The Safety Song
Ett par halvtimmars sömn senare lider bussdelen av resan mot sitt slut. Skönt, det har varit lite för kallt på bussen för min smak.
* * *
På de brittiska öarna verkar Milan Mandaric vara on the move, så att säga. Den serbisk-amerikanske affärsmannen som visade sin nuna i fotbollsvärlden i Nice innan han intog den engelska scenen. Han köpte Portsmouth, en klubb som han var inblandad främst innan laget blomstrade som allra mest och var således inte heller med när klubben åkte ur Premier League. Efter äventyret i Portsmouth så köpte han 2006 Leicester City, där vi nuförtiden hittar Sven-Göran Eriksson. Här visade han direkt sin auktoritet genom att sparka managern Rob Kelly och ersatte honom med Nigel Worthington, och på den vägen fortsatte det. Tränare efter tränare fick sparken och till slut halkade man ur Championship under min personlige favorit, Ian Holloways ledarskap. Leicester hann dock ta sig tillbaka till Championship och var även slående nära en uppflyttning till Premier League. Det blev dock hans sista inblandning i Leicester, då han sålde klubben till ett thailändskt konsortium vilket det sedan framkom att Mandaric var inblandad i och utsedd till Ordförande för.
En brokig historia.
Däremallan har han också hunnit med att arresteras för korruption inom fotbollen tillsammans med ett antal personer.
Till poängen då, Mandaric ryktas nu vara nära att ta plats i Sheffield Wednesday. Serb-amerikanen har sagt till BBC att han är 24 timmar ifrån att säkra dealen som alltså kommer rädda krisklubben, men hävdar att han inte kommer inta rollen som ägare, utan snarare som "maintanance man".
Hur som helst kommer det säkert bli en intressant stund med Mandaric inblandad. Hans fickor må vara djupa, men hans facit som ägare för diverse olika klubbar imponerar inte.
* * *
Nu närmar jag mig Karlstad där det alltså blir etappstopp på resan mot Oslo.
Ikväll ryktas det om Harry Potter på bio, vilket jag tycker låter förträffligt men med en viss tveksamhet. Norrmännen har nämligen fått för sig att byta namn på alla karaktärer i filmen. Och då menar jag verkligen alla.
Till exempel heter Dumbledore Humlesnurr och den Gyllene Kvicken heter helt sonika Gullesnoppen. Harry Potters namn har lämnats relativt mycket i fred, även om man slängt in ett Jakob som mellannamn.
Konstigt, men onekligen intressant.
* * *
På de brittiska öarna verkar Milan Mandaric vara on the move, så att säga. Den serbisk-amerikanske affärsmannen som visade sin nuna i fotbollsvärlden i Nice innan han intog den engelska scenen. Han köpte Portsmouth, en klubb som han var inblandad främst innan laget blomstrade som allra mest och var således inte heller med när klubben åkte ur Premier League. Efter äventyret i Portsmouth så köpte han 2006 Leicester City, där vi nuförtiden hittar Sven-Göran Eriksson. Här visade han direkt sin auktoritet genom att sparka managern Rob Kelly och ersatte honom med Nigel Worthington, och på den vägen fortsatte det. Tränare efter tränare fick sparken och till slut halkade man ur Championship under min personlige favorit, Ian Holloways ledarskap. Leicester hann dock ta sig tillbaka till Championship och var även slående nära en uppflyttning till Premier League. Det blev dock hans sista inblandning i Leicester, då han sålde klubben till ett thailändskt konsortium vilket det sedan framkom att Mandaric var inblandad i och utsedd till Ordförande för.
En brokig historia.
Däremallan har han också hunnit med att arresteras för korruption inom fotbollen tillsammans med ett antal personer.
Till poängen då, Mandaric ryktas nu vara nära att ta plats i Sheffield Wednesday. Serb-amerikanen har sagt till BBC att han är 24 timmar ifrån att säkra dealen som alltså kommer rädda krisklubben, men hävdar att han inte kommer inta rollen som ägare, utan snarare som "maintanance man".
Hur som helst kommer det säkert bli en intressant stund med Mandaric inblandad. Hans fickor må vara djupa, men hans facit som ägare för diverse olika klubbar imponerar inte.
* * *
Nu närmar jag mig Karlstad där det alltså blir etappstopp på resan mot Oslo.
Ikväll ryktas det om Harry Potter på bio, vilket jag tycker låter förträffligt men med en viss tveksamhet. Norrmännen har nämligen fått för sig att byta namn på alla karaktärer i filmen. Och då menar jag verkligen alla.
Till exempel heter Dumbledore Humlesnurr och den Gyllene Kvicken heter helt sonika Gullesnoppen. Harry Potters namn har lämnats relativt mycket i fred, även om man slängt in ett Jakob som mellannamn.
Konstigt, men onekligen intressant.
