No more Oasis then
What to do? Kvarten kvar tills det är dags att sparka igång Zlatans försa la liga-säsong. Jag är sömndrucken, men jag är redo. Minst sagt.
Barcelona ställer upp med något av ett b-lag, vilket med andra ord betyder att Messi inte spelar.
Den stora frågan är hur Zlatans form ser ut? Han kan sätta en idag, det känns lite så. Men toppform, naej dit är det fortfarande en bra bit.
* * *
Och så inser den nyvakna Jimmy att klockan bara är 21, en hel timmes lång väntan kvar alltså. Gaaah!
* * *
Idag har jag köpt lite böcker, haft en värdelös informationsföreläsning, inlett arbetet med min muntliga presentation samt tränat lite på Rosenlundsbadet. Jag tycker jag hunnit med en hel del.
* * *
Ser att Örebro tog tre viktiga pinnar efter 2-0 mot Gefle. Nye brassen Adriano målade och det ska bli spännande att läsa mer om matchen.
* * *
Dagens största nyhet var väl annars Oasis dramatiska splittring. Är det bara jag eller borde detta skett för ett decennium sedan`?
* * *
Nu ska jag räkna ner denna timme genom att kasta mig in i Medier och kommunikation av Jesper Falkheimer, låter det inte roväckande?
Barcelona ställer upp med något av ett b-lag, vilket med andra ord betyder att Messi inte spelar.
Den stora frågan är hur Zlatans form ser ut? Han kan sätta en idag, det känns lite så. Men toppform, naej dit är det fortfarande en bra bit.
* * *
Och så inser den nyvakna Jimmy att klockan bara är 21, en hel timmes lång väntan kvar alltså. Gaaah!
* * *
Idag har jag köpt lite böcker, haft en värdelös informationsföreläsning, inlett arbetet med min muntliga presentation samt tränat lite på Rosenlundsbadet. Jag tycker jag hunnit med en hel del.
* * *
Ser att Örebro tog tre viktiga pinnar efter 2-0 mot Gefle. Nye brassen Adriano målade och det ska bli spännande att läsa mer om matchen.
* * *
Dagens största nyhet var väl annars Oasis dramatiska splittring. Är det bara jag eller borde detta skett för ett decennium sedan`?
* * *
Nu ska jag räkna ner denna timme genom att kasta mig in i Medier och kommunikation av Jesper Falkheimer, låter det inte roväckande?
Ikväll knäpper vi Mongol
Snabb som en gasell tog jag mig fram på motorvägen, och det visade sig att det tog cirka 2h 30-35 min att åka mellan Örebro och Jönköping. Inte så illa ändå.
Nu har jag packat in alla kläder, hunnit handla lite saker och gjort mig till rätta igen. Skönt är det.
* * *
Man United-Arsenal slutade till slut med succé för min sida. Men det satt långt in, det gjorde det.
Arsenal är bättre första halvlek. Unitedspelarna saknar lite aggressivitet och frenesi i spelet, Diaby tilläts äga mitten och en annars helt osynlig Arshavin dunkade in 1-0 via Fosters fingrar.
I andra halvlek kom Fletcher in i matchen. Han var grym!
Han var precis överallt, och han gjorde det fantastiskt bra. Nästan på egen hand lyckades han få fart i sina medspelares ben och den höga pressen kunde inledas. Jag tycker United är bättre i andra, även om Arsenal har sina chanser och på det hela taget vore nog oavgjort ett rättvist resultat.
...Men gör man två hjärnsläpp som Almunia och Diaby gör så förlorar man mot United. Så är det bara!
Men tre tunga och viktiga pinnar är i alla fall i hamn.
* * *
Jag har fått en del klagomål av två personer som väljer att vara anonyma. För den goda sakens skull kan vi kalla dem Ludde och Jacob.på
Klagomålen gällde frekvensen i mina blogginlägg, då de tyckte eftersom jag "inte gör någonting om dagarna längre", så borde jag hinna med minst ett inlägg om dagen.
Jag tar det som en utmaning. Challenge accepted!
* * *
...Fosters fotparad, oh den är ruggig!
* * *
Idag hann jag med ett besök på den beryktade Nora-marknaden. Den var som vanligt kass, men det var trevligt att träffa lite kusiner igen.
* * *
Jag måste bara säga att jag fullkomligt älskar scenen när Wenger blir hånad av United-supportrarna. Det är stor humor. Men han såg oerhört mäktig ut där uppe, det måste man erkänna.
Sen tycker jag väl det är lite löjligt av domaren att skicka upp honom på en fullsatt läktare när matchen är i princip slut.
* * *
Mongol han bara inledas igår, men början var förvånansvärt bra. Resten ser jag idag.
Istället blev det The Boat that rocked som visades. Den var riktigt bra! Skön musik, härliga karaktärer och framför allt: Underbara kläder! En riktig feelgood-movie som är klart sevärd!
* * *
Nu ska jag ingå min Mongol-dvala. Ni kan kalla mig konstig, för det är jag. Men jag har stora förhoppningar på den här rullen...
Nu har jag packat in alla kläder, hunnit handla lite saker och gjort mig till rätta igen. Skönt är det.
* * *
Man United-Arsenal slutade till slut med succé för min sida. Men det satt långt in, det gjorde det.
Arsenal är bättre första halvlek. Unitedspelarna saknar lite aggressivitet och frenesi i spelet, Diaby tilläts äga mitten och en annars helt osynlig Arshavin dunkade in 1-0 via Fosters fingrar.
I andra halvlek kom Fletcher in i matchen. Han var grym!
Han var precis överallt, och han gjorde det fantastiskt bra. Nästan på egen hand lyckades han få fart i sina medspelares ben och den höga pressen kunde inledas. Jag tycker United är bättre i andra, även om Arsenal har sina chanser och på det hela taget vore nog oavgjort ett rättvist resultat.
...Men gör man två hjärnsläpp som Almunia och Diaby gör så förlorar man mot United. Så är det bara!
Men tre tunga och viktiga pinnar är i alla fall i hamn.
* * *
Jag har fått en del klagomål av två personer som väljer att vara anonyma. För den goda sakens skull kan vi kalla dem Ludde och Jacob.på
Klagomålen gällde frekvensen i mina blogginlägg, då de tyckte eftersom jag "inte gör någonting om dagarna längre", så borde jag hinna med minst ett inlägg om dagen.
Jag tar det som en utmaning. Challenge accepted!
* * *
...Fosters fotparad, oh den är ruggig!
* * *
Idag hann jag med ett besök på den beryktade Nora-marknaden. Den var som vanligt kass, men det var trevligt att träffa lite kusiner igen.
* * *
Jag måste bara säga att jag fullkomligt älskar scenen när Wenger blir hånad av United-supportrarna. Det är stor humor. Men han såg oerhört mäktig ut där uppe, det måste man erkänna.
Sen tycker jag väl det är lite löjligt av domaren att skicka upp honom på en fullsatt läktare när matchen är i princip slut.
* * *
Mongol han bara inledas igår, men början var förvånansvärt bra. Resten ser jag idag.
Istället blev det The Boat that rocked som visades. Den var riktigt bra! Skön musik, härliga karaktärer och framför allt: Underbara kläder! En riktig feelgood-movie som är klart sevärd!
* * *
Nu ska jag ingå min Mongol-dvala. Ni kan kalla mig konstig, för det är jag. Men jag har stora förhoppningar på den här rullen...
"Oooh, My scaar"
...Och så var vi återigen i Örebro. Jag anlände igår via tåg, en resa som tog cirkus tre timmar. När tåget rullade förbi södra stationen på väg mot Resecentrum, gissa vilken låt som började spelas i mp3n?
The Town I loved so well.
Co-incidence? Nje, it's destiny.
* * *
Insparken är slut nu, och den fick det tråkigast möjliga slut.
En elev på skolan dog natten till onsdag, och insparken avbröts således. Fruktansvärt tråkigt, det var hemskt att se hur knäckta alla var.
Vila i frid.
* * *
Ossian "Ozzmeister" Mathiessen och David "Gert" Gert har av någon outgrundlig anledning bestämt sig för att styra kosan mot baguetterna och vinsörplarnas land; nämligen Frankrike. En avskedsfest var alltså en självklarhet och igår utspelades det hela.
