uniteds spel. Men man kan inte lägga all sin tillit till en 36-åring. Fletcher har inte lyckats vara lika överjävlig som under de senaste säsongerna, samtidigt som Michael Carrick bättrat sig något, är han fortfarande en bit ifrån sin sanna potential. Jag undrar om inte förtroendet för Carrick har sinat nu. Anderson har även han haft det tungt när han fått chansen. Även här är det långt till den potentialen han visade när han åt upp Fabregas för någon säsong sedan.
Jag har under silly season gapat om nödvändigheten av en offensiv, kreativ mittfältare. Avsaknaden av en sådan blev extra påtaglig när Valencia gick sönder mot Rangers. Som det är i dagsläget litar vår offensiv på mittfältet till stor del av Nanis påhitt. Han har stundtals visat en fantastisk form, men det räcker inte riktigt till i det långa loppet med enbart en spelare som kan bryta mönstret. Park har inte heller varit i samma gamla form, även om han spottat upp sig betänkligt de senaste veckorna och fått fansen att återigen skandera: "He shoots, he scores, he eats your labradors".
Anfall:
Man United har spelat utan Wayne Rooney en hel säsong. Även när han varit på planen har han inte deltagit. I inledningen av säsongen föll avsaknaden av Rooney i glömska på grund av en monstruöst bra Berbatov. I några veckor var han världens bästa fotbollsspelare. Tänk om han bara kunde hålla den formen under en längre stund? Fullständigt magiska fötter, en fantastisk speluppfattning och han gjorde till och med mål. Så vill vi se kung Berba.
Javier Hernandez har annars varit en en positiv injektion. Alltid pigg och löpvillig, går rakt på mål och med en målskytts näsa är han ständigt ett hot för motståndarna. Riktigt bra redan nu, kommer bli ännu bättre. Bakom dessa tre är det dock lite tunnt, i alla fall i den nuvarande truppen. Macheda hoppade in och räddade poäng mot Aston Villa och är en erkänt duktig målskytt, men har fortfarande inte visat upp något vidare i själva spelsekvenserna. Utanför truppen har Danny Welbeck gjort väldigt bra ifrån sig i Sunderland, framför allt under senare tid. Han satte spiken i kistan i förnedringen på Stamford Bridge och följde upp den prestationen med två mål mot Everton i måndags. Han visar väldigt gott gry; kvick, följsam bollbehandlig och ett riktigt hot i djupled.
Summering:
Manchester United är ett sämre lag idag än de var för två år sen. En långsam stagnation har pågått sedan vi förlorade Cristiano Ronaldo och Tevez och även om vi har en del unga spelare så tycker jag att investeringar är livsnödvändiga om vi ska konkurrera på allra högsta nivå. En offensiv, kreativ mittfältare är prio 1. Annars kan vi skattta oss lyckliga över att vi hänger med så bra på alla fronter. Även om vi kanske inte har de högsta topparna längre så besitter vi ändå en fin bredd, vilket Chelsea visat att de kanske inte har. De blå är när ordinarie elvor ställs mot varandra ett bättre lag, men de har också visat upp en oförmåga att prestera när nyckelspelare som saknas. Man United har sin rutin, de har sin bredd och de kommer plocka sina poäng när december och januaris täta spelschema infinner sig. I år kommer det bli ett jämnt lopp ända till slutet, men ska United kunna utmana på sikt krävs att såväl Sir Alex som Glazers släpper greppet om pengapåsen.
* * *
Och som jag sprang. Jag som i mitt interna regelverk har, som en av grundbultarna, motvilja mot att springa till bussar etc i närhet av andra människor. Som jag rusade.
* * *
Gårdagens Champions League var händelserik. Allra intressantast var Romas mäktiga vändning, Cristiano Ronaldos fortsatt målfabrikation och Sergio Ramos utvisning. Det senare är kanske inte rätt moraliskt, men jag tycker det är okey. Bättre att ta varningen på ett sånt sätt än att gå in och skada någon. Och det har ju hänt förut, minns bara David Beckham
* * *
Apropå Cristiano Ronaldo. Den säsongen han gjorde 42 mål hade han vid det här laget mäktat med 11 mål. Så här långt denna säsong har han sparkat in 20 stycken. Försmak på hur säsongen ska summeras?