Bollplanket med Ravelli och Oslo-resor
Då sitter jag där igen. I en farkost, i detta fallet en buss, med flera timmar till ankomst. Andra gången den här veckan, känns som jag börjat utforskat världen nu.
Snön ligger tät och hög vid dikeskanten och utanför fönstret badar omgivningen i den bomullsliknande snön. Jag får märkliga återkopplingar till mina resor till det svenska rallyt, även om jag inte ens är i Värmland ännu (tror jag).
Varma termobyxor, korvgrillning, långa promenader och det febrila försöket att få någon lägesrapport via en skral radiomottagning. Jag saknar det.
* * *
Varför är han ute och åker nu igen, var han inte i Stockholm nyss? Har han fått något årskort på resor till Nordens största sevärdheter?
Nä. Så är det inte. Dock masar jag mig mot Karlstad för att (förhoppningsvis) bli upplockad av Fröken Grå och Pizzamannen. Vi ska till Oslo och hälsa på några kamrater som flydde gränsen och trodde de kunde bygga kapital på olja i landet som Gud glömde.
Blir säkerligen en lyckad resa!
* * *
Igår var en stor dag för Bollplanket. I studion hade vi nämligen ingen mindre än självaste Thomas Ravelli, en stor profil och hjälte från VM '94. Otroligt stort!
* * *
Mullsjö är jag tydligen i nu och jag inser att Sveriges geografi inte längre är min starka sida. Som tur var har vi ju busschaufförer som har koll på läget.
För övrigt glömde jag mina hörlurar i radiostudion. Känns inte alls bra. Ska man läsa eller sova är ju då frågan?
Snön ligger tät och hög vid dikeskanten och utanför fönstret badar omgivningen i den bomullsliknande snön. Jag får märkliga återkopplingar till mina resor till det svenska rallyt, även om jag inte ens är i Värmland ännu (tror jag).
Varma termobyxor, korvgrillning, långa promenader och det febrila försöket att få någon lägesrapport via en skral radiomottagning. Jag saknar det.
* * *
Varför är han ute och åker nu igen, var han inte i Stockholm nyss? Har han fått något årskort på resor till Nordens största sevärdheter?
Nä. Så är det inte. Dock masar jag mig mot Karlstad för att (förhoppningsvis) bli upplockad av Fröken Grå och Pizzamannen. Vi ska till Oslo och hälsa på några kamrater som flydde gränsen och trodde de kunde bygga kapital på olja i landet som Gud glömde.
Blir säkerligen en lyckad resa!
* * *
Igår var en stor dag för Bollplanket. I studion hade vi nämligen ingen mindre än självaste Thomas Ravelli, en stor profil och hjälte från VM '94. Otroligt stort!
* * *
Mullsjö är jag tydligen i nu och jag inser att Sveriges geografi inte längre är min starka sida. Som tur var har vi ju busschaufförer som har koll på läget.
För övrigt glömde jag mina hörlurar i radiostudion. Känns inte alls bra. Ska man läsa eller sova är ju då frågan?
Bloody hell
Jaa herrejävlar.
Vaknade upp i godan ro vid 06:40. Torkade dåsigheten ur ögonen och hoppade in i duschen. När strålarna sköljdes över kroppen fick jag ännu ett abrupt uppvacknande när medvetenheten om vad klockan egentligen var.
Fan.
Den är inte 05:40. Den är 06:40.
En febril jakt för att få på mig kläder, slängde ner de mest vitala delarna för ett presentabelt utseende (wax, parfym, deo...), ryckte åt mig dator och nycklar och rusade i en fart som hade gett OS-medalj på 400-meter ned mot bussen.
Den var självklart sen. Jag gjorde ett desperat försök att få fatt på en taxi, men 118118 var inte tillmötesgående snabbt nog utan det fick bli buss och tidspress.
Men jag hann.
Och till råga på allt var tåget försenat, så den sista löprundan från bussen till tåget visade sig vara överflödig. Men den kändes bra ändå när man stod där och väntade på perrongen. Adrenalinet sprutandes ur öronen och ett segrande leende som lekte på läpparna.
* * *
Inför kvällens CL-drabbningar tänkte jag bjuda på en liten utvärdering av de som ligger mig allra närmast hjärtat, Manchester United. So, here it goes.
Säsongen så här långt:
Jag ser den som ett stort misslyckande. Sen tittar man i den där tabellen, då ligger vi i delad serieledning i Premier League, leder gruppen klart i Champions League och sitter på en förlustkolumn som gapar med en stor nolla. Ur det hänseendet så ligger vi förstås bra till, men jag kan verkligen inte förstå att det gått så bra när vi spelat så dåligt. För min del så har inledningen av säsongen varit ett famlande i mörker efter det "gamla" United.
