Ooooh Pride Park!
Cirkus fyra-fem gånger per år skriver jag ett inlägg som börjar ungefär enligt följande. Liket lever, vi lyfter på kistlocket, skakar fram respiratorn och väcker bloggeländet till liv.
Senaste inlägget som dök upp när ni klickade er fram till jnjfootball handlade om besvikelsen efter utförandet från Sveriges sida mot Holland, och om Jordan Eberles tunga start i Edmonton.
När bloggen legat på latsidan har fokus legat på andra håll. Det har varit mycket jobb med Bollplanket, ett program som allt mer börjar utkristalliseras. Veckans program var nog det allra bästa hitintills, vi hade lite gästspecial med J-Södras Kristoffer Fagercrantz och HV71:s Daniel Rahimi. Riktigt roligt program att göra med två härliga gäster och människor.
* * *
Annars då? Fotbollsintresset ligger förstås inte på is, däremot har en del av skrivandet placerats till andra platser. Men vi kör igen, efter en hel dels vila.
* * *
Chelsea skakar lite i grundvalarna när oligarken och hans underhuggare visar vilka som bestämmer genom att låta Carlo Ancelottis assisterande Ray Wilkins få gå. Vad som ligger bakom beslutet är ännu höljt i skuggor, men Erik Niva spekulerar i att man vänt blickarna mot Manchester och arbetssättet där, där sir Alex är mer än manager, samtidigt som Mike Phelan sköter träningarna.
Vem vet, hur som helst lär det skaka till lite på Stamford Bridge, där Wilkins var oerhört populär.
* * *
Ikväll är det youtube-fest, helt enkelt en fest där man klär ut sig till en karaktär som gjort sig känd via youtube. Jag har inte bestämt om jag ska gå än, men ska jag dit så ska jag klä ut mig till "Jimmy är glad":
Tror det kan bli succé.
* * *
Nehej, nu börjar det bli dags att lägga ner tangentbordet och fokusera fullt ut på Aston Villa-Man United. Intressant här är att Agbonlahor är tillbaka i startelvan. Dessutom får ungtupparna fortsatt chansen på det centrala mittfältet samtidigt som Stephen Ireland får sitta kvar på bänken.
För Man Uniteds del är det vinst som gäller. Det håller inte att fortsätta spela oavgjort på bortaplan längre om man ska hänga med i toppen. Man mönstrar starkast möjliga lag med både Berbatov och Chicharito från start på topp, och med Park och Nani på flankerna strax bakom. Jag tror United spänner musklerna och tvålar till ett Aston Villa som famlar lite i mörkret med sitt unga lag utan målgörande forwards.
* * *
Avslutningsvis. Alla såg säkert Robbie Savages finfina framträdande i Fotbollskanalen Europa i söndags. Han har precis släppt sin nya singel:
Mycket nöje!
* * *
Senaste inlägget som dök upp när ni klickade er fram till jnjfootball handlade om besvikelsen efter utförandet från Sveriges sida mot Holland, och om Jordan Eberles tunga start i Edmonton.
När bloggen legat på latsidan har fokus legat på andra håll. Det har varit mycket jobb med Bollplanket, ett program som allt mer börjar utkristalliseras. Veckans program var nog det allra bästa hitintills, vi hade lite gästspecial med J-Södras Kristoffer Fagercrantz och HV71:s Daniel Rahimi. Riktigt roligt program att göra med två härliga gäster och människor.
* * *
Annars då? Fotbollsintresset ligger förstås inte på is, däremot har en del av skrivandet placerats till andra platser. Men vi kör igen, efter en hel dels vila.
* * *
Chelsea skakar lite i grundvalarna när oligarken och hans underhuggare visar vilka som bestämmer genom att låta Carlo Ancelottis assisterande Ray Wilkins få gå. Vad som ligger bakom beslutet är ännu höljt i skuggor, men Erik Niva spekulerar i att man vänt blickarna mot Manchester och arbetssättet där, där sir Alex är mer än manager, samtidigt som Mike Phelan sköter träningarna.
Vem vet, hur som helst lär det skaka till lite på Stamford Bridge, där Wilkins var oerhört populär.
* * *
Ikväll är det youtube-fest, helt enkelt en fest där man klär ut sig till en karaktär som gjort sig känd via youtube. Jag har inte bestämt om jag ska gå än, men ska jag dit så ska jag klä ut mig till "Jimmy är glad":
Tror det kan bli succé.
* * *
Nehej, nu börjar det bli dags att lägga ner tangentbordet och fokusera fullt ut på Aston Villa-Man United. Intressant här är att Agbonlahor är tillbaka i startelvan. Dessutom får ungtupparna fortsatt chansen på det centrala mittfältet samtidigt som Stephen Ireland får sitta kvar på bänken.
För Man Uniteds del är det vinst som gäller. Det håller inte att fortsätta spela oavgjort på bortaplan längre om man ska hänga med i toppen. Man mönstrar starkast möjliga lag med både Berbatov och Chicharito från start på topp, och med Park och Nani på flankerna strax bakom. Jag tror United spänner musklerna och tvålar till ett Aston Villa som famlar lite i mörkret med sitt unga lag utan målgörande forwards.
* * *
Avslutningsvis. Alla såg säkert Robbie Savages finfina framträdande i Fotbollskanalen Europa i söndags. Han har precis släppt sin nya singel:
Mycket nöje!
* * *
Kommentarer
Trackback