Mycket trevlig tillställning med allt kärt folk man lärt känna under Rudbecksåren samtytterligare en hel del människor till.
* * *
Innan vi tar oss till dagens viktigaste händelse måste jag bara få gråta ut en sväng. En hård volleyboll-match resulterade inte bara i förlust för min del, utan även med ett fruktansvärt irriterande sår på min fots ovansida.
Fråga mig inte hur det gick till; Volleyboll är ju trots allt inte någon riktig närkampssport (?).
* * *
Och så till det vi alla längtat så efter.
Nej, det är varken AIK-Trelleborg, och faktiskt inte ens finnkampen.
Inte ens La Liga är det jag tänker på, även om den längtan och väntan också varit i det närmaste outhärdlig.
Nej, det är ju Manchester United-Arsenal. Säsongens första toppmöte i Premier League, och som vi har väntat, längtat och trånat efter den här stunden.
Arsenal har prickat storformen och har imponerat något oerhört i inledningen av säsongen samtidigt som United har blandat och gett. Förlust mot Burnley varvades med en slakt av Wigan och tongångarna från Old Trafford är ändå positiva inför kvällens sammandrabbning.
* * *
Apropå ingenting så har jag hyrt en ny film. Mongol heter den och handlar om Djingis Khan, eller Temudjin, som han hette som barn, och dennes fantastiska liv.
...Nämnde jag att det var mongoliskt tal? Det visste jag inte när jag hyrde ska jag tala om, och hade jag vetat det hade jag nog inte gått ur butiken med den i handen. Men å andra sidan ska det bli spännande att vidga sina språkliga vyer en aning.
* * *
Jag diskuterade förutsättningarna med min käre vän Henrik Andersson, tillika United-broder, inför kvällens mäktiga sammandrabbning. Vi hittade några punkter som är värda att notera:
* Försvaret är försvagat. Hur klarar högerbacken (O'Shea/Neville) av att hantera den irrationelle Arshavin som med största sannolikhet spelar där?
* Hur bra är egentligen Uniteds mittfält? Tillräckligt bra påstår jag, inte högsta klass säger Henrik. I mina ögon håller Fletcher numera allra högsta klass, Carrick gör det vanligtvis men har varit helt ur slag hittills. Dessutom finns det goda möjligheter att gå efter dagsform och låta spelare som Anderson, Giggs, Gibson och Scholes turas om. Enda orosmolnet i mina ögon är bristen av bidragande till målskörden, men förhoppningsvis finns andra spelare som tar hand om det.
Henke däremot tycker vi saknar kreativitet, att vi inte har kapaciteten att trycka upp laget, och mala ner motståndarna á la Chelsea. Det ligger självklart något i det, men samtidigt tycker inte jag våran centrallinje har samma uppgift som Chelseas. Uniteds innermittfält har i uppgift att diktera och dirigera, samtidigt som kreativiteten ska komma från kanterna. Upp till bevis ikväll!
* Mycket ansvar ligger på Rooney.
* * *
Hur som helst så väntar jag med spänning tills klockan slår 18:15 och det är dags för avspark. Det kan bli hur jäkla bra som helst.
...Men som vanligt i toppmatcher, kan det ju också bli hur dåligt som helst.
Jag hoppas innerligt att generalen Fábregas inte kommer till spel. Ett ja, blev ett nja och har nu börjat luta mot ett nej. Hoppas det stämmer.
2-1 till United, Målskyttar: Rooney, Park
* * *
Bring it, jag är så redo!
P.S. Jag måste bara delge en av mina favoritscener från Scrubs. Truly hilarious.
* * *
Taggtråd var det ja...
The Town I loved so well.
Co-incidence? Nje, it's destiny.
* * *
Insparken är slut nu, och den fick det tråkigast möjliga slut.
En elev på skolan dog natten till onsdag, och insparken avbröts således. Fruktansvärt tråkigt, det var hemskt att se hur knäckta alla var.
Vila i frid.
* * *
Ossian "Ozzmeister" Mathiessen och David "Gert" Gert har av någon outgrundlig anledning bestämt sig för att styra kosan mot baguetterna och vinsörplarnas land; nämligen Frankrike. En avskedsfest var alltså en självklarhet och igår utspelades det hela.
Mycket trevlig tillställning med allt kärt folk man lärt känna under Rudbecksåren samtytterligare en hel del människor till.
* * *
Innan vi tar oss till dagens viktigaste händelse måste jag bara få gråta ut en sväng. En hård volleyboll-match resulterade inte bara i förlust för min del, utan även med ett fruktansvärt irriterande sår på min fots ovansida.
Fråga mig inte hur det gick till; Volleyboll är ju trots allt inte någon riktig närkampssport (?).
* * *
Och så till det vi alla längtat så efter.
Nej, det är varken AIK-Trelleborg, och faktiskt inte ens finnkampen.
Inte ens La Liga är det jag tänker på, även om den längtan och väntan också varit i det närmaste outhärdlig.
Nej, det är ju Manchester United-Arsenal. Säsongens första toppmöte i Premier League, och som vi har väntat, längtat och trånat efter den här stunden.
Arsenal har prickat storformen och har imponerat något oerhört i inledningen av säsongen samtidigt som United har blandat och gett. Förlust mot Burnley varvades med en slakt av Wigan och tongångarna från Old Trafford är ändå positiva inför kvällens sammandrabbning.
* * *
Apropå ingenting så har jag hyrt en ny film. Mongol heter den och handlar om Djingis Khan, eller Temudjin, som han hette som barn, och dennes fantastiska liv.
...Nämnde jag att det var mongoliskt tal? Det visste jag inte när jag hyrde ska jag tala om, och hade jag vetat det hade jag nog inte gått ur butiken med den i handen. Men å andra sidan ska det bli spännande att vidga sina språkliga vyer en aning.
* * *
Jag diskuterade förutsättningarna med min käre vän Henrik Andersson, tillika United-broder, inför kvällens mäktiga sammandrabbning. Vi hittade några punkter som är värda att notera:
* Försvaret är försvagat. Hur klarar högerbacken (O'Shea/Neville) av att hantera den irrationelle Arshavin som med största sannolikhet spelar där?
* Hur bra är egentligen Uniteds mittfält? Tillräckligt bra påstår jag, inte högsta klass säger Henrik. I mina ögon håller Fletcher numera allra högsta klass, Carrick gör det vanligtvis men har varit helt ur slag hittills. Dessutom finns det goda möjligheter att gå efter dagsform och låta spelare som Anderson, Giggs, Gibson och Scholes turas om. Enda orosmolnet i mina ögon är bristen av bidragande till målskörden, men förhoppningsvis finns andra spelare som tar hand om det.
Henke däremot tycker vi saknar kreativitet, att vi inte har kapaciteten att trycka upp laget, och mala ner motståndarna á la Chelsea. Det ligger självklart något i det, men samtidigt tycker inte jag våran centrallinje har samma uppgift som Chelseas. Uniteds innermittfält har i uppgift att diktera och dirigera, samtidigt som kreativiteten ska komma från kanterna. Upp till bevis ikväll!
* Mycket ansvar ligger på Rooney.
* * *
Hur som helst så väntar jag med spänning tills klockan slår 18:15 och det är dags för avspark. Det kan bli hur jäkla bra som helst.
...Men som vanligt i toppmatcher, kan det ju också bli hur dåligt som helst.
Jag hoppas innerligt att generalen Fábregas inte kommer till spel. Ett ja, blev ett nja och har nu börjat luta mot ett nej. Hoppas det stämmer.
2-1 till United, Målskyttar: Rooney, Park
* * *
Bring it, jag är så redo!
P.S. Jag måste bara delge en av mina favoritscener från Scrubs. Truly hilarious.
* * *
Taggtråd var det ja...
Kärleken flödar i Pop-gruppen!
Love is in the air, minst sagt! Och visst är det härligt?
Se bara på det här, ser det ljuva paret inte förälskade ut?
Pastor BigRob förenade alltså Makarna Abreu och jag vill bara passa på att önska all lycka och välgång i livet...
* * *
Annars då? Idag började dagen med den första riktiga föreläsningen. Retorik var ämnet, och jag måste bara säga, LG släng dig i väggen! Föreläsaren pratade alltså i tre timmar om retorik, och det var fasen inte tråkigt en minut.