Målvakt:
För några veckor sen utsåg jag Van der Sar till världens bästa fotbollsspelare född innan 1977 i Bollplanket. När övriga United har letat efter sig själva har VDS varit precis så stadig som vi lärt känna honom. Med undantag från en tvålhandske mot West Bromwich har han varit solid som en sten, alltid någon att hålla i när det blåser. Dessutom ger han en avlastning för försvaret med sina fina fötter.
Försvaret:
Försvaret har varit direkt dåligt, Evans som så framgångsrikt ersatt Ferdinand vid dennes skador kom inte upp i samma standard, Patrice Evra har varit en skugga av sitt forna jag sedan Frankrikes pinsamma deltagande i VM. Högerbacksplatsen har jag länge ansett som Uniteds akilleshäl. Varken O'Shea eller Brown är några spektakulära världsspelare. De är kompetenta, men begränsade. Framtidshoppet på den positionen, Rafael, har fått en hel del speltid den senaste tiden, vilket jag förespråkat länge. Han har visat gott gry offensivt, som vanligt, samtidigt som han visat att han inte är helt blind defensivt heller genom att fullständigt plocka bort höstens man Gareth Bale.
Mittfält:
Scholes var fullständigt makalös i inledningen. Han såg ut att vara 25 när han med fina, snabba fötter och krossbollar som inte är av denna värld, dikterade Uniteds spel. Men man kan inte lägga all sin tillit till en 36-åring. Fletcher har inte lyckats vara lika överjävlig som under de senaste säsongerna, samtidigt som Michael Carrick bättrat sig något, är han fortfarande en bit ifrån sin sanna potential. Jag undrar om inte förtroendet för Carrick har sinat nu. Anderson har även han haft det tungt när han fått chansen. Även här är det långt till den potentialen han visade när han åt upp Fabregas för någon säsong sedan.
Jag har under silly season gapat om nödvändigheten av en offensiv, kreativ mittfältare. Avsaknaden av en sådan blev extra påtaglig när Valencia gick sönder mot Rangers. Som det är i dagsläget litar vår offensiv på mittfältet till stor del av Nanis påhitt. Han har stundtals visat en fantastisk form, men det räcker inte riktigt till i det långa loppet med enbart en spelare som kan bryta mönstret. Park har inte heller varit i samma gamla form, även om han spottat upp sig betänkligt de senaste veckorna och fått fansen att återigen skandera: "He shoots, he scores, he eats your labradors".
Anfall:
Man United har spelat utan Wayne Rooney en hel säsong. Även när han varit på planen har han inte deltagit. I inledningen av säsongen föll avsaknaden av Rooney i glömska på grund av en monstruöst bra Berbatov. I några veckor var han världens bästa fotbollsspelare. Tänk om han bara kunde hålla den formen under en längre stund? Fullständigt magiska fötter, en fantastisk speluppfattning och han gjorde till och med mål. Så vill vi se kung Berba.
Javier Hernandez har annars varit en en positiv injektion. Alltid pigg och löpvillig, går rakt på mål och med en målskytts näsa är han ständigt ett hot för motståndarna. Riktigt bra redan nu, kommer bli ännu bättre. Bakom dessa tre är det dock lite tunnt, i alla fall i den nuvarande truppen. Macheda hoppade in och räddade poäng mot Aston Villa och är en erkänt duktig målskytt, men har fortfarande inte visat upp något vidare i själva spelsekvenserna. Utanför truppen har Danny Welbeck gjort väldigt bra ifrån sig i Sunderland, framför allt under senare tid. Han satte spiken i kistan i förnedringen på Stamford Bridge och följde upp den prestationen med två mål mot Everton i måndags. Han visar väldigt gott gry; kvick, följsam bollbehandlig och ett riktigt hot i djupled.
Summering:
Manchester United är ett sämre lag idag än de var för två år sen. En långsam stagnation har pågått sedan vi förlorade Cristiano Ronaldo och Tevez och även om vi har en del unga spelare så tycker jag att investeringar är livsnödvändiga om vi ska konkurrera på allra högsta nivå. En offensiv, kreativ mittfältare är prio 1. Annars kan vi skattta oss lyckliga över att vi hänger med så bra på alla fronter. Även om vi kanske inte har de högsta topparna längre så besitter vi ändå en fin bredd, vilket Chelsea visat att de kanske inte har. De blå är när ordinarie elvor ställs mot varandra ett bättre lag, men de har också visat upp en oförmåga att prestera när nyckelspelare som saknas. Man United har sin rutin, de har sin bredd och de kommer plocka sina poäng när december och januaris täta spelschema infinner sig. I år kommer det bli ett jämnt lopp ända till slutet, men ska United kunna utmana på sikt krävs att såväl Sir Alex som Glazers släpper greppet om pengapåsen.
