Romarna hade inte gjort det bättre

Bang! Mourinho dansar, Barcelona sörjer och Barca-Sverige är i uppror.

Hur kom vi hit?

Via spelarbussen så klart.

Ett massivt bollinnehav till de blåröda och en bedrövlig utvisning senare fick Mourinho fundera ut sin matchplan. Det blev spelarbussen, en försvarsstrategi som gjort självaste Romarna stolta. I mångt och mycket fick den mig faktiskt att tänka på hur de romerska soldaterna agerade i strid.

Organiserat, ett perfekt kollektiv i en exakt utförd dans i försvarskonstens mönster. De sjönk ned i banan, krympte varenda lilla utrymme som fann, höll backlinje och mittfält så tätt sammanvävda att inte ens en liten Messi fick plats där.

Enda gången Barcelona riktigt hotade Inter vad när man satte upp Gerard Pique (!) som dessutom gjorde ett fint mål. Det säger nog en hel del.

* * *
Zlatan? Osynlig och ovärdig blev han ståendes i sina forna lagkamraters skugga. Huvudet lågt när han såg "den där jävla champions" glida ett flertal steg ifrån hans händer, och en hel del närmare platsen han befann sig förra året.

Frågan är om han inte bränt sina chanser att bli en av de allra största nu?

* * *
Mourinho, denna briljanta man. Vad ska man säga, som inte redan är sagt?

Förra matchen använde han en taktik för att få 3-1 på Barcelona, idag tvingades han till en helt annan approach för att hala in segern. Pandev försvann i sista stund och i stället för att använda honom till att skrämma skiten ur Dani Alves fick den hjälmbeprydde Christian Chivu ta plats längst fram i spelarbussen som stoppade världens bästa fotbollslag.

Inga konstigheter. Kung Mou har gjort det igen!

* * *
Utvisningen? Horribel. Det är precis sådana som Sergio Busquets som får en att undra om det finns något hopp för fotbollen. Det är få spelare som jag föraktar så mycket som Busquets. På något sätt lyckas han personifiera allt som är fel med den "nya" fotbollen, där filmningar i högsta grad är en del av spelet. Men det finns gränser även där.

Och dessa gränser har Busquets gått över för länga, länge sedan.

* * *
Washington-Montreal i sista avgörande får avsluta min dag tillsammans med lite Age of Empires II. Jag har under min sjukdomsperiod ställt om min dygnsrytm något fruktansvärt och sover numera mellan klockan 06:00 och 14:00.

Inte bra.

Mou's checklista

Råkade komma över Mourinho's checklista inför matchen. Intresserade? Så här lyder den:

* Stoppa bollflödet till Xavi. Kväv honom och låt honom inte diktera
* Håll Dani Alves kontrollerad på sin kant, precis som förra matchen.
* Spela med samma självförtroende som i matchen på Guiseppe Meazza
* Våga anfalla
* Ha modet att spela bollen vid innehav
* Våga

Gör Inter allt det här så kommer de gå till final, konstigare än så är det inte.

...Om de lyckas hålla koll på en viss Messi förstås

Att klippa tånaglarna med machete

Fyra av Fem finalmatcher har alltså gått till Sudden Death. Fyra av fem! Man kan säga mycket om HV71, som inte är mitt favoritlag här i världen, men nog fan är de i det närmaste omutliga i förlängningen.

En förlust på sju försök nu under slutspelet, oerhört imponerande. Samtidigt kan jag inte annat än tycka synd om Djurgården (inte heller något favoritlag från min sida, men likväl min favorit i finalserien) som alltså har ledning både 3-0 och 4-3 men ändå till slut förlorar.

* * *
Atletico Madrid kanske inte får en så misslyckad säsong ändå? Seger 1-0 mot Liverpool på Vicente Calderon efter mål av Forlán. Jag kollade visserligen bara sporadiskt, men tycker ändå Reyes såg riktigt pigg ut.

* * *
Apropå Liverpool, Lucas Leiva har twittrat från deras långa tågresa till Madrid. Det framkom en hel del intressanta detaljer när pool skulle svetsa samman truppen.