* * *
Nu ska jag smita in på toaletten och fixa frisyren som inte hanns med under min stressfyllda morogn. Cirkus en och en halv timme kvar till landning i Stockholm. Tills dess kan ni kolla in hur det går när man sitter i skolan för länge en måndag.
Vaknade upp i godan ro vid 06:40. Torkade dåsigheten ur ögonen och hoppade in i duschen. När strålarna sköljdes över kroppen fick jag ännu ett abrupt uppvacknande när medvetenheten om vad klockan egentligen var.
Fan.
Den är inte 05:40. Den är 06:40.
En febril jakt för att få på mig kläder, slängde ner de mest vitala delarna för ett presentabelt utseende (wax, parfym, deo...), ryckte åt mig dator och nycklar och rusade i en fart som hade gett OS-medalj på 400-meter ned mot bussen.
Den var självklart sen. Jag gjorde ett desperat försök att få fatt på en taxi, men 118118 var inte tillmötesgående snabbt nog utan det fick bli buss och tidspress.
Men jag hann.
Och till råga på allt var tåget försenat, så den sista löprundan från bussen till tåget visade sig vara överflödig. Men den kändes bra ändå när man stod där och väntade på perrongen. Adrenalinet sprutandes ur öronen och ett segrande leende som lekte på läpparna.
* * *
Inför kvällens CL-drabbningar tänkte jag bjuda på en liten utvärdering av de som ligger mig allra närmast hjärtat, Manchester United. So, here it goes.
Säsongen så här långt:
Jag ser den som ett stort misslyckande. Sen tittar man i den där tabellen, då ligger vi i delad serieledning i Premier League, leder gruppen klart i Champions League och sitter på en förlustkolumn som gapar med en stor nolla. Ur det hänseendet så ligger vi förstås bra till, men jag kan verkligen inte förstå att det gått så bra när vi spelat så dåligt. För min del så har inledningen av säsongen varit ett famlande i mörker efter det "gamla" United.
Målvakt:
För några veckor sen utsåg jag Van der Sar till världens bästa fotbollsspelare född innan 1977 i Bollplanket. När övriga United har letat efter sig själva har VDS varit precis så stadig som vi lärt känna honom. Med undantag från en tvålhandske mot West Bromwich har han varit solid som en sten, alltid någon att hålla i när det blåser. Dessutom ger han en avlastning för försvaret med sina fina fötter.
Försvaret:
Försvaret har varit direkt dåligt, Evans som så framgångsrikt ersatt Ferdinand vid dennes skador kom inte upp i samma standard, Patrice Evra har varit en skugga av sitt forna jag sedan Frankrikes pinsamma deltagande i VM. Högerbacksplatsen har jag länge ansett som Uniteds akilleshäl. Varken O'Shea eller Brown är några spektakulära världsspelare. De är kompetenta, men begränsade. Framtidshoppet på den positionen, Rafael, har fått en hel del speltid den senaste tiden, vilket jag förespråkat länge. Han har visat gott gry offensivt, som vanligt, samtidigt som han visat att han inte är helt blind defensivt heller genom att fullständigt plocka bort höstens man Gareth Bale.
Mittfält:
Scholes var fullständigt makalös i inledningen. Han såg ut att vara 25 när han med fina, snabba fötter och krossbollar som inte är av denna värld, dikterade Uniteds spel. Men man kan inte lägga all sin tillit till en 36-åring. Fletcher har inte lyckats vara lika överjävlig som under de senaste säsongerna, samtidigt som Michael Carrick bättrat sig något, är han fortfarande en bit ifrån sin sanna potential. Jag undrar om inte förtroendet för Carrick har sinat nu. Anderson har även han haft det tungt när han fått chansen. Även här är det långt till den potentialen han visade när han åt upp Fabregas för någon säsong sedan.
Jag har under silly season gapat om nödvändigheten av en offensiv, kreativ mittfältare. Avsaknaden av en sådan blev extra påtaglig när Valencia gick sönder mot Rangers. Som det är i dagsläget litar vår offensiv på mittfältet till stor del av Nanis påhitt. Han har stundtals visat en fantastisk form, men det räcker inte riktigt till i det långa loppet med enbart en spelare som kan bryta mönstret. Park har inte heller varit i samma gamla form, även om han spottat upp sig betänkligt de senaste veckorna och fått fansen att återigen skandera: "He shoots, he scores, he eats your labradors".