* * *
Och som jag sprang. Jag som i mitt interna regelverk har, som en av grundbultarna, motvilja mot att springa till bussar etc i närhet av andra människor. Som jag rusade.
* * *
Gårdagens Champions League var händelserik. Allra intressantast var Romas mäktiga vändning, Cristiano Ronaldos fortsatt målfabrikation och Sergio Ramos utvisning. Det senare är kanske inte rätt moraliskt, men jag tycker det är okey. Bättre att ta varningen på ett sånt sätt än att gå in och skada någon. Och det har ju hänt förut, minns bara David Beckham
* * *
Apropå Cristiano Ronaldo. Den säsongen han gjorde 42 mål hade han vid det här laget mäktat med 11 mål. Så här långt denna säsong har han sparkat in 20 stycken. Försmak på hur säsongen ska summeras?
* * *
Nu ska jag smita in på toaletten och fixa frisyren som inte hanns med under min stressfyllda morogn. Cirkus en och en halv timme kvar till landning i Stockholm. Tills dess kan ni kolla in hur det går när man sitter i skolan för länge en måndag.
Vaknade upp i godan ro vid 06:40. Torkade dåsigheten ur ögonen och hoppade in i duschen. När strålarna sköljdes över kroppen fick jag ännu ett abrupt uppvacknande när medvetenheten om vad klockan egentligen var.
Fan.
Den är inte 05:40. Den är 06:40.
En febril jakt för att få på mig kläder, slängde ner de mest vitala delarna för ett presentabelt utseende (wax, parfym, deo...), ryckte åt mig dator och nycklar och rusade i en fart som hade gett OS-medalj på 400-meter ned mot bussen.
Den var självklart sen. Jag gjorde ett desperat försök att få fatt på en taxi, men 118118 var inte tillmötesgående snabbt nog utan det fick bli buss och tidspress.
Men jag hann.
Och till råga på allt var tåget försenat, så den sista löprundan från bussen till tåget visade sig vara överflödig. Men den kändes bra ändå när man stod där och väntade på perrongen. Adrenalinet sprutandes ur öronen och ett segrande leende som lekte på läpparna.
* * *
Inför kvällens CL-drabbningar tänkte jag bjuda på en liten utvärdering av de som ligger mig allra närmast hjärtat, Manchester United. So, here it goes.
Säsongen så här långt:
Jag ser den som ett stort misslyckande. Sen tittar man i den där tabellen, då ligger vi i delad serieledning i Premier League, leder gruppen klart i Champions League och sitter på en förlustkolumn som gapar med en stor nolla. Ur det hänseendet så ligger vi förstås bra till, men jag kan verkligen inte förstå att det gått så bra när vi spelat så dåligt. För min del så har inledningen av säsongen varit ett famlande i mörker efter det "gamla" United.
Målvakt:
För några veckor sen utsåg jag Van der Sar till världens bästa fotbollsspelare född innan 1977 i Bollplanket. När övriga United har letat efter sig själva har VDS varit precis så stadig som vi lärt känna honom. Med undantag från en tvålhandske mot West Bromwich har han varit solid som en sten, alltid någon att hålla i när det blåser. Dessutom ger han en avlastning för försvaret med sina fina fötter.
Försvaret:
Försvaret har varit direkt dåligt, Evans som så framgångsrikt ersatt Ferdinand vid dennes skador kom inte upp i samma standard, Patrice Evra har varit en skugga av sitt forna jag sedan Frankrikes pinsamma deltagande i VM. Högerbacksplatsen har jag länge ansett som Uniteds akilleshäl. Varken O'Shea eller Brown är några spektakulära världsspelare. De är kompetenta, men begränsade. Framtidshoppet på den positionen, Rafael, har fått en hel del speltid den senaste tiden, vilket jag förespråkat länge. Han har visat gott gry offensivt, som vanligt, samtidigt som han visat att han inte är helt blind defensivt heller genom att fullständigt plocka bort höstens man Gareth Bale.
Mittfält:
Scholes var fullständigt makalös i inledningen. Han såg ut att vara 25 när han med fina, snabba fötter och krossbollar som inte är av denna värld, dikterade Uniteds spel. Men man kan inte lägga all sin tillit till en 36-åring. Fletcher har inte lyckats vara lika överjävlig som under de senaste säsongerna, samtidigt som Michael Carrick bättrat sig något, är han fortfarande en bit ifrån sin sanna potential. Jag undrar om inte förtroendet för Carrick har sinat nu. Anderson har även han haft det tungt när han fått chansen. Även här är det långt till den potentialen han visade när han åt upp Fabregas för någon säsong sedan.