"Im starting. Aquilanis finger not recovered. Rafas advice- 'keep it simple'. I have my plan - receive the ball from Stevie, give him it back" - Så lyder Leivas senaste tweet, ska bli intressant att höra analysen efteråt.

Annars skriver han bland annat:

* Att "Soti" Kyrgiakos erbjuder spelarna tånagelsklippning med en machete
* Att Dirk Kuyt skriver en egen bok, en Benitez-bible där han skriver allt som Rafa någonsin sagt till honom.
* Att Rafa Benitez tvingats brotta ned en naken Jamie Carragher, som varit vansinnig sedan han väckts av Soti.
* Att Pepe Reina blivit förbjuden att prata spanska. Istället har de kommit upp med en historia att han växt upp i samma område som Carragher, och att hans  "da worked on the docks and his ma was a nurse in the Royal"
* Att Steven Gerrard krävde att få vara kapten i båda lagen under 5-a-side-matchen på träningen.
* Att Nabil El Zhar och Ryan Babel haft väldigt roligt med en laserpenna de köpt i en souvernirshop.
* Att Soto Kyrgiakos beskrev sig själv som
' achild of Zeus with ankles of Steel' närhan kom till klubben.

Min högra arm för att vara med på nästa långresa med Liverpool!

* * *
0-0 för Fulham borta mot HSV. Triumferar Roy Hodgson igen?

* * *
Veckans roligaste händelse har annars helt klart varit Jacob Bernströms påstådda otrohet. Det drivs om honom i alla bloggar och han har nu till och med skaffat både facebook och twitter.

Det är ju hysteriskt roligt!

Jag menar, vilken otrolig fantasi har inte killen? "Hmm, jag vill ju inte bli upptäckt nu, så det är ju dumt att gå ut med mitt egna namn. Jacob Bernström får det bli, då vet de aldrig att det är jag!"

* * *
Det bästa med Clash of the Titans 3D var dels att den tog slut, och dels att man fick ett par riktigt fräscha glasögon med sig hem.

Annars var den inte mycket att hänga i julgranen. Jag tror faktiskt inte ens jag skulle hängt den i en jultall, så tam var den.

En hel film byggd på enbart klyschor är dömd till ett stort misslyckande. När actionfilmen dessutom i det närmaste saknar actionscener är sömnen nära. När de dessutom börjar spela flöjt vid lägerelden så dåsade jag lyckligt ovetande om vad som försiggicks på bioduken.

Mitt bästa val den kvällen.

...Men å andra sidan. Historieintresserad som jag är handlade ju filmen trots allt om en intressant period i grekisk mytologi.

Så den får 2/5 för ett gott försök, även om det misslyckades!
* * *
En annan rolig händelse som rapporterats om i brittisk media är Charlse N'Zogbia, mannen som nyligen sänkte Arsenal. N'Zogbia, 23, var ute efter sitt länge efterlängtade körkort, men kunde tyvärr inte närvara vid uppkörningen.

Rävsax minst sagt. Vad gör man?

Skickar en kompis så klart! Frågan är om han verkligen körde, "Tjena, Charles N'Zogbia här, jag ska köra upp!"

Kanske underskattar han sitt egna kändisskap?

Hur som helst, extremtt roligt!

* * *
Kanske borde lägga mig tidigt idag och plöja ett 50-tal sidor i Roma? Jo, det får nog bli så.



Såg ni det här komma?

Bang! Såg ni det här komma?

3-1 till Inter och plötsligt känns inte Messi och hans gelikar så odödliga längre. Nu såg jag visserligen inte mer än tre minuter av matchen, men jag tycker det är fantastiskt kul om Inter kan vinna det här. Dels på grund av att min ovilja mot Barcelona förstärkts under denna vansinniga Zlatan-hysteri, på grund av de narcissistiska fansen och på grund av alla medgångsfans.

Men också för att jag hellre ser José Mourinho lyfta pokalen med de stora öronen än Zlatan.