Eloge!
* * *
Sen rapportering, men bollarna ramlade in till slut för Man United. Viktigt att alla anfallarna fick hänga minst ett, och skönt för Owen att få lite tidig islossning.
Spänningen inför lördagens drabbning mot Arsenal är olidlig
* * *
Kampen om HLK slutade annars i ett rejält magplask.
Fiasko är ordet. Vi torskade båda fotbollsmatcherna, men lyckades ändå hålla spänningen ända fram till den sista grenen; Frågesporten.
Väl där tog vi tidigt kommando och det syntes tydligt vart kritiken om att Sverige har dåliga lärare har sitt ursprung. Sedan släpper vi greppet om Afrika-frågorna och vips har de "halv-fuskat" (jag dömer ingen...) till sig segern i sista frågan.
Jävlar.
* * *
Dagen har annars fortskridit med "Utmaningen". Vi fick helt enkelt en lista med en hel radda saker, den ena konstigare än den andra, som skulle utföras. Några exempel:
-Gå baklänges i två timmar
-Gå med ögonbindel i två timmar
-Anordna fiskedam i en rulltrappa
-Spela in en känd filmscen
-Bada med overallen
-Prata enbart engelska
-Säg hej till alla människor över 40 du möter
-Få så många pussar som möjligt på kinden
Ett urval alltså. Jag är rätt nöjd med rollen som Jack(?) i Titanic, det var vackert. Annars blev fiskedammen en stor succé. Jag fick den tunga uppgiften med pussarna, något jag misslyckades ganska fatalt med. Blott 19 arma pussar på kinden blev det.
Inte okey.
* * *
Inter tappar alltså två pinnar redan i första matchen mot Bari, dessutom imponerade de inte någonstans. Inter vinner inte ligan i år, nejnejnej.
Mer om detta läser ni på sourze.se
* * *
Idag har jag förresten införskaffat mig ett abonnemang till mobilen. Jag vet inte hur det gick till, ena sekunden försökte jag få henne att ge mig en puss och vara med i en stor gruppkram, och i nästa så går jag därifrån med ett papper fullt med siffror i handen. Ibland svänger det fort.
...Dessutom påstod de att jag var väldigt lik Van "the man" Wilder, är det en komplimang månne?
* * *
Imorgon ska jag ta en simtur i Rosenlundsbadet. Det var allt för länge sedan jag tränade. Men livet är bra ändå.
Det är det.
Se bara på det här, ser det ljuva paret inte förälskade ut?
Pastor BigRob förenade alltså Makarna Abreu och jag vill bara passa på att önska all lycka och välgång i livet...
* * *
Annars då? Idag började dagen med den första riktiga föreläsningen. Retorik var ämnet, och jag måste bara säga, LG släng dig i väggen! Föreläsaren pratade alltså i tre timmar om retorik, och det var fasen inte tråkigt en minut.
Eloge!
* * *
Sen rapportering, men bollarna ramlade in till slut för Man United. Viktigt att alla anfallarna fick hänga minst ett, och skönt för Owen att få lite tidig islossning.
Spänningen inför lördagens drabbning mot Arsenal är olidlig
* * *
Kampen om HLK slutade annars i ett rejält magplask.
Fiasko är ordet. Vi torskade båda fotbollsmatcherna, men lyckades ändå hålla spänningen ända fram till den sista grenen; Frågesporten.
Väl där tog vi tidigt kommando och det syntes tydligt vart kritiken om att Sverige har dåliga lärare har sitt ursprung. Sedan släpper vi greppet om Afrika-frågorna och vips har de "halv-fuskat" (jag dömer ingen...) till sig segern i sista frågan.
Jävlar.
* * *
Dagen har annars fortskridit med "Utmaningen". Vi fick helt enkelt en lista med en hel radda saker, den ena konstigare än den andra, som skulle utföras. Några exempel:
-Gå baklänges i två timmar
-Gå med ögonbindel i två timmar
-Anordna fiskedam i en rulltrappa
-Spela in en känd filmscen
-Bada med overallen
-Prata enbart engelska
-Säg hej till alla människor över 40 du möter
-Få så många pussar som möjligt på kinden
Ett urval alltså. Jag är rätt nöjd med rollen som Jack(?) i Titanic, det var vackert. Annars blev fiskedammen en stor succé. Jag fick den tunga uppgiften med pussarna, något jag misslyckades ganska fatalt med. Blott 19 arma pussar på kinden blev det.
Inte okey.
* * *
Inter tappar alltså två pinnar redan i första matchen mot Bari, dessutom imponerade de inte någonstans. Inter vinner inte ligan i år, nejnejnej.
Mer om detta läser ni på sourze.se
* * *
Idag har jag förresten införskaffat mig ett abonnemang till mobilen. Jag vet inte hur det gick till, ena sekunden försökte jag få henne att ge mig en puss och vara med i en stor gruppkram, och i nästa så går jag därifrån med ett papper fullt med siffror i handen. Ibland svänger det fort.
...Dessutom påstod de att jag var väldigt lik Van "the man" Wilder, är det en komplimang månne?
* * *
Imorgon ska jag ta en simtur i Rosenlundsbadet. Det var allt för länge sedan jag tränade. Men livet är bra ändå.
Det är det.
Veckan som gått, häng med nu
Det är full ruljans i mitt liv för tillfället. Det är till och med så mycket att jag inte har haft tid med mina vanliga ritualer som att sitta vid tvn, utforska alla sportsidor, läsa bloggar och framför allt skriva i min egen. Lite bättring kan jag kanske lova.
* * *
Det har varit en minst sagt händelserik vecka, varför inte börja från slutet?
Idag var dagen då jag lyckades med konststycket att bli speedad på energidryck. Det delades ut gratis Monster och jag lyckades sno åt mig fem stycken, som jag av någon outgrundlig anledning hällde i mig på mindre än en halvtimme.
Inte min klokaste idé här i livet.
Någon som undrar hur man blir? Jag låter min gode vän Ross Geller förklara:
Framför allt skakningarna var svåra att hantera. Fråga bara Soffi som fick ta emot det ena oförståeliga smset efter det andra...
* * *
Resten av veckan då? Det har hänt alldeles för mycket, jag tror inte ens jag kommer ihåg hälften. Här kommer i alla fall lite highlights från min första vecka som jönköpingsbo:
* Blev en del av gruppen Pop när alla MKV:are delades in. Mycket skönt folk och de skönaste av faddrar. Kunde inte blivit mycket bättre där.
* Köpt en hiskeligt, bedrövligt och vansinnigt ful blå overall som jag numera springer runt i dagarna i ända. Detta hade aldrig hänt i Örebro..
* Spenderat några väldigt trevliga kvällar på kåren/akademien, högskolornas egen nattklubb. Något speciellt med stället är det ändå...
* Cyklat stad och rike runt på min rosa cykel. Nedför bra, uppför sämre.
* Haft min första föreläsning i ett halvsovande tillstånd där jag ändå tillhörde de mest vakna i klassrummet...
* Tävlat, tävlat och åter tävlat med mitt kära Pop. Roligt är det.
* Blivit fäst i "Oa, Ekonom säg oa ekonom..." till MKV-arnas stora förtret. Skyll er själva om ni inte hittar på en lite klämmig sång säger jag...
* Besökt Kinnarps Arena för första gången för akademisk introduktion. Bjöds på två grymma föreläsningar. Den första handlade om kreativitet och den andra om förståelse för andra kulturer och deras vanor. Mycket intressant.
* Plockat fram min lilla fick-karta både en och två gånger vid nattliga promenader genom stan. Lokalsinnet är inte på topp!
* Gjort mig av med pälsmössan till förmån för en kortare och mer lätthanterlig frisyr
* Samlat pluppar som fan! Det är som jag alltid sagt, fjäsk lönar sig...
* Missat flera mål mat om dagen. Inte alls likt mig. Jag fattar ingenting.
* * *
Bolt vinner igen. Den mannen är ett unikum, så fruktansvärt imponerande.
* * *
Elfsborg torskar med 3-0 mot Lazio och CL-äventyret bör därmed vara avslutat. Tråkigt, men egentligen är det väl inte så förvånande?
* * *
Skrev hastigt och hafsigt ihop en krönika inför Serie A-starten. Den blev rätt dålig enligt mig själv. Men vafan, man kan ju inte vara på topp jämt.