Jag har under silly season gapat om nödvändigheten av en offensiv, kreativ mittfältare. Avsaknaden av en sådan blev extra påtaglig när Valencia gick sönder mot Rangers. Som det är i dagsläget litar vår offensiv på mittfältet till stor del av Nanis påhitt. Han har stundtals visat en fantastisk form, men det räcker inte riktigt till i det långa loppet med enbart en spelare som kan bryta mönstret. Park har inte heller varit i samma gamla form, även om han spottat upp sig betänkligt de senaste veckorna och fått fansen att återigen skandera: "He shoots, he scores, he eats your labradors".
Anfall:
Man United har spelat utan Wayne Rooney en hel säsong. Även när han varit på planen har han inte deltagit. I inledningen av säsongen föll avsaknaden av Rooney i glömska på grund av en monstruöst bra Berbatov. I några veckor var han världens bästa fotbollsspelare. Tänk om han bara kunde hålla den formen under en längre stund? Fullständigt magiska fötter, en fantastisk speluppfattning och han gjorde till och med mål. Så vill vi se kung Berba.
Javier Hernandez har annars varit en en positiv injektion. Alltid pigg och löpvillig, går rakt på mål och med en målskytts näsa är han ständigt ett hot för motståndarna. Riktigt bra redan nu, kommer bli ännu bättre. Bakom dessa tre är det dock lite tunnt, i alla fall i den nuvarande truppen. Macheda hoppade in och räddade poäng mot Aston Villa och är en erkänt duktig målskytt, men har fortfarande inte visat upp något vidare i själva spelsekvenserna. Utanför truppen har Danny Welbeck gjort väldigt bra ifrån sig i Sunderland, framför allt under senare tid. Han satte spiken i kistan i förnedringen på Stamford Bridge och följde upp den prestationen med två mål mot Everton i måndags. Han visar väldigt gott gry; kvick, följsam bollbehandlig och ett riktigt hot i djupled.
Summering:
Manchester United är ett sämre lag idag än de var för två år sen. En långsam stagnation har pågått sedan vi förlorade Cristiano Ronaldo och Tevez och även om vi har en del unga spelare så tycker jag att investeringar är livsnödvändiga om vi ska konkurrera på allra högsta nivå. En offensiv, kreativ mittfältare är prio 1. Annars kan vi skattta oss lyckliga över att vi hänger med så bra på alla fronter. Även om vi kanske inte har de högsta topparna längre så besitter vi ändå en fin bredd, vilket Chelsea visat att de kanske inte har. De blå är när ordinarie elvor ställs mot varandra ett bättre lag, men de har också visat upp en oförmåga att prestera när nyckelspelare som saknas. Man United har sin rutin, de har sin bredd och de kommer plocka sina poäng när december och januaris täta spelschema infinner sig. I år kommer det bli ett jämnt lopp ända till slutet, men ska United kunna utmana på sikt krävs att såväl Sir Alex som Glazers släpper greppet om pengapåsen.
* * *
Och som jag sprang. Jag som i mitt interna regelverk har, som en av grundbultarna, motvilja mot att springa till bussar etc i närhet av andra människor. Som jag rusade.
* * *
Gårdagens Champions League var händelserik. Allra intressantast var Romas mäktiga vändning, Cristiano Ronaldos fortsatt målfabrikation och Sergio Ramos utvisning. Det senare är kanske inte rätt moraliskt, men jag tycker det är okey. Bättre att ta varningen på ett sånt sätt än att gå in och skada någon. Och det har ju hänt förut, minns bara David Beckham
* * *
Apropå Cristiano Ronaldo. Den säsongen han gjorde 42 mål hade han vid det här laget mäktat med 11 mål. Så här långt denna säsong har han sparkat in 20 stycken. Försmak på hur säsongen ska summeras?
* * *
Nu ska jag smita in på toaletten och fixa frisyren som inte hanns med under min stressfyllda morogn. Cirkus en och en halv timme kvar till landning i Stockholm. Tills dess kan ni kolla in hur det går när man sitter i skolan för länge en måndag.
Jogi Löws hemliga taktik...
Jag har genom en del ihärdigt arbete och spioneri kommit över topphemlig information om hur Joachim Jogi Löw agerar i omklädningsrummet mellan halvlekarna. Är han inte nöjd med den första halvleken har han nämligen en taktik för att väcka sina spelare som garanterat aldrig slår fel. Enkelheten är slående, resultatet likaså.
Se bara.
Genialt.
Se bara.
Genialt.
Iskyla och inga avbytarbänkar
Precis som det är sagt. Ullevi, gamla eller nya eller vad den nu må heta, var en kylslagen historia. Kort och gott så var det kallt som i en isbjörns rövhål, som Johan Glans skulle uttryckt sig.
Men ändock, vi fick en härlig dagsutflykt trots att kroppen fick det lite kyligt.
* * *
Matchen då?
Nä.
Jag kom till Ullevi för att få se en färgsprakande tillställning med unga, sugna tyskar som skulle ta sig an ett Sverige som skulle studsa tillbaka från Hollands-debaclet.