Ändå håller jag inte längre på Inter. De var mitt favoritlag i Italien förr i tiden, men under Zlatan-eran så falnade känslorna betänkligt (nej jag avskyr inte alls Zlatan). Men idag så är det snarare lag som Fiorentina, Napoli och Genoa man hoppas på när jag tittar i resultatslistorna. Någonstans kan jag ändå tycka att Inter har ett rätt osympatiskt lag. De har ingen spelare som jag riktigt gillar. Visst, de har Pandev, Milito, Sneijder, Cambiasso och Julio Cesár som jag tycker är rätt sköna spelare. Men det känns ändå som de har lite för mycket "mellanmjölk", spelare som inte uppbådar känslor i varken den ena eller andra riktningen.

... Sen har de Balotelli som uppbådar mer känslor än någon kan konservera. Idag slänger han tröjan, marscherar ut från banan och blir attackerad av Materazzi i spelartunneln. Men någonstans kan jag ändå tycka synd om "problembarnet". Det kan inte vara lätt att bli utbuad av sin egna publik (de hade sina skäl, han är inte allt för smart, den gode Super-Mario när han plockar på sig en Milan tröja i närheten av kameror) i en match där de besegrar världens bästa lag. Han är ju så talangfull, så ung, men man kan verkligen se hur hans kropp är fylld av frustration som väntar på att fås upplopp för. Lär han sig kontrollera dessa känslor kommer han bli stor, enormt stor.

Jag tror inte han kan det.

* * *
J-Södra hade det desto tyngre. Katastrofstart och 0-1 redan efter sex minuter när man står och sover vid en frispark. Sen small det snabbt tjugo minuter senare och 3-0 var ett faktum. Försvarsspelet var som en hönsgård där man släppt in en blodtörstig räv. Alla sprang hur som helst och Ängelholm utnyttjade det bra.

Man var rätt så tama matchen igenom, och även om man hade ett stort bollinnehav under den andra halvleken så skapades inte några direkta farligheter.

Bryt ihop och komma igen, okej?

* * *
Fast nu ska vi ju inte tala om Super-Marios bekymmer efter en sådan här fantastisk insats. Oerhört imponerande av Inter, som ser ut att tappa ligatiteln till Roma. Men alla vet ju att det är på grund av att fokus ligger på annat håll?

* * *
Presskonferens imorgon med radion som sagt, jag har pluggat in de latinska citaten, haft lite problem med jongleringen samtidigt som jag kommit på att jag ska dra alla paralleller till Star Wars.

Det här blir bra.

/ Jimmy, ditt skoskav på försäsongen!

En ännu mer illamående Zlatan

Simon Bank skriver om ett Oidipus-drama, Ola Andersson skriver om två-personers-punktmarkering-av-Messi. Jag tänker på en helt fokuserad, lite lätt illamående Zlatan Ibrahimovic som åker till Milano för att besegra sin egen historia. Jag tänker på en Special One, fylld med självförtroende och med en ny lösning på problemet hur-slår-man-Barcelona. Håller det? Återstår att se.

Jag tror att Inter måste strypa framkomligheten via mitten. Det är visserligen ingen nyhet - men uppenbarligen desto svårare att genomföra i verkligheten. Minimerar man bollflödet mot hjärtat i Barcelonas spel - Xavi - samtidigt som man inte tillåter Grande Zlatan trycka ned Inters backlinje och fungera som offensiv referenspunkt - samtidigt som Messi inte hittar på några vansinnesdåd. Då, då är Barcelonas anfallsspel skadeskjutet.

När dessutom inte Iniesta spelar så minskar rörligheten och bolltrillandet mellan honom och Xavi, och det gick ju rätt bra i Milano utan El Vampiro.

Hur det går? Tja, vad sägs om 2-1 och en ännu mer illamående Zlatan?

* * *
Fast innan vi får slå oss ned och titta på Barcelona så är det ju en annan match som ska betas av - J-Södra mot Ängelholm.

Hur det går har jag ingen aning om, eftersom jag inte har någon koll på Ängelholm mer än att de slutade sjua förra året, besegrade Hammarby med 3-2 i första matchen och torskade senaste mötet på Stadsparksvallen med 6-1.

Anywho, ni kan följa mig på www.everysport.com där jag kommer liverapportera från mötet - som en sann Marcus Leifby-copycat.