* * *
Manchester United förlorar mog Burnley? Vad fan hände där? Det är just dessa matcher som har gjort Man U till mästarnas mästare, just för att de alltid vinner dem. Är det här säsongen då allt går fel? Jag börjar vaggas in i osäkerhet och det gillar vi inte. Bättring i helgen!
* * *
Rasmus Elm ser ut att skriva på för AZ Alkmaar. Jag hade nog föredragit att han flyttat till Premier League eller Bundesliga, men det är som Robert Laul skriver i sin krönika, en och annan "hyfsat" framgångsrik svensk som valt att ta vägen genom Holland. Och ska man till Holland är AZ helt rätt klubb.
Elm kommer säkerligen ta ytterligare steg i sin utveckling, och med en Wernbloom bredvid sig kanske tillvaron utanför planen blir desto lättare att uthärda...
* * *
Nu: Entourage, Harry Potter och dödsrelikerna för femte gången och sedan läggdags. Gäller att vara pigg och på topp till kampen om HLK...
* * *
Godnatt vänner, bekanta och alla ni andra där ute
/ Jimmy
* * *
Det har varit en minst sagt händelserik vecka, varför inte börja från slutet?
Idag var dagen då jag lyckades med konststycket att bli speedad på energidryck. Det delades ut gratis Monster och jag lyckades sno åt mig fem stycken, som jag av någon outgrundlig anledning hällde i mig på mindre än en halvtimme.
Inte min klokaste idé här i livet.
Någon som undrar hur man blir? Jag låter min gode vän Ross Geller förklara:
Framför allt skakningarna var svåra att hantera. Fråga bara Soffi som fick ta emot det ena oförståeliga smset efter det andra...
* * *
Resten av veckan då? Det har hänt alldeles för mycket, jag tror inte ens jag kommer ihåg hälften. Här kommer i alla fall lite highlights från min första vecka som jönköpingsbo:
* Blev en del av gruppen Pop när alla MKV:are delades in. Mycket skönt folk och de skönaste av faddrar. Kunde inte blivit mycket bättre där.
* Köpt en hiskeligt, bedrövligt och vansinnigt ful blå overall som jag numera springer runt i dagarna i ända. Detta hade aldrig hänt i Örebro..
* Spenderat några väldigt trevliga kvällar på kåren/akademien, högskolornas egen nattklubb. Något speciellt med stället är det ändå...
* Cyklat stad och rike runt på min rosa cykel. Nedför bra, uppför sämre.
* Haft min första föreläsning i ett halvsovande tillstånd där jag ändå tillhörde de mest vakna i klassrummet...
* Tävlat, tävlat och åter tävlat med mitt kära Pop. Roligt är det.
* Blivit fäst i "Oa, Ekonom säg oa ekonom..." till MKV-arnas stora förtret. Skyll er själva om ni inte hittar på en lite klämmig sång säger jag...
* Besökt Kinnarps Arena för första gången för akademisk introduktion. Bjöds på två grymma föreläsningar. Den första handlade om kreativitet och den andra om förståelse för andra kulturer och deras vanor. Mycket intressant.
* Plockat fram min lilla fick-karta både en och två gånger vid nattliga promenader genom stan. Lokalsinnet är inte på topp!
* Gjort mig av med pälsmössan till förmån för en kortare och mer lätthanterlig frisyr
* Samlat pluppar som fan! Det är som jag alltid sagt, fjäsk lönar sig...
* Missat flera mål mat om dagen. Inte alls likt mig. Jag fattar ingenting.
* * *
Bolt vinner igen. Den mannen är ett unikum, så fruktansvärt imponerande.
* * *
Elfsborg torskar med 3-0 mot Lazio och CL-äventyret bör därmed vara avslutat. Tråkigt, men egentligen är det väl inte så förvånande?
* * *
Skrev hastigt och hafsigt ihop en krönika inför Serie A-starten. Den blev rätt dålig enligt mig själv. Men vafan, man kan ju inte vara på topp jämt.
* * *
Manchester United förlorar mog Burnley? Vad fan hände där? Det är just dessa matcher som har gjort Man U till mästarnas mästare, just för att de alltid vinner dem. Är det här säsongen då allt går fel? Jag börjar vaggas in i osäkerhet och det gillar vi inte. Bättring i helgen!
* * *
Rasmus Elm ser ut att skriva på för AZ Alkmaar. Jag hade nog föredragit att han flyttat till Premier League eller Bundesliga, men det är som Robert Laul skriver i sin krönika, en och annan "hyfsat" framgångsrik svensk som valt att ta vägen genom Holland. Och ska man till Holland är AZ helt rätt klubb.
Elm kommer säkerligen ta ytterligare steg i sin utveckling, och med en Wernbloom bredvid sig kanske tillvaron utanför planen blir desto lättare att uthärda...
* * *
Nu: Entourage, Harry Potter och dödsrelikerna för femte gången och sedan läggdags. Gäller att vara pigg och på topp till kampen om HLK...
* * *
Godnatt vänner, bekanta och alla ni andra där ute
/ Jimmy
"Han är den största för mig"
Pust.
Vilken pärs! I min trodde jag att jag skulle kunna undvika det inkommande regnet genom att paddla på extra hårt på min rosa racer-cykel.
...Dum idé.
Regnet hann självklart komma, jag blev genomblöt och nu dessutom så var det jobbigt på köpet? Nä, inte min mest genomtänkta idé.
Till skillnad från Ekwall hade jag inte ens svåra cykelkläder, det hade jag inte...
* * *
Annars har dagen gått ut på att bekanta mig med staden Jönköping; en småtrevlig, lagom stor och faktiskt ganska fin stad verkar det vara, baserat på de första intrycken alltså...
* * *
Återstoden av denna dag ska jag spendera i min fåtölj, spela xbox 360 och kolla på entourage, som jag för övrigt blivit rikigt inbiten i. Jäkla bra serie det där faktiskt!
* * *
Jag och min ständige vapendragare Jacob satt och bollade idéer under en enslig bussfärd här om dagen. För en gångs skull lyckades vi dessutom komma fram till något vettigt;
När man flyttar till en ny stad kan man bli vem man vill.
Det kanske låter konstigt. Men ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag hur sant det är. Jag kan bli vem fan jag vill här nere. Ingen känner mig, jag kan börja om på ett tomt blad om jag så vill.
Eller Tabula rasa som John Locke och Sara Björnmor skulle sagt....
Jag tror jag ska skaffa mig ett eget entourage. Det vore väl rätt coolt?
Nej det här tål att tänkas på, jag behöver ju faktiskt inte bestämma mig vem jag ska vara förrän imorgon.
* * *
Idag har jag för övrigt bytt ut nöjespaketet på kabel-tvn, hejdå 3an och 5an, och istället beställt Sportpaketet. En mycket bra deal enligt mig själv. Nu har jag i alla fall lite fotboll till förfogande, Championship får duga tills la liga drar igång.
* * *
Elvan som stal mitt hjärta.
Anfallare 2: Raúl Gonzalez Blanco
Någon som höjer på ögonbrynen? Nä, tänkte väl det.
Raúl är sann kärlek för mig. Det finns ingen människa på den här jorden som jag beundrar, idoliserar och ser upp till som Raúl. Mannen är så jäkla stor.
Han är anledningen till att jag bär tröja nummer 7, inte David Beckham, inte Cristiano Ronaldo, Raúl är anledningen.
Det är särskilt en match jag minns. Jag tror det var Kvartsfinal i Champions League i april 2003, Real Madrid-Manchester United. Jag höll förstås intensivt på Man United den här matchen, men det var en spanjor som stal showen. Raúl gjorde två mål och var briljant under hela matchen. Jag var mållös. Jag kunde inte ens vara ledsen över Uniteds förlust (ni som känner mig vet hur mycket det betyder...). Till och med sir Alex kunde inte göra annat än att hylla den mästerliga insatsen.
Det var den här dagen jag lyfte Raúl till skyarna. Han var nu gudomlig. Ingen kunde bli större.