Jag kunde inte haft mer fel i mina förväntningar. Underhållning var det då rakt inte.
Men därmed inte sagt att det var en dålig match. Sverige fick visa upp för världen att man minsann visst kan försvara sig som under Lasse Lagos dagar. Det var trångt, ack så trångt mellan svenska backlinjen och det sittande mittfältet som med Wernbloom försökte styra tyskarnas spel. Kongo-Kim och Anders Svensson sköter sig i det närmaste exemplariskt i defensiven och det känns ändå tryggt att man kan hålla tätt mot ett så bra lag som Tyskland.
Den senaste meningen är dock en sanning med modifikation. För det var ju inte vilket Tyskland som helst som ställdes på benen igår, det var ju ungtupparna som fick chansen. Det enda som var ordinarie var den dynamiska mittfältsduon jag lärt mig att älska, Khedira och Schweinsteiger. Mest imponerande i det tyska laget tycker jag Marko Marin och min personlige kelgris Lewis Holtby var. De båda bröt mönstret lite med sin rörlighet och förmåga att utmana ytterbackarna. Även Schmelzer visade upp goda intentioner och var väl den som var närmast att sätta hål på Isaksson.
Sveriges offensiv? Nä, den var obefintlig. Toivonen blev alldeles för isolerad till följd av det lågt liggande mittfältet och lyckades inte hålla fast bollen tillräckligt länge för att laget skulle hinna upp. Chippen hade några momentala stunder där han visade upp varför han fortfarande är kvar i landslaget, när han utmanade från sin vänsterkant. Tunneln på Andreas Beck var en av få saker som gav lite gensvar från publiken.
* * *
Tror ni inte Kvesta drack upp all jäger ? Jo, tametusan.
Det är inte klokt.
* * *
Nani bör be om ursäkt för detta:
Ren och skär stöld, bedrövligt beslut från den egoistiske portugisen.
* * *
Snabb fråga. Hur kunde Chippen, vänstermittfältare i Sverige, och Andreas Beck, högerback i Tyskland bli utsedda till matchens lirare i respektive lag? Klart motsägelsefullt.
* * *
Romelu Lukaku fortsätter att visa upp sin ofantliga talang. Två mål blev det mot Ryssland för 17-åringen. Det ska mycket till om inte den här ynglingen blir något alldeles extra.
* * *
Hur kan man misslyckas att frammana en avbytarbänk till de tyska spelarna? Ren och skär skandal. Sen går det rykten om at varmvattnet tog slut efter matchen också. Hur tror ni de tyska spelarna uppfattade det hela arrangemanget?
Löjeväckande.
* * *
Nu ska jag stoppa i mig en bit mat, sedan fortsätta förberedelserna för kvällens Bollplanket. 19 drar vi igång, som vanligt, på www.radiok.se.
/ Jimmy
Men ändock, vi fick en härlig dagsutflykt trots att kroppen fick det lite kyligt.
* * *
Matchen då?
Nä.
Jag kom till Ullevi för att få se en färgsprakande tillställning med unga, sugna tyskar som skulle ta sig an ett Sverige som skulle studsa tillbaka från Hollands-debaclet.
Jag kunde inte haft mer fel i mina förväntningar. Underhållning var det då rakt inte.
Men därmed inte sagt att det var en dålig match. Sverige fick visa upp för världen att man minsann visst kan försvara sig som under Lasse Lagos dagar. Det var trångt, ack så trångt mellan svenska backlinjen och det sittande mittfältet som med Wernbloom försökte styra tyskarnas spel. Kongo-Kim och Anders Svensson sköter sig i det närmaste exemplariskt i defensiven och det känns ändå tryggt att man kan hålla tätt mot ett så bra lag som Tyskland.
Den senaste meningen är dock en sanning med modifikation. För det var ju inte vilket Tyskland som helst som ställdes på benen igår, det var ju ungtupparna som fick chansen. Det enda som var ordinarie var den dynamiska mittfältsduon jag lärt mig att älska, Khedira och Schweinsteiger. Mest imponerande i det tyska laget tycker jag Marko Marin och min personlige kelgris Lewis Holtby var. De båda bröt mönstret lite med sin rörlighet och förmåga att utmana ytterbackarna. Även Schmelzer visade upp goda intentioner och var väl den som var närmast att sätta hål på Isaksson.
Sveriges offensiv? Nä, den var obefintlig. Toivonen blev alldeles för isolerad till följd av det lågt liggande mittfältet och lyckades inte hålla fast bollen tillräckligt länge för att laget skulle hinna upp. Chippen hade några momentala stunder där han visade upp varför han fortfarande är kvar i landslaget, när han utmanade från sin vänsterkant. Tunneln på Andreas Beck var en av få saker som gav lite gensvar från publiken.
* * *
Tror ni inte Kvesta drack upp all jäger ? Jo, tametusan.