* * *
Imorgon har vi presskonferens för Radio HLK. Egentligen är det två presskonferenser och mediekåt som jag är kommer jag med största sannolikhet medverka vid båda, den första måste jag dock ta hand om helt själv.

Jag skrivit upp en hel del fräscha limericks, ett par fräckisar, lärt mig jonglera med 13 pingisbollar och övat in ett flertal riktigt överlägsna latinska citat. Det borde väl räcka att hålla igång ruljansen en stund?

Det kommer bli succé.

* * *
Nu ska jag laga till mig lite mat, super-köttfärssås och lite spaghetti till det.

Italiensk mat till en italiensk dag.

Det är ingen slump

Övertid, segerkyssar, återigen en knäckt lillebror och gnistan är återigen tänd.

Det är ingen slump, det är aldrig en slump. Det är inte heller rättvist, men vad gör det en dag som denna?

Tänk nu bara om nu bara Spurs tvålar till Chelskij...

/ Med huvudet i fablernas värld

Elefanterna faller på rad

Första riktiga fotbollsträningen för året, och på naturgräs, till råga på allt!

Kan jag gå imorgon så är jag antingen död, eller ett fysiskt praktexemplar. Jag tror på det förstnämnda...

* * *
Vad händer egentligen i årets Allsvenska? AIK borta från guldet, nu kan man väl nästan räkna dit både IFK och Kalmar? Samtidigt går Helsingborg som tåget.

Man kan säga mycket om Allsvenskan, men nog fan är den oförutsägbar.

* * *
Samtidigt som förhandsfavoriterna vacklar betänkligt plockade ett annat helsvajjigt lag hem tre pinnar från Grimsta IP. Viktiga poäng för ÖSK, är det vändningen vi ser nu?

Kul att duktige Bedoya, utsedd till årets utropstecken av mig inför säsongen, fick avgöra.

* * *
Annars var dagen produktiv som alltid. Upp runt 4, sitta på redaktionen och kolla lite NHL med kollega Simon i väntan på våra dåsande arbetskamrater. Blev ett rätt bra program ändå, även om jag tycker snacket kunde sitta lite bättre, vi kunde varit "lite roligare". Menmen, är General Wass nöjd är jag nöjd.

Personliga tränaren och kostrådgivaren Tommie Lindberg var på besök, och det blev en hel del snack om viktminskning, bästa träningsmetoderna och hur man bäst kastar en friggebod.

Även dagens Allt söder om Gävle är Skåne var stor underhållning när Skansen-Jonas Wahlströms djurkunskaper ställdes på sin spets.

Inget man vill missa alltså; www.radiok.se --> Radioproduktion 7.5 --> Hatthyllan 15/4

* * *
... Är det kontroversiellt att sätta Olof Skötskonung som tvåa på Sveriges mediekåtaste personer? Det kändes rätt spot-on vid det tillfället.

* * *
Min slagpåse GAIS sköter sig betydligt bättre än förväntat. Det här årets tips går åt helvete det också, räkna med det

* * *
Har ni provat att växla svenska, engelska och spanska på en fotbollsplan, samtidigt som pulsen går i 220?

Det låter ungefär så här: Ryggbackdebajodaoruuifhff....fan.

Men vi börjar i alla fall bli ett riktigt mångkulturellt lag, det är ju positivt på sitt sätt.

Every Rose has its thorns

En oerhört kreativ meningsfull dag på många sätt går nu mot sitt slut. Jag ska stryka mina byxor, lägga slantar i parkeringsautomaten, packa min väska och läsa några blad innan sömnens tillstånd får inta min kropp.

Men innan dess har vi så klart lite fotboll att snacka.

* * *
Inleder Tottenham en formtopp som kan välta Chelsea över ända? Ett litet hopp tänds ändå i mitt bröst. 2-0 ledning över Arsenal med cirkus 20 minuter kvar och det är ungtupparna som leder vägen. Danny Rose, 19, som bland annat deltog under sommarens u21-slutspel gjorde 1-0, den unge ytterns slog alltså till i debuten med ett riktigt drömmål.

Minns ni Danny Welbeck? Lite samma varning där.

2-0 hängde den tidigare så otursförföljde Gareth Bale.