Något som också alltid fascinerat mig är hur korrekt han lyckas bete sig, både på och utanför planen. Han har aldrig fått ett rött kort, och trots att han är en av världens största stjärnor lever han ett vanligt, lugnt och stilla liv med sin fru Mamen och deras fyra pojkar (en till på väg). En rolig anekdot, som samtidigt väl beskriver Raúl är att hans största dröm som ungdom var att bli en lastbilschaufför. Det säger en del. Tycker jag...
Jag gillar också starkt hans målgest, där han kysser sin vigselring för att bevisa sin kärlek till Mamen. Vackert, elegant men ändå enkelt.
Jag kan sitta i timmar och surfa runt på youtube och kolla på klipp från Raúls alla mål. Jag är alldeles hänförd varje gång. Hur kan man vara så bra? I mina ögon är han världens smartaste anfallare, han gör inte bara en jäkla massa mål, han gör dessutom uppoffringar för laget genom sitt ständiga slit och löpningar som öppnar upp ytor för medspelarna. Han är helt enkelt så jäkla bra. Han är som sir Alex en gång beskrev honom; Raúlär inte 10/10 på något, man han är istället 9/10 på precis allt. Någon bättre förklaring av Raúl har jag aldrig hört.
Jag fullkomligt älskar sättet han chippar över målvakterna. Det är fulländad fotbollskonst!
Äsch, jag känner mig givmild idag. Jag bjuder på ett klipp som nästan får mig falla i gråt varje gång jag ser det. Väldigt vackert. Raúl & Morientes, A love that will never grow old.
Raúl Gonzalez Blanco är ren kärlek för mig. En fulländad fotbollsspelare och en fantastisk person. För mig är han den största; En gud bland oss vanliga dödliga.
Raúl är för alltid störst.
Vilken pärs! I min trodde jag att jag skulle kunna undvika det inkommande regnet genom att paddla på extra hårt på min rosa racer-cykel.
...Dum idé.
Regnet hann självklart komma, jag blev genomblöt och nu dessutom så var det jobbigt på köpet? Nä, inte min mest genomtänkta idé.
Till skillnad från Ekwall hade jag inte ens svåra cykelkläder, det hade jag inte...
* * *
Annars har dagen gått ut på att bekanta mig med staden Jönköping; en småtrevlig, lagom stor och faktiskt ganska fin stad verkar det vara, baserat på de första intrycken alltså...
* * *
Återstoden av denna dag ska jag spendera i min fåtölj, spela xbox 360 och kolla på entourage, som jag för övrigt blivit rikigt inbiten i. Jäkla bra serie det där faktiskt!
* * *
Jag och min ständige vapendragare Jacob satt och bollade idéer under en enslig bussfärd här om dagen. För en gångs skull lyckades vi dessutom komma fram till något vettigt;
När man flyttar till en ny stad kan man bli vem man vill.
Det kanske låter konstigt. Men ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag hur sant det är. Jag kan bli vem fan jag vill här nere. Ingen känner mig, jag kan börja om på ett tomt blad om jag så vill.
Eller Tabula rasa som John Locke och Sara Björnmor skulle sagt....
Jag tror jag ska skaffa mig ett eget entourage. Det vore väl rätt coolt?
Nej det här tål att tänkas på, jag behöver ju faktiskt inte bestämma mig vem jag ska vara förrän imorgon.
* * *
Idag har jag för övrigt bytt ut nöjespaketet på kabel-tvn, hejdå 3an och 5an, och istället beställt Sportpaketet. En mycket bra deal enligt mig själv. Nu har jag i alla fall lite fotboll till förfogande, Championship får duga tills la liga drar igång.
* * *
Elvan som stal mitt hjärta.
Anfallare 2: Raúl Gonzalez Blanco
Någon som höjer på ögonbrynen? Nä, tänkte väl det.
Raúl är sann kärlek för mig. Det finns ingen människa på den här jorden som jag beundrar, idoliserar och ser upp till som Raúl. Mannen är så jäkla stor.
Han är anledningen till att jag bär tröja nummer 7, inte David Beckham, inte Cristiano Ronaldo, Raúl är anledningen.
Det är särskilt en match jag minns. Jag tror det var Kvartsfinal i Champions League i april 2003, Real Madrid-Manchester United. Jag höll förstås intensivt på Man United den här matchen, men det var en spanjor som stal showen. Raúl gjorde två mål och var briljant under hela matchen. Jag var mållös. Jag kunde inte ens vara ledsen över Uniteds förlust (ni som känner mig vet hur mycket det betyder...). Till och med sir Alex kunde inte göra annat än att hylla den mästerliga insatsen.
Det var den här dagen jag lyfte Raúl till skyarna. Han var nu gudomlig. Ingen kunde bli större.
Något som också alltid fascinerat mig är hur korrekt han lyckas bete sig, både på och utanför planen. Han har aldrig fått ett rött kort, och trots att han är en av världens största stjärnor lever han ett vanligt, lugnt och stilla liv med sin fru Mamen och deras fyra pojkar (en till på väg). En rolig anekdot, som samtidigt väl beskriver Raúl är att hans största dröm som ungdom var att bli en lastbilschaufför. Det säger en del. Tycker jag...
Jag gillar också starkt hans målgest, där han kysser sin vigselring för att bevisa sin kärlek till Mamen. Vackert, elegant men ändå enkelt.
Jag kan sitta i timmar och surfa runt på youtube och kolla på klipp från Raúls alla mål. Jag är alldeles hänförd varje gång. Hur kan man vara så bra? I mina ögon är han världens smartaste anfallare, han gör inte bara en jäkla massa mål, han gör dessutom uppoffringar för laget genom sitt ständiga slit och löpningar som öppnar upp ytor för medspelarna. Han är helt enkelt så jäkla bra. Han är som sir Alex en gång beskrev honom; Raúlär inte 10/10 på något, man han är istället 9/10 på precis allt. Någon bättre förklaring av Raúl har jag aldrig hört.
Jag fullkomligt älskar sättet han chippar över målvakterna. Det är fulländad fotbollskonst!
Äsch, jag känner mig givmild idag. Jag bjuder på ett klipp som nästan får mig falla i gråt varje gång jag ser det. Väldigt vackert. Raúl & Morientes, A love that will never grow old.
Raúl Gonzalez Blanco är ren kärlek för mig. En fulländad fotbollsspelare och en fantastisk person. För mig är han den största; En gud bland oss vanliga dödliga.
Raúl är för alltid störst.
Time to say goodbye
Vi marscherar gråtande ut till tonerna av Sarah Brightman och Andrea Bocellis "Time to say goodbye" och lämnar allt bakom oss?
Njae. Riktigt så dramatiskt sentimentala behöver vi väl inte bli. Jag kommer sakna er allihop, vissa mer än andra, och har förhoppningsvis lämnat något avtryck hos någon av er där hemma. Men nu är det dags för mig att prova vingarna; kasta mig ut från säkerheten uppe på klippan och slänga mig ut, huvudet före och flaxa mig fram över dalen.
...Eller falla platt hundra meter och landa med en smäll, vem vet?
* * *
Annars blev det en hård dag igår, mycket saker att bära, bygga, köpa och grejja med. Kort och gott en hel jäkla del som skulle göras. Gjort blev det dock till slut och nu sitter jag i en fullt möblerad lägenhet på Österängen i Jönköping och betar av avsnitt efter avsnitt av Entourage, vi återkommer dit.
* * *
Welcome to my crib:
Lagom välstädat redan nu, fascinerande bra bild va? Fotografen borde skämmas...
Och så "Lé Kitchené" som det så vackert heter på franska. Now you've seen my crib, so get the hell outa' here!
* * *
Annars då? Jodå, jag har börjat förbereda mig på livet som ensamvart (låter sorgligt va?), och det är här Entourage kom in i bilden. En random serie jag valde av en ren impuls, och den har visat sig vara riktigt bra. Skön humor, sköna killar och skönt handling. Det är skönt helt enkelt!
* * *
Premier League är igång! Underbart, som man har väntat. För egen del blev det skrämmande lite fotboll i helgen, då flytten fick gå före. Jag hann dock med att se Man United-Birmingham där de regerande mästarna vann utan att imponera på något sätt.
1-0 till United, låter det bekant?
Vill ni läsa mer om vad jag tror inför den kommande säsongen så är sourze.se sajten för er. Klicka er fram till sportern och "Nedräkning:Premier League".
* * *
Arsenal? Herregud, vad händer?
