jnjfootball

Jag hade tänkt slänga iväg ett utförligt blogginlägg inför Champions League-finalen. I vanlig ordning har dock tiden sprungit ifrån mig och saker kommit emellan. Därför blir det ett i ilfart ihopsvarvat blogginlägg i en bil på väg hem från shoppingparadiset (nåja) Vingåker.

Knappast ett blogginlägg värt vad som kan komma att bli tidernas final i Champions League.

Att det är Europas två bästa lag som möts tror jag få protesterar mot. Barcelona går, enligt de flesta, in i matchen med favoritskapet hängandes efter över sig. Det har katalanerna inga problem som helst med, det är de vana med. Samtidigt passar det Manchester United väldigt väl.

Världens bästa offensiva lag mot världens mest disciplinerade lag. Vi har Barcelonas elva mer eller mindre klart för oss, vi vet precis vilken sorts fotboll de kommer spela. Det är upp till Manchester United att göra det som så få lag klarat av. Det är upp till Manchester United att klara det de misslyckades så fatalt med 2009.

Jag tror sir Alex lärt sig läxan från Rom.

Då var det ett frenetiskt pressande United som inledde finalen briljant första tio minuterna. Ronaldo skapade flera halvchanser, Park borde gjort mål och Eto’o gjorde i stället 1-0 från ingenting. Man United lyckades aldrig hämta sig från chocken.

Sedan dess har världens näst bäste fotbollsspelare lämnat och Manchester United har blivit ett än bättre fotbollslag. Jag ger det här laget större möjligheter att störa Barcelonas spel. I stället för en Cristiano Ronaldo som inte visar något större intresse för ett kollektivt presspel har en mexikan, som ingen kände till namnet på för ett år sedan, kommit in. Lägg där till en fantastisk Antonio Valencia och en två är äldre bättre Giggs.

Den stora frågan är hur sir Alex väljer att sätta tonen på matchen. United kommer aldrig orka pressa högt och intensivt i 90 minuter – det måste ske i vågor. Kommer laget sjunka lågt? Ställer Vidic backlinjen högt upp? Var positioneras Rooney? Det vet ingen. Samtidigt som man alltid pratar om Manchester United som världens mest disciplinerade och defensivt skickliga lag så faller allt för ofta (i jämförelse med exempelvis Barcelona och Arsenal) den bollskickliga aspekten bort. Manchester United är ett spelande lag. Efter Barcelona är Manchester United det lag som genomfört flest passningar i årets Champions League (det skiljer förvisso nästan 3000 passningar lagen emellan).

Jag tror i alla fall inte sir Alex kommer ta sig an matchen med José Mourinhos cynism. Jag hoppas i alla fall inte det.

Vi kliver in på lite nycklar i matchen för hur United ska ta sig an Barcelona.

* Ji-Sung Park

Jag skriver inte Lionel Messi här. Men det är den ”problematiken” jag tror Park kanv ara lösningen på. Terry Venables spekulerar i om sydkoreanen ska få en pivote-roll för att sätta stopp för Messi. Jag är inte helt säker på att han får en så tydlig stoppa-Messi-roll, Ferguson har inte för vana att punktmarkera bort enskilda spelare (Det sägs att den enda spelare han försökt punkta bort var Gianfranco Zola). Hur som helst kommer Park tillhöra Uniteds absolut viktigaste spelare i den här matchen, både offensivt och defensivt med sin enorma löpstyrka. Han är de stora matchernas man.

* Antonio Valencia

Valencia kommer nästan säkert få chansen före Nani på ytterflanken. Jag litar helt och fullt på Valencia som, även om han inte är lika individuellt bländande som Nani, alltid gör sitt jobb – samtidigt som han utför ett offensivt hot med sin snabbhet. Det är inte svårt att beundras av ecuadorianen. Vilken resa han gjort. Han kämpade sig på rekordtid tillbaka från det hemska benbrottet i höstas och kom tillbaka än starkare på andra sidan. Det var en skada som fått många fotbollsspelare tidigare att aldrig lyckas komma tillbaka till sitt rätta jag. För en spelare med Valencias egenskaper, med snabbheten som främsta attribut hade en sådan skada kunnat vara ödesdiger. Inte nog med att han kom tillbaka långt före förutspådd tid, han var dessutom nästan omedelbart tillbaka på samma höga nivå. De senaste månaderna har han varit fantastisk. Han kommer vara en nyckel i omställningsspelet.

* Michael Carrick

Efter finalen 2009 tappade Carrick bort sig själv. Han vandrade länge runt och var en blek skugga av sin forna storhet. Det tog ända till för tre månader för engelsmannen att återigen komma upp i den världsklassnivå han höll tidigare. Frågan är hur den bollskicklige mittfältaren med det ack så fragila självförtroendet tar sig an matchen. Med beslutsamhet eller osäkerhet? Hur som helst kommer det krävas mycket av Carrick när han ställs mot världens två bästa mittfältare.

* Wayne Rooney

Jag förväntar mig att Manchester United ställer upp med en 4-4-1-1-uppställning med Chicharito som spets. Det ger Rooney den kanske svåraste positionen på planen. Samtidigt som han får i uppgift att falla ned i banan när Barcelona har innehavet för att stoppa Sergio Busquets ska han också ha energin att dra ett tungt lass i det offensiva spelet. Han måste vara på topp.

Mer än så hinner jag inte med att skriva. Jag tänkte ge er lite lästips inför matchen:

Daniel Taylors text om Antonio Valencia:
http://www.guardian.co.uk/football/2011/may/26/antonio-valencia-manchester-united?CMP=twt_gu

Statistik inför matchen - http://therepublikofmancunia.com/stat-porn-united-vs-barcelona/

Terry Venables funderingar om Park i en pivote-roll. http://fourfourtwo.com/news/championsleague/80241/default.aspx

Hinner ni bara läsa en artikel ska ni dyka in i den här. Kalle Karlssons utförliga blogginlägg inför matchen.
http://www.eurosport.se/premier-league-bloggen-med-kalle-karlsson_blog180/taktisk-analys-champions-league-finalen_post1800634/blogpostfull.shtml