* * *
Nu är ligan sannerligen körd för Bordeaux och säsongen är ett fiasko. Förlust mot Le Mans ikväll och nu flyttar sig titeln ytterliggare närmre Marseille i och med deras vinst mot Sochaux.

Som sagt, det är en misslyckad säsong.

* * *
Glöm ej: 07:00-09:00 imorgon, torsdag. Ni hör oss på www.radiok.se eller 98.5 för er som befinner er i Jönköpingsområdet.

Nu tackar jag för mig, godnatt kamrater!

I statistikens tjänst

Sitter i radiostudion och planerar morgondagens program. Det kommer bli riktigt bra kan jag lova, vi kommer bland annat få höra Skansen-Jonas ge sin syn på Den galne norrlänningens näbbdjursjakt, dessutom kommer den personlige tränaren och kostrådgivaren Tommie Lindberg till studion för att tala träning.

Inget ni vill missa med andra ord, så ställ klockan, häll upp en kopp pissblaskigt kaffe och placera er framför radio/dator.

07:00 kör vi igång.

* * *
Som en sista utväg letar jag hjälp i statistikens värld för hur Man United ska kunna välta Chelsea över ända och 'clinch the title'. Martin Tyler på Sky Sports ger tveksamma besked:

Points dropped by league leaders in final four games:

Season Top with 4 games left Points Final points Points dropped
2009/10 Chelsea 77 TBC TBC
2008/09 Man Utd 80 90 2
2007/08 Man Utd 80 87 5
2006/07 Man Utd 82 89 5
2005/06 Chelsea 85 91 6
2004/05 Chelsea 85 95 2
2003/04 Arsenal 82 90 4
2002/03 Man Utd 71 83 0
2001/02 Arsenal 75 87 0
2000/01 Man Utd 77 80 9
1999/00 Man Utd 79 91 0
1998/99 Man Utd 69 79 2
1997/98 Arsenal 72 78 6
1996/97 Man Utd 69 75 6
1995/96 Man Utd 73 82 3
1994/95 Blackburn 83 89 6
1993/94 Man Utd 82 92 2
1992/93 Man Utd 72 84 0

Ser helt okey ut ändå. Chelsea måste tappa minst fyra poäng för att United ska kunna gå om, något som alltså hänt vid sju av 17 tillfällen.

... Å andra sidan har ett lag som ledat Premier League med fyra omgångar kvar, alltid vunnit.

* * *
Den dagen jag får tillgång till OPTA:s statistiktjänst kan jag dö lycklig.

* * *
Rykten gör gällande att sir Alex till slut tröttnat på Berbatov. Vem kan klandra honom egentligen? Jag själv tycker dock det är oerhört tråkigt att han inte får ut sin enorma potential. Den orgasmframkallande bollbehandlingen och den spelförståelsen förtjänar bättre, men någostans låser det sig, tyvärr.


* * *
Har ni vägarna förbi Facebook, gå fö guds skull med i gruppen Stöd Amanda Kruth i jakten på motivation till att studera.

* * *
Oerhört produktiv dag som dock har stagnerat något i och med stilleståndet på redaktionen här. Får se om jag orkar ta mig i kragen igen.

Tidiga morgnar

Det är någonting visst med att gå upp tidigt. Slummer och dåsande övergick i djup sömn tidigt igår kväll, och trots att klockan inte ringer förrän 8 så var jag klarvaken redan vid 6.

Solen tittar sakta in genom persiennerna, man känner hur kylan sakta förändras till värme utanför fönstret, när den nya dagen närmar sig.

En kopp te och en fin lässtund senare finner jag vällust i hela kroppen, det här kommer bli en fantastisk dag.

* * *
Chelsea vinner Premier League. Hur ska de nånsin kunna tappa detta?

* * *
Klockan har inte ännu slagit 8, föreläsningen börjar inte förrän 13. God tid för en promenad och lite träning med andra ord.

* * *
Ska Marseille plocka hem Ligue 1? Avslutningen i den franska ligan kommer bli minst sagt rafflande. Två poäng om en match till godo på tvåan Auxerre, det kan räcka långt.