Det är inte klokt.
* * *
Nani bör be om ursäkt för detta:
Ren och skär stöld, bedrövligt beslut från den egoistiske portugisen.
* * *
Snabb fråga. Hur kunde Chippen, vänstermittfältare i Sverige, och Andreas Beck, högerback i Tyskland bli utsedda till matchens lirare i respektive lag? Klart motsägelsefullt.
* * *
Romelu Lukaku fortsätter att visa upp sin ofantliga talang. Två mål blev det mot Ryssland för 17-åringen. Det ska mycket till om inte den här ynglingen blir något alldeles extra.
* * *
Hur kan man misslyckas att frammana en avbytarbänk till de tyska spelarna? Ren och skär skandal. Sen går det rykten om at varmvattnet tog slut efter matchen också. Hur tror ni de tyska spelarna uppfattade det hela arrangemanget?
Löjeväckande.
* * *
Nu ska jag stoppa i mig en bit mat, sedan fortsätta förberedelserna för kvällens Bollplanket. 19 drar vi igång, som vanligt, på www.radiok.se.
/ Jimmy
Snabblogg inför Sve-Tys
Snabbt var ordet, om cirkus 20-25 minuter ska jag rusa mig ner mot Willys, Österängen, sätta mig i en bil med fyra medtvingade pågar och styra våra steg mot Göteborg.
Sverige mot Tyskland är det alltså som gäller. Ingen Z, vilket känns lite tråkigt. I övrigt är jag ytterst intresserad av det tyska laget. Jag har blivit starkt betuttad i tysk fotboll de senaste åren och till denna trupp har Jogi Löw varit så vänlig att ta med en hel drös högintressanta unga spelare. Munnen vattnas redan.
Apropå ordet betuttad så hade jag och Bollplanks-Simon en liten diskussion angående detta. Kan man i lite modernare sammanhang i stället säga bepattad? Eller bebröstad? Tåls att tänka på.
* * *
Nu, mot Willys och vidare!
Sverige mot Tyskland är det alltså som gäller. Ingen Z, vilket känns lite tråkigt. I övrigt är jag ytterst intresserad av det tyska laget. Jag har blivit starkt betuttad i tysk fotboll de senaste åren och till denna trupp har Jogi Löw varit så vänlig att ta med en hel drös högintressanta unga spelare. Munnen vattnas redan.
Målvakter:
Manuel Neuer (Schalke)
René Adler (Leverkusen)
Försvarare:
Andreas Beck (Hoffenheim)
Jerome Boateng (Man City)
Mats Hummels (Dortmund)
Per Mertesacker (Bremen)
Sascha Riether (Wolfsburg)
Marcel Schmelzer (Dortmund)
Heiko Westermann (Hamburg)
Mittfältare:
Mario Götze (Dortmund)
Kevin Grosskreutz (Dortmund)
Lewis Holtby (Mainz)
Sami Khedira (Real Madrid)
Toni Kroos (Bayern)
Bastian Schweinsteiger (Bayern)
Marko Marin (Bremen)
Lukas Podolski (Köln)
André Schürrle (Mainz)
Christian Träsch (Stuttgart)
Anfallare:
Mario Gomez (Bayern)
Cacau (Stuttgart)
Patrick Helmes (Leverkusen)
Så ser truppen alltså ut. Min personlige favorit Lewis Holtby är alltså med och säkrar sitt tyska nationsskap, håll koll på honom. I övrigt är Holtbys klubbkamrat André Shürrle också högintressant, likt duktige Mats Hummels, Kevin Grosskreutz, Toni Kroos och Marko Marin. Allra mest spännande är dock den 18-årige speedkulan Mario Götze.
Er guide till kvällens ungtuppar, kort och koncist. Hoppas de får mycket speltid nu bara. Annars hoppas jag på en underhållande match och en relativ värme på Gamla Ullevi. Eller var det Nya? Nya Gamla? Ähh, Göteborg!
* * *Apropå ordet betuttad så hade jag och Bollplanks-Simon en liten diskussion angående detta. Kan man i lite modernare sammanhang i stället säga bepattad? Eller bebröstad? Tåls att tänka på.
* * *
Nu, mot Willys och vidare!
Ooooh Pride Park!
Cirkus fyra-fem gånger per år skriver jag ett inlägg som börjar ungefär enligt följande. Liket lever, vi lyfter på kistlocket, skakar fram respiratorn och väcker bloggeländet till liv.
Senaste inlägget som dök upp när ni klickade er fram till jnjfootball handlade om besvikelsen efter utförandet från Sveriges sida mot Holland, och om Jordan Eberles tunga start i Edmonton.