Fullständigt överkörning av Everton på bortaplan. Grymt imponerande. Är det här säsongen då Wenger visar sina belackare vem som är en av världens bästa managers alla kategorier?
Gillar Fábregas hyllning av den fallne kamraten, Jarque. Det var smakfullt, mäktigt och vackert.
* * *
...Lika vackert var dock inte Hammarby-fansens hyllning av polismördaren Jackie Arklöv. Visste alla egentligen vad det var de vecklade ut inför hela Sveriges beskådan?
Skamligt.
* * *
Termen Superman har nu fått en helt ny benämning efter mirakelmannen Usain Bolts fantastiska rekordkross i finalen på 100 meter. Det är helt makalöst vad den mannen kan åstakomma.
Såg ni hur han lekte sig till finalen? Han springer i 30-40 meter, sen joggar han bara runt och kollar på sina konkurrenter. Det är ruggigt.
Nästan lika ruggigt är det när han i finalens sista meter springer och kollar på klockan för att se om han klarar rekordet. Det gjorde han.
Kommer någon någonsin kunna slå Bolt? Jag tror inte det. Mannen är perfektion.
* * *
Stackars Tyson Gay förresten. Han gör sitt livs lopp, är 2 hundradelar från det snabbaste någon någonsin sprungit...Och ändå blir han utklassad.
* * *
Det här får räcka för idag, Entourage väntar på mig. Blir nog ett inlägg imorgon.
...För er som väntar med spänning på sista delen i "Elvan som tog mitt hjärta", håll utkik imorgon!
* * *
Tack och godnatt för denna gången!
From Jkpg with looove / Jimmy
Njae. Riktigt så dramatiskt sentimentala behöver vi väl inte bli. Jag kommer sakna er allihop, vissa mer än andra, och har förhoppningsvis lämnat något avtryck hos någon av er där hemma. Men nu är det dags för mig att prova vingarna; kasta mig ut från säkerheten uppe på klippan och slänga mig ut, huvudet före och flaxa mig fram över dalen.
...Eller falla platt hundra meter och landa med en smäll, vem vet?
* * *
Annars blev det en hård dag igår, mycket saker att bära, bygga, köpa och grejja med. Kort och gott en hel jäkla del som skulle göras. Gjort blev det dock till slut och nu sitter jag i en fullt möblerad lägenhet på Österängen i Jönköping och betar av avsnitt efter avsnitt av Entourage, vi återkommer dit.
* * *
Welcome to my crib:
Lagom välstädat redan nu, fascinerande bra bild va? Fotografen borde skämmas...
Och så "Lé Kitchené" som det så vackert heter på franska. Now you've seen my crib, so get the hell outa' here!
* * *
Annars då? Jodå, jag har börjat förbereda mig på livet som ensamvart (låter sorgligt va?), och det är här Entourage kom in i bilden. En random serie jag valde av en ren impuls, och den har visat sig vara riktigt bra. Skön humor, sköna killar och skönt handling. Det är skönt helt enkelt!
* * *
Premier League är igång! Underbart, som man har väntat. För egen del blev det skrämmande lite fotboll i helgen, då flytten fick gå före. Jag hann dock med att se Man United-Birmingham där de regerande mästarna vann utan att imponera på något sätt.
1-0 till United, låter det bekant?
Vill ni läsa mer om vad jag tror inför den kommande säsongen så är sourze.se sajten för er. Klicka er fram till sportern och "Nedräkning:Premier League".
* * *
Arsenal? Herregud, vad händer?
Fullständigt överkörning av Everton på bortaplan. Grymt imponerande. Är det här säsongen då Wenger visar sina belackare vem som är en av världens bästa managers alla kategorier?
Gillar Fábregas hyllning av den fallne kamraten, Jarque. Det var smakfullt, mäktigt och vackert.
* * *
...Lika vackert var dock inte Hammarby-fansens hyllning av polismördaren Jackie Arklöv. Visste alla egentligen vad det var de vecklade ut inför hela Sveriges beskådan?
Skamligt.
* * *
Termen Superman har nu fått en helt ny benämning efter mirakelmannen Usain Bolts fantastiska rekordkross i finalen på 100 meter. Det är helt makalöst vad den mannen kan åstakomma.
Såg ni hur han lekte sig till finalen? Han springer i 30-40 meter, sen joggar han bara runt och kollar på sina konkurrenter. Det är ruggigt.
Nästan lika ruggigt är det när han i finalens sista meter springer och kollar på klockan för att se om han klarar rekordet. Det gjorde han.
Kommer någon någonsin kunna slå Bolt? Jag tror inte det. Mannen är perfektion.
* * *
Stackars Tyson Gay förresten. Han gör sitt livs lopp, är 2 hundradelar från det snabbaste någon någonsin sprungit...Och ändå blir han utklassad.
* * *
Det här får räcka för idag, Entourage väntar på mig. Blir nog ett inlägg imorgon.
...För er som väntar med spänning på sista delen i "Elvan som tog mitt hjärta", håll utkik imorgon!
* * *
Tack och godnatt för denna gången!
From Jkpg with looove / Jimmy
Elmander tog på sig fötterna på fel fot
Nyss hemkommen från Emilia, en förfest som jag och min vapendragare Jacob lämnade i förtid och någon utgång blev det därmed icke. Kanske lika bra det, jag är faktiskt trött. Det får bli ett inlägg här istället, kanske orkar vi med en stunds fm-spelande? Jarråsatte!
* * *
Hur kan man vara trött när man går upp klockan 14? Jo det ska jag tala om för er. Man kilar iväg till David framåt kvällen, det ska inte bli så sent. Anton och Jens drar tidigt som vanligt, man spelar lite fm, tar ett par omgångar guitar hero, som jag för övrigt är exceptionellt usel på. Man spelar lite till, tar en titt på klockan, vad ser man? 04:47.
Sommarlov är fan inte bra alla gånger.
* * *
Apropå trött. Såg ni Sverige-Finland idag? Ni som säger nej, bra beslut.
Är det någon som finner något intressant att rapportera från den här matchen är jag idel öra. Det mest uppseendeväckande (?) jag lyckades hitta var Elmanders 1½ omöjliga missar. Det är nästan komiskt hur dåliga avslut det faktiskt är. Jag tror nästan på allvar att han tog på sig fötterna på fel fot när han gick ut från omklädningsrummet...
* * *
Flytten kommer allt närmre, 2 dagar kvar nu, Jag är kvar på chill-stadiet, jag tror jag borde närma mig panik snart men än så länge tar jag det hela med ro trots att schemat börjar bli rätt fullmatat.
* * *
Elvan som stal mitt hjärta.
Anfallare 1: Wayne Rooney
Jag ska börja med mitt allra första minne från Wayne Rooney, ett minne jag knappast är ensam om. Det var den 19 Oktober 2002, jag satt i tv-rummet på övervåningen för att se ytterligare en match med de oövervinnerliga Arsenal, laget som verkligen inte kunda förlora för tillfället. Ända fram tills en 16-åring klev in i händelserna.
Ett långskott senare av en köttnackad Merseyside-kille med kropp som en boxare och hela världen stod still. Arsenal hade förlorat och en liten Shrek-kopia världen aldrig tidigare hört talas om gjorde målet. Jag fullständigt älskade det hela.
Sedan dess har mina känslor för Rooney bara blivit starkare, inte minst i och med att han skrev på för Red Devils. Idag har han hunnit fylla 23 år, ingen ålder för en fotbollsspelare, men han har redan en lång radda rekord och titlar på sitt CV, däribland bland annat den yngste målskytten i engelsk landslagshistoria.
Men det är inte bara det faktum att "Wazza" är en starkt bidragande orsak till Uniteds senaste framgångar genom sina mål som får mig att gilla honom så oerhört. Det är hans fantastiska engagemang. Hans vilja att vinna till varje pris, det finns inget som stoppar Wayne Rooney.
Att det här engagemanget nu ibland kan gå överstyr och medföra den ena vansinniga aktionen efter den andra är något man vant sig vid numera, även om han lugnat sig något på senare år. Men i mina ögon är Wayne Rooney inte Wayne Rooney om han inte är så förbannad att det ryker ur örona på honom, det är helt enkelt då han är som bäst.
Ingen kan i alla fall påstå att Rooney inte brinner för det han gör...