Mitt Bordeaux har dock fallit som ett strykjärn från toppen av Empire State Building, femte plats och hela sex poäng efter nu.

Som sagt, det här är ingen bra säsong för mig.

* * *
Nu ska jag fortsätta min underbara dag med en dusch och en studenfrukost (två munnar vatten och en morot).

Det är dumt att slita sitt hår i förtvivlan

De senaste dagarna har jag vältrat mig själv i mina favoritlags misär, men som en god vän en gång talade om för mig: "Det är dumt att slita sitt hår i förtvivlan, som om skallighet skulle göra sorgen mindre".

Så sant, Marcus Tullius Cicero, vem fan vill bli skallig?

So, smile on!

* * *
Getafe-Villareal kan bli riktigt bra ikväll!.

* * *
Det ska bli riktigt roligt att sända radio på torsdag. Vi ska diskutera träning och träningstips och kommer ha med personlige tränaren Tommie Lindberg. Det vill ni väl inte missa?

07:00-09:00 på 98.5 eller www.radiok.se

* * *
Nu ska jag ta ett par timmars vila, vältra mig i tv-soffan och börja på nästa bok av duktige Steven Saylor, Roma - Den eviga staden.

Känns lovande.

Klas Klättermus, Sam & Frodo

Jaha, då var ytterliggare en helg till ända. Hur ska vi summera den? Jag börjar med de icke-idrottsliga delarna.

* * *
Fredagsmorgonen började genom en utflykt i ottan till Bankeryd och Vidablick. Väl där skulle huvudfadderutbildningen genomföras. Trots inställningen att det här kunde bli den tråkigaste helgen i mitt liv så var det faktiskt riktigt roligt. Samarbetsövningar i skogen, en riktigt duktig föreläsare som talade om alkohol, lite fotboll, lite andra övningar, mycket höghöjdsbanor och lite snack i stugan innan läggdags.

Helt ok som sagt.

Så här såg helgen ut i bilder:

Morgonen var tidig, Nahir var trött = Sam och Frodo ute i skogen. Nahir fick agera väskbärare(ringbärare?) och jag fick agera Nahir-bärare.


Så här snygg var man när det var dags att klättra...


Och så här kunde det se ut när man var uppe och klättrade.


Nahir visade sig på styva linan.

Så helgen blev inte så misslyckad ändå. Icke-idrottsmässigt sett i alla fall.

* * *
Ska vi ta oss an det? Det där bedrövliga? Det där med fotbollen?

Jo, lite kort kanske.

Det här är den jävligaste säsongen jag upplevt fotbollsmässigt på länge. Allt går käpprätt åt helvete. United vinner ligacupen (vem bryr sig? Den betyder bara något jämte något finare pris) och har efter en hemsk vecka bränt alla broar, Real Madrid skämde ut sig i Spanska Cupen, var en besvikelse i CL och räckte inte till i ligan. Lägg därtill att min nyvunna kärlek Bordeaux förlorade både kvarten i CL och franska cupen mot Marseille och att ett lag jag tidigare haft nära hjärtat (Inter) tappat ligaledningen i Italien.

Låter inte så värst va?

Det är det inte.

* * *
El Clasico.

Real var minst lika bra i en ganska tråkig match. Dock alldeles för trubbigt framåt, till skillnad från Barcelona. Messi var halvblek, lyckades bara göra ett mål (fantastiskt väggspel med Xavi) och skapa tre frilägen. Guti gjorde ett fantastiskt inhopp med sina briljanta passningar och Raúl gjorde ett mål som felaktigt dömdes bort.

Summa summarum: Real Madrid anno 2010 rår inte på Barcelonas dito.

En stilla vädjan till Florentino Perez, ha tålamod. Snälla. Det finns så mycket potential, det krävs bara kontinuitet och eventuellt någon liten förstärkning för att skapa något fantastiskt. Ha tro.

* * *
Manchester United?

Den värsta veckan jag någonsin genomlidit. För lidit är precis vad jag gjort. Det är som ett stort brännsår rätt in i själen som växer sig större och större för varje missat friläge, varje missad passning och varje korkat beslut taget av en rödklädd spelare.

