I did not see that one coming...
Ja heliga Guds helvete.
Det var ju inte så här jag tänkt mig kvällen.
Jag vandrade hem från Eurosport vid halv elva, glad i hågen och redo för att kolla lite Rome och mysa till det. Tio meter från dörren kommer insikten dragandes över mig som en isande vind. Nyckeljäveln ligger kvar hemma.
I stället för att somna till Rome i soffan fick jag sätta mig på tunnelbanan mot stan, rusa mot pendeltåget, missa pendeltåget, ta mig till skansen, tappa min handske, hitta inspelningsplatsen, få nyckeln, missa pendeltåget tillbaka, vandra halvvägs till stan, gå på pendeltåget, hitta handsken, ta sig till t-centralen, missa tunnelbanan, vänta en halvtimme på nästa som så klart inte går till Hallonbergen där jag bor.
Och där är vi nu. På tunnelbanan. Jag är inte ens framme där resan började än. Vid Eurosport.
Kvällen blev inte som jag hade tänkt mig.
* * *
Landskampen? Mellanmjölk.
Bättre passningsspel, dåligt med initiativ framåt.
Safari stärkte inte direkt sina kort vid straffsituationen, även om Isaksson nu må varit vållande genom att ropa på boll.
Intressant chatt med Rami Shaaban efteråt, som bland annat berättade att Anders Svensson och Niclas Alexandersson är stora beundrare av korsord. Där ser man.
* * *
Jag beräknar vara hemma om drygt en halvtimme. Men jag litar inte på något längre. Både bortglömda dinosaurier och Tatooine-sandstormar kan korsa min väg.
Kommentarer
Trackback