Jag älskar Rooney, han är för mig Man Uniteds absolut viktigaste spelare, och han kommer vara det i en lång tid framöver. Han är exceptionell på så många sett, hans engagemang är oslagbart, ingen spelare på den här nivån är villiga att ge upp den egna äran för lagets bästa på samma sätt som Rooney gör.
Rooney är exceptionell. Han är enastående. Han är ta mig fan helt underbar, jag skulle inte byta ut honom mot någon. Inte någon, inte ens en Maradona i toppslag eller Ronaldinho för 5 år sen.
Rooney är...Rooney. No more to say.
* * *
Jag har för övrigt köpt en ny dator, en bärbar. Jag har hela livet levt med stationär, men nu när jag vidgar mina vyer inser jag en sak. Jäklar vad svårt det är att skriva.!
Felskrivningarna avlöser varandra och jag blir vansinnig när knapparna inte sitter där jag vill. Äsch, jag lär mig snart. Men tills dess så skyller jag alla eventuella stavfel på datorn..
Äh, vafan, jag skyller alla fel på datorn. Faktafel, dålig svenska, dåliga ämnen. Ingen kan väl ligga på topp i i en sån miljö?
* * *
Hur kan man vara trött när man går upp klockan 14? Jo det ska jag tala om för er. Man kilar iväg till David framåt kvällen, det ska inte bli så sent. Anton och Jens drar tidigt som vanligt, man spelar lite fm, tar ett par omgångar guitar hero, som jag för övrigt är exceptionellt usel på. Man spelar lite till, tar en titt på klockan, vad ser man? 04:47.
Sommarlov är fan inte bra alla gånger.
* * *
Apropå trött. Såg ni Sverige-Finland idag? Ni som säger nej, bra beslut.
Är det någon som finner något intressant att rapportera från den här matchen är jag idel öra. Det mest uppseendeväckande (?) jag lyckades hitta var Elmanders 1½ omöjliga missar. Det är nästan komiskt hur dåliga avslut det faktiskt är. Jag tror nästan på allvar att han tog på sig fötterna på fel fot när han gick ut från omklädningsrummet...
* * *
Flytten kommer allt närmre, 2 dagar kvar nu, Jag är kvar på chill-stadiet, jag tror jag borde närma mig panik snart men än så länge tar jag det hela med ro trots att schemat börjar bli rätt fullmatat.
* * *
Elvan som stal mitt hjärta.
Anfallare 1: Wayne Rooney
Jag ska börja med mitt allra första minne från Wayne Rooney, ett minne jag knappast är ensam om. Det var den 19 Oktober 2002, jag satt i tv-rummet på övervåningen för att se ytterligare en match med de oövervinnerliga Arsenal, laget som verkligen inte kunda förlora för tillfället. Ända fram tills en 16-åring klev in i händelserna.
Ett långskott senare av en köttnackad Merseyside-kille med kropp som en boxare och hela världen stod still. Arsenal hade förlorat och en liten Shrek-kopia världen aldrig tidigare hört talas om gjorde målet. Jag fullständigt älskade det hela.
Sedan dess har mina känslor för Rooney bara blivit starkare, inte minst i och med att han skrev på för Red Devils. Idag har han hunnit fylla 23 år, ingen ålder för en fotbollsspelare, men han har redan en lång radda rekord och titlar på sitt CV, däribland bland annat den yngste målskytten i engelsk landslagshistoria.
Men det är inte bara det faktum att "Wazza" är en starkt bidragande orsak till Uniteds senaste framgångar genom sina mål som får mig att gilla honom så oerhört. Det är hans fantastiska engagemang. Hans vilja att vinna till varje pris, det finns inget som stoppar Wayne Rooney.
Att det här engagemanget nu ibland kan gå överstyr och medföra den ena vansinniga aktionen efter den andra är något man vant sig vid numera, även om han lugnat sig något på senare år. Men i mina ögon är Wayne Rooney inte Wayne Rooney om han inte är så förbannad att det ryker ur örona på honom, det är helt enkelt då han är som bäst.
Ingen kan i alla fall påstå att Rooney inte brinner för det han gör...
Jag älskar Rooney, han är för mig Man Uniteds absolut viktigaste spelare, och han kommer vara det i en lång tid framöver. Han är exceptionell på så många sett, hans engagemang är oslagbart, ingen spelare på den här nivån är villiga att ge upp den egna äran för lagets bästa på samma sätt som Rooney gör.
Rooney är exceptionell. Han är enastående. Han är ta mig fan helt underbar, jag skulle inte byta ut honom mot någon. Inte någon, inte ens en Maradona i toppslag eller Ronaldinho för 5 år sen.
Rooney är...Rooney. No more to say.
* * *
Jag har för övrigt köpt en ny dator, en bärbar. Jag har hela livet levt med stationär, men nu när jag vidgar mina vyer inser jag en sak. Jäklar vad svårt det är att skriva.!
Felskrivningarna avlöser varandra och jag blir vansinnig när knapparna inte sitter där jag vill. Äsch, jag lär mig snart. Men tills dess så skyller jag alla eventuella stavfel på datorn..
Äh, vafan, jag skyller alla fel på datorn. Faktafel, dålig svenska, dåliga ämnen. Ingen kan väl ligga på topp i i en sån miljö?
Por Jarque
Livet är så orättvist. Samtidigt som smutsiga,oärliga och ohederliga människor kan få guld och gröna skogar på de hemskaste av verksamheter så drabbar de värsta hemskheterna alltid de som minst förtjänar det.
Yunus Ismail fick förra veckan en stroke och kämpar fortfarande för att ta sig tillbaka.
Idag dog Espanyols hjärta, 26 år gammal av en hjärtattack.
Daniel Jarque var den som lyfte sitt älskade Espanyol från nedflyttningsstridens mörker och tog dem ut i ljuset. Han blev utsedd till lagkapten och var den som skulle leda sitt Espanyol in i en ny framtid. En ljusare framtid.
Allt han drabbades av var mörker.
Jag sitter nu och kollar på bilder från hans karriär och lyssnar på Eric Claptons "Tears in heaven". Det känns som det rätta sättet för mig att hedra honom.
Vila i frid Daniel Jarque.
Yunus Ismail fick förra veckan en stroke och kämpar fortfarande för att ta sig tillbaka.
Idag dog Espanyols hjärta, 26 år gammal av en hjärtattack.
Daniel Jarque var den som lyfte sitt älskade Espanyol från nedflyttningsstridens mörker och tog dem ut i ljuset. Han blev utsedd till lagkapten och var den som skulle leda sitt Espanyol in i en ny framtid. En ljusare framtid.
Allt han drabbades av var mörker.
Jag sitter nu och kollar på bilder från hans karriär och lyssnar på Eric Claptons "Tears in heaven". Det känns som det rätta sättet för mig att hedra honom.
Vila i frid Daniel Jarque.
Breaking news av sportbladet
Under Silly Season har jag läst det ena roliga, galna och omöjliga ryktet efter den andra. Sportbladets senaste bomb tar dock priset, lär bara det här:
"Svenskbekantningen Afonso Alves är på väg mot en ny klubb. Engelska medier hävdar att Alves är nära en övergång till Middlesbrough."
Breaking news av sportbladet.
* * *
Idag har jag haft en riktig kontorsdag. Visserligen har jag inte något kontor, så skrivbordet framför datorn med en telefon i handen fick duga. Jag har ringt runt i massa olika ärenden, fyllt i papper till stipendier, bidrag och allt möjligt mumbo jumbo. Dessutom har jag skrivit en ny krönika till sourze.se.
Krönikan kommer utgöra första delen i en serie av fyra, där jag räknar ner till seriestarten i de olika ligorna. Först ut: Bundesliga,
* * *
Huntelaar uppges vara klar för Milan. Skönt tycker jag och nu går det mer och mer att urskilja vilka som kommer ingå i Real Madrids trupp 09/10. Huntelaar kommer sätta ett par kassar i Milan också. Jodå.
* * *
Dusan Djuric till Roma? Njaa. Men det vore riktigt coolt om det visade sig vara sant. Djuric har alltid varit en stor favorit för mig och det vore väldigt roligt om han fick chansen i en så pass stor klubb som Roma.
* * *
Elvan som stal mitt hjärta.