Manchester Unietd anno 2010 är alldeles för beroende av Rooney, lider brist på kreativa spelare som presterar, har alldeles för många duktiga komplementspelare som är - just det - komplementspelare. Sir Alex säger att de inte blir många inköp i sommar. Jag hoppas innerligt att han ljuger.

Det räcker inte att sätta in Giggs, Scholes och Neville när Chelsea står på andra sidan längre. Det räcker inte.

* * *
En lite lustig sak hände precis, jag slog på en dokumentär på SVT Play, vid namn Den nya Cinna vid gott mod om en intressant skildring av den romerske politikern, tillika konsuln, Lucius Cornelius Cinna. Men vad händer? Jo, den handlar om en förlamad halv-skådis.

Snacka om blåst på konfekten.

* * *
Upp tidigt och träna imorgon innan föreläsningen. Det innebär läggdags (läsa klart Romarblod) nu.


Nederlagets säsong

Vem orkar skriva blogg när insikten kommit om precis hur värdelös den här säsongen varit resultatsmässigt?

Inte jag.

Nu laddar jag batterierna med Gordianus i Romarblod och återkommer imorgon!

King of Kings

Den stora matchen kommer närmare och närmare med stormsteg. Två och en halv timme kvar nu.

Jag ska inte bli långvarig nu, det får bli en lång analys inatt i stället. Men noterbart är:

* Ingen Zlatan

* Gutis sista El Clasico

* Real Madrid måste komma på ett sätt att hålla korta Messi - just det - kort!

* Marcelo är den spelare i Real Madrid som spelat mest efter Casillas, det trodde ni inte va?

* Det Barcelona förlorar i tyngd på grund av Zlatans bortfall vinner man istället igen i rörlighet och snabbhet. Kan orsaka problem för Real Madrids backlinje som fortfarande kan bjuda på vilda västern av högsta kaliber.

* Xabi Alonso blir nyckeln för att låsa upp Reals anfallsspel. Men både Higuain och Ronaldo kan, som ni alla vet, uträtta stordåd från precis ingenting.

Hur det går?

4-2 till Real. Målskyttar: Ronaldo x2, Higuain, Arbeloa - Messi, Pedro

* * *
Skönt för J-Södra att få med sig en poäng i premiären. Skönt också för Fagercrantz att fortsätta göra mål, han kommer bli en bra värvning!

* * *
Mer om matchen och mer om mitt äventyr i skogens höga höjder blir det någon gång i natt, men tills dess - Hala Madrid!

Beckmörker

Jag avskyr verkligen det här. De här tangenttryckningarna är som den långa, tunga promenaden hem efter en totalt misslyckad och mindre genomtänkt utekväll.

Oavsett väderlek så ser jag bara regnet forsa omkring mig. Allt är så mörkt det kan bli och det finns ingen tendens till ljusning vid horisontens rand.

Ärligt talat önskar jag att det skulle regna nu.

Jag skulle gå ut, känna dropparna forsa ned över min kropp och veta att himlen sörjer med mig.

Inte ens det kan man få.

* * *
Det som började så bra. Det som började så fantastiskt bra. Jag var euforisk när jag via telefon ledde min kollega Henrik genom händelserna. Valencia var en gud på kanten, Rooney satsade som alltid kompromisslöst i närkamperna och Nani var skoningslös i boxen.

Sedan. En sekunds avslappnad i försvaret och ett dåraktigt beslut av en orutinerad 19-åring. Ridån föll, den dramatiska musiken började dundra och jag flydde in på toaletten för att dölja tåren på min kind.

* * *
Inget engelskt lag i semi, inget Bordeaux i semi, inget Real Madrid i semi. Det har kan utvecklas till den jävligaste säsongen jag upplevt på år.

Just nu finns ingen tendens till ljusning vid horisontens rand.

Men väder kan svänga fort.

The return of the kings

Ajajaj, min stackars lilla mage. Den tål verkligen inte sånt här. Cirkus 1½ timme kvar att uthärda nu, men vi återkommer till det.

* * *
Hur var påsken då? Jo, tack. Den var mycket, mycket bra!

Jag väljer att illustrera mina förehavanden genom några bilder. Till att börja med möttes jag av ett fint påskägg när jag anlände hem.