Anfall:
Man United har spelat utan Wayne Rooney en hel säsong. Även när han varit på planen har han inte deltagit. I inledningen av säsongen föll avsaknaden av Rooney i glömska på grund av en monstruöst bra Berbatov. I några veckor var han världens bästa fotbollsspelare. Tänk om han bara kunde hålla den formen under en längre stund? Fullständigt magiska fötter, en fantastisk speluppfattning och han gjorde till och med mål. Så vill vi se kung Berba.
Javier Hernandez har annars varit en en positiv injektion. Alltid pigg och löpvillig, går rakt på mål och med en målskytts näsa är han ständigt ett hot för motståndarna. Riktigt bra redan nu, kommer bli ännu bättre. Bakom dessa tre är det dock lite tunnt, i alla fall i den nuvarande truppen. Macheda hoppade in och räddade poäng mot Aston Villa och är en erkänt duktig målskytt, men har fortfarande inte visat upp något vidare i själva spelsekvenserna. Utanför truppen har Danny Welbeck gjort väldigt bra ifrån sig i Sunderland, framför allt under senare tid. Han satte spiken i kistan i förnedringen på Stamford Bridge och följde upp den prestationen med två mål mot Everton i måndags. Han visar väldigt gott gry; kvick, följsam bollbehandlig och ett riktigt hot i djupled.
Summering:
Manchester United är ett sämre lag idag än de var för två år sen. En långsam stagnation har pågått sedan vi förlorade Cristiano Ronaldo och Tevez och även om vi har en del unga spelare så tycker jag att investeringar är livsnödvändiga om vi ska konkurrera på allra högsta nivå. En offensiv, kreativ mittfältare är prio 1. Annars kan vi skattta oss lyckliga över att vi hänger med så bra på alla fronter. Även om vi kanske inte har de högsta topparna längre så besitter vi ändå en fin bredd, vilket Chelsea visat att de kanske inte har. De blå är när ordinarie elvor ställs mot varandra ett bättre lag, men de har också visat upp en oförmåga att prestera när nyckelspelare som saknas. Man United har sin rutin, de har sin bredd och de kommer plocka sina poäng när december och januaris täta spelschema infinner sig. I år kommer det bli ett jämnt lopp ända till slutet, men ska United kunna utmana på sikt krävs att såväl Sir Alex som Glazers släpper greppet om pengapåsen.
* * *
Och som jag sprang. Jag som i mitt interna regelverk har, som en av grundbultarna, motvilja mot att springa till bussar etc i närhet av andra människor. Som jag rusade.
* * *
Gårdagens Champions League var händelserik. Allra intressantast var Romas mäktiga vändning, Cristiano Ronaldos fortsatt målfabrikation och Sergio Ramos utvisning. Det senare är kanske inte rätt moraliskt, men jag tycker det är okey. Bättre att ta varningen på ett sånt sätt än att gå in och skada någon. Och det har ju hänt förut, minns bara David Beckham
* * *
Apropå Cristiano Ronaldo. Den säsongen han gjorde 42 mål hade han vid det här laget mäktat med 11 mål. Så här långt denna säsong har han sparkat in 20 stycken. Försmak på hur säsongen ska summeras?
* * *
Nu ska jag smita in på toaletten och fixa frisyren som inte hanns med under min stressfyllda morogn. Cirkus en och en halv timme kvar till landning i Stockholm. Tills dess kan ni kolla in hur det går när man sitter i skolan för länge en måndag.
Kommentarer
Postat av: Mikke
Vad tycker ni om Dimitar Berbatov i dag mot Blackburn??
Postat av: Jimmy
Jag missade tyvärr matchen och har ännu inte hunnit sett den i efterhand. Men baserat på de klipp från matchen och det jag läst så är det så klart fantastiskt. Jag har alltid varit väldigt svag för Berbatov, även om han är uppenbart ojämn allt för ofta så besitter han en så fantastiskt hög nivå. Det finns få spelare som kan vara så magiska som bulgaren är i sina bästa stunder. Så hans fem mål är ytterligare ett bevis på att sälja honom vore ett kardinalfel och att hans och Rooneys samarbete kan utvecklas än mer och att steg fortfarande finns att ta.
Trackback