När bloggen legat på latsidan har fokus legat på andra håll. Det har varit mycket jobb med Bollplanket, ett program som allt mer börjar utkristalliseras. Veckans program var nog det allra bästa hitintills, vi hade lite gästspecial med J-Södras Kristoffer Fagercrantz och HV71:s Daniel Rahimi. Riktigt roligt program att göra med två härliga gäster och människor.
* * *
Annars då? Fotbollsintresset ligger förstås inte på is, däremot har en del av skrivandet placerats till andra platser. Men vi kör igen, efter en hel dels vila.
* * *
Chelsea skakar lite i grundvalarna när oligarken och hans underhuggare visar vilka som bestämmer genom att låta Carlo Ancelottis assisterande Ray Wilkins få gå. Vad som ligger bakom beslutet är ännu höljt i skuggor, men Erik Niva spekulerar i att man vänt blickarna mot Manchester och arbetssättet där, där sir Alex är mer än manager, samtidigt som Mike Phelan sköter träningarna.
Vem vet, hur som helst lär det skaka till lite på Stamford Bridge, där Wilkins var oerhört populär.
* * *
Ikväll är det youtube-fest, helt enkelt en fest där man klär ut sig till en karaktär som gjort sig känd via youtube. Jag har inte bestämt om jag ska gå än, men ska jag dit så ska jag klä ut mig till "Jimmy är glad":
Tror det kan bli succé.
* * *
Nehej, nu börjar det bli dags att lägga ner tangentbordet och fokusera fullt ut på Aston Villa-Man United. Intressant här är att Agbonlahor är tillbaka i startelvan. Dessutom får ungtupparna fortsatt chansen på det centrala mittfältet samtidigt som Stephen Ireland får sitta kvar på bänken.
För Man Uniteds del är det vinst som gäller. Det håller inte att fortsätta spela oavgjort på bortaplan längre om man ska hänga med i toppen. Man mönstrar starkast möjliga lag med både Berbatov och Chicharito från start på topp, och med Park och Nani på flankerna strax bakom. Jag tror United spänner musklerna och tvålar till ett Aston Villa som famlar lite i mörkret med sitt unga lag utan målgörande forwards.
* * *
Avslutningsvis. Alla såg säkert Robbie Savages finfina framträdande i Fotbollskanalen Europa i söndags. Han har precis släppt sin nya singel:
Mycket nöje!
* * *
Senaste inlägget som dök upp när ni klickade er fram till jnjfootball handlade om besvikelsen efter utförandet från Sveriges sida mot Holland, och om Jordan Eberles tunga start i Edmonton.
När bloggen legat på latsidan har fokus legat på andra håll. Det har varit mycket jobb med Bollplanket, ett program som allt mer börjar utkristalliseras. Veckans program var nog det allra bästa hitintills, vi hade lite gästspecial med J-Södras Kristoffer Fagercrantz och HV71:s Daniel Rahimi. Riktigt roligt program att göra med två härliga gäster och människor.
* * *
Annars då? Fotbollsintresset ligger förstås inte på is, däremot har en del av skrivandet placerats till andra platser. Men vi kör igen, efter en hel dels vila.
* * *
Chelsea skakar lite i grundvalarna när oligarken och hans underhuggare visar vilka som bestämmer genom att låta Carlo Ancelottis assisterande Ray Wilkins få gå. Vad som ligger bakom beslutet är ännu höljt i skuggor, men Erik Niva spekulerar i att man vänt blickarna mot Manchester och arbetssättet där, där sir Alex är mer än manager, samtidigt som Mike Phelan sköter träningarna.
Vem vet, hur som helst lär det skaka till lite på Stamford Bridge, där Wilkins var oerhört populär.
* * *
Ikväll är det youtube-fest, helt enkelt en fest där man klär ut sig till en karaktär som gjort sig känd via youtube. Jag har inte bestämt om jag ska gå än, men ska jag dit så ska jag klä ut mig till "Jimmy är glad":
Tror det kan bli succé.
* * *
Nehej, nu börjar det bli dags att lägga ner tangentbordet och fokusera fullt ut på Aston Villa-Man United. Intressant här är att Agbonlahor är tillbaka i startelvan. Dessutom får ungtupparna fortsatt chansen på det centrala mittfältet samtidigt som Stephen Ireland får sitta kvar på bänken.
För Man Uniteds del är det vinst som gäller. Det håller inte att fortsätta spela oavgjort på bortaplan längre om man ska hänga med i toppen. Man mönstrar starkast möjliga lag med både Berbatov och Chicharito från start på topp, och med Park och Nani på flankerna strax bakom. Jag tror United spänner musklerna och tvålar till ett Aston Villa som famlar lite i mörkret med sitt unga lag utan målgörande forwards.
* * *
Avslutningsvis. Alla såg säkert Robbie Savages finfina framträdande i Fotbollskanalen Europa i söndags. Han har precis släppt sin nya singel:
Mycket nöje!
* * *