Sen hann jag däremellan med att träffa gamla bekanta, spela fotbollsmatch (få träningsvärk och bidra med två ass i vår förkrossande vinst, 12-0.), hugga ved och mycket mer. Exempelvis tog jag hem en turnering i Wii-bowling. Med medaljen runt halsen och seger-brillorna på var det dags att fira!


Så såg min påsk ut, i runda slängar.

* * *
Kungarna har återvänt!

Det är inte Messi, han fanns redan på sin tron. Det är inte heller Kung Carl-Gustav jag talar om.

Det är så klart de två sportjournalistiska konungarna som efter en våndansfull resa till barnledighetens land återtagit sin tron.

Bank och Niva är tillbaka!

* * *
Jag tänkte göra en lång utläggning om Uniteds minst sagt misslyckade vecka, men det har dragit ut på tiden. En dag som denna kan jag inte fokusera på sådan tristess, vi ser bara framåt. Med solsken i blick.

Man United mot Bayern München. Uhhh! Jag darrar bara av tanken på vilken 90 minuters (minst) pina jag kommer genomlida.

Men innan vi blickar framåt, tänker jag ta en titt i backspegeln. Minns ni?


Det gör jag. Jag har sett den tre gånger idag, och varje gång Solskjaer slagit in bollen har jag instinktivt sträckt armarna upp i en segergest och lett som självaste Apollon.

Snälla ge oss en repris idag!

* * *
Mer konkret om matchen då. Så här tror jag United ställer upp:

Berbatov

Nani - Park - Valencia

Fletcher - Carrick

Evra - Ferdinand - Vidic - Rafael

VDS


Och Bayern MÜnchen så här:

Olic - Müller

Ribery - Van Bommel - Schwiensteiger - Altintop

Badstuber - Demichelis - Van Buyten - Lahm

Butt


Ingen Robben från start med andra ord, det vågar man inte riskera.

Det centrala mittfältet måste vinnas, United har förlorat det allt för många gånger i viktiga matcher den senaste tiden. En ytterliggare vital del är att farten i anfallsspelet hela tiden finns. Berbatov kan ta emot bollen och han kan komma med ansiktet mot mål, men han måste alltid ha löpande spelare runt sig att sätta bollen på. Det är upp till Park, Nani och Valencia främst. Samtidigt måste han erbjudas understöd från mittfältet att knacka tillbaka bollen på om han möter bollen med ryggen mot försvararna.

Hur klarar sig Rafael/Neville mot Ribery? Ett misstag och det kan vara matchen...

Det är också vid ytorna mellan ytterback och innerback som de offensivt löpande spelarna måste utnyttja. Bayerns centrala försvarare är stabbiga, Badstuber orutinerad och Lahm kan bjuda på ytor vid sina offensiva löpningar. Där måste United agera med dödlig akuratess.

Hur det går?

Ni vet att jag inte kan tippa emot mitt United. Det blir 3-1. Nani, Berbatov x2 blir målskyttar. Olic gör Bayerns mål.

* * *
Bordeaux-Lyon då?

Gourcuffs manskap har hamnat i en minst sagt prekär situation. Men det finns fortfarande goda möjligheter.

Jag tror Bordeaux bör undvika att det blir en lika öppen match som senast, med spelvändningar åt alla håll och kanter. Diarra måste balansera mittfältet, den magiske Gourcuff bör hållas flytande och uträtta sina stordåd. Lycas de dessutom släppa fram Tremoulinas på vänsterkanten kan han avlossa Frankrikes bästa inlägg mot duktiga Chamakh.

Något mer?

Självklart. Fasta, fasta, fasta. Där har vi Bordeaux absoluta nyckel.

Hur det går? Tyvärr Kimpa, jag tror på Bordeaux. De vinner med 3-0, mål av Gourcuff, Chamakh och Ciani.

* * *
Nervositeten släppte något genom alla knapptryck. Men tiden tickar. Nu ska jag bara bestämma var jag ska se bataljerna, stoppa någon mat i magen (om den går ned) och tugga nervöst på naglarna.

Det här kommer gå vägen!

RSS 2.0