Offensiv mittfältare: Zinidine Zidane
Ren briljans. Det finns inget annat sätt att beskriva en av världens bästa fotbollsspelare genom tiderna.
Hans teknik var lysande, speluppfattningen överlägsen och förmågan att täcka bollen var oslagbar. Zidane var en av de vackraste fotbollsspelare som världen någonsin skådat (och nej, jag menar verkligen inte utseendemässigt), han gjorde allt med en sån elegans.
Det jag mest symboliserar med Zidane är hans snurrfinter på mittplanen, hur han med med en sån skicklighet lyckas täcka bollen samtidigt som han tar sig förbi en, två eller kanske till och med tre spelare. Det är bara Zidane som gör sånt.
Jag har svårt att finna superlativ för att beskriva hur stor Zidane faktiskt var, för mig är han en av få som faktiskt på allvar kan konkurrera med Maradona och Pelé om att vara världens störste genom tiderna. Så stor var han faktiskt.
Att ett sånt geni som Zidane skulle få en sådan avslutning på karriären är hemskt. Han förtjänade så mycket bättre. Ändå är jag glad över att han lade av när han var på topp. När han hade spelat upp sig under turneringens gång, burit Frankrike på sina axlar och varit turneringens kanske bästa spelare. Sen hände det. Det fruktansvärda slutet.
En dansk skalle i en galen mans bröstkorg och den störste av karriärer var till ända. Jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på det. Hans sista match. Det var hans avskedssföreställning, han skulle avgjort och blivit störst. Istället minns vi honom som mannen som skallade Materazzi i VM-finalen.
För egen del kommer jag i alla fall minnas honom för hans insatser på planen. Han var briljant. Ett geni.
Han var sannerligen El Magífico.
9 minuter och 27 sekunders njutning.
"Svenskbekantningen Afonso Alves är på väg mot en ny klubb. Engelska medier hävdar att Alves är nära en övergång till Middlesbrough."
Breaking news av sportbladet.
* * *
Idag har jag haft en riktig kontorsdag. Visserligen har jag inte något kontor, så skrivbordet framför datorn med en telefon i handen fick duga. Jag har ringt runt i massa olika ärenden, fyllt i papper till stipendier, bidrag och allt möjligt mumbo jumbo. Dessutom har jag skrivit en ny krönika till sourze.se.
Krönikan kommer utgöra första delen i en serie av fyra, där jag räknar ner till seriestarten i de olika ligorna. Först ut: Bundesliga,
* * *
Huntelaar uppges vara klar för Milan. Skönt tycker jag och nu går det mer och mer att urskilja vilka som kommer ingå i Real Madrids trupp 09/10. Huntelaar kommer sätta ett par kassar i Milan också. Jodå.
* * *
Dusan Djuric till Roma? Njaa. Men det vore riktigt coolt om det visade sig vara sant. Djuric har alltid varit en stor favorit för mig och det vore väldigt roligt om han fick chansen i en så pass stor klubb som Roma.
* * *
Elvan som stal mitt hjärta.
Offensiv mittfältare: Zinidine Zidane
Ren briljans. Det finns inget annat sätt att beskriva en av världens bästa fotbollsspelare genom tiderna.
Hans teknik var lysande, speluppfattningen överlägsen och förmågan att täcka bollen var oslagbar. Zidane var en av de vackraste fotbollsspelare som världen någonsin skådat (och nej, jag menar verkligen inte utseendemässigt), han gjorde allt med en sån elegans.
Det jag mest symboliserar med Zidane är hans snurrfinter på mittplanen, hur han med med en sån skicklighet lyckas täcka bollen samtidigt som han tar sig förbi en, två eller kanske till och med tre spelare. Det är bara Zidane som gör sånt.
Jag har svårt att finna superlativ för att beskriva hur stor Zidane faktiskt var, för mig är han en av få som faktiskt på allvar kan konkurrera med Maradona och Pelé om att vara världens störste genom tiderna. Så stor var han faktiskt.
Att ett sånt geni som Zidane skulle få en sådan avslutning på karriären är hemskt. Han förtjänade så mycket bättre. Ändå är jag glad över att han lade av när han var på topp. När han hade spelat upp sig under turneringens gång, burit Frankrike på sina axlar och varit turneringens kanske bästa spelare. Sen hände det. Det fruktansvärda slutet.
En dansk skalle i en galen mans bröstkorg och den störste av karriärer var till ända. Jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på det. Hans sista match. Det var hans avskedssföreställning, han skulle avgjort och blivit störst. Istället minns vi honom som mannen som skallade Materazzi i VM-finalen.
För egen del kommer jag i alla fall minnas honom för hans insatser på planen. Han var briljant. Ett geni.
Han var sannerligen El Magífico.
9 minuter och 27 sekunders njutning.
Vem trodde egentligen Jedi-Mindtricks faktiskt fungerade?
Jag sitter hos Jens. Snygg-Erik snusar sött på en madrass bredvid. Lite längre bort har David ockuperat soffan och hans utdragna andetag vittnar om att han troligen också sover. Själv har jag inget intresse av att tackla kudden än.
Det var ingen hård kväll, inte för min del i alla fall. Vi började hos Jens efter träningen, sedan Strömpis som invarderats av det äldre gardet, kände mig en aning malplacerad där måste jag erkänna. Strax innan två var det dags att fylla magsäckarna och GrillCorner blev sista destination innan taxin tog oss hem.
* * *
Snygg-Erik sover. För tillfället är han ganska tyst. Vanligtis brukar han slänga ur sig den ena konstiga kommentaren efter den andra, även när han sover. Idag sade han bland annat detta:
(Till en gubbe som muttrade om dagens ungdom när vi inte hade någon cigg)
Erik: "Hörrudu, Men hur gick det till när du själv var ung? När Hitler styrde det tredje riket vetu."
Mannen bli tyst och Snygg-Erik vet precis hur han ska avsluta konversationen. Han drar två fingrar framför ansiktet på honom och säger: "Du vill gå härifrån!".
Oslagbart. Vem trodde att Jedi-mindtricks verkligen fungerade?
* * *
Real har alltså handlat klart nu(?). Köpet av Xabi Alonso känns riktigt bra. Han är en typisk straffområde till straffområdesspelare som kan tillföra mycket. Som dubbel pivote tillsammans med Lass Diarra skapar de ett stabilt och svårgenomträngbart mittfält där Lass står för fysiken och bollvinnandet, samtidigt som Alonso kan koncentrera sig på att agera spelfördelare långt ner i plan och leverera boll till de offensiva pjäserna.
Jag har en riktigt bra känsla över det hela.
...Dock tycker jag Liverpool gör bort sig rejält. Jag är lite osäker på om Aquilani kan fylla luckan han lämnar efter sig. Det är en duktig fotbollsspelare, tveklöst, men det kommer ta tid att acklimatisera sig och Alonso var i mina ögon lika viktig som både Gerrard och Torres för Pools spel. Lucas Leiva och Mascherano är för mycket sidleds-Danne och kommer aldrig kunna tillföra spelet lika mycket som Alonso gjorde.
Statistiken visar också att Xabi Alonso var den spelare i Premier League med flest antal bolltouch per match. Positivt eller negativt? I det här fallet tror jag det bara är positivt och vittnar om hur viktig han var för Liverpools speluppbyggnad.
Tungt avbräck. Nepps, det blir ingen titel i år heller.
* * *
Elvan som stal mitt hjärta.
Vänstermittfältare: Cristiano Ronaldo
Konkurrensen var egentligen ganska tunn. Cristiano må ha både sidor som jag älskar och avskyr. I sina bästa stunder är han världens överlägset bästa fotbollsspelare. Han har en sån fart, sån teknik och ett sånt skott, samtidigt så har han en enorm styrka, är oerhört skicklig i huvudsspelet och är en världsklass avslutare. Han har allt.
Alla har vi dock en mörkare sida. För Cristianos del innebär det en hel del filmande, gnäll på lagkamrater och allmän tjurighet. I dagens fotboll finns det dock betydligt värre i dessa kategorier och Ronaldos goda egenskaper väger tveklöst upp de lite sämre. Jag kan inte annat än avguda honom för allt han gjort för Man United under åren.
Han är en fantastisk fotbollsspelare. Fullständigt komplett. Ett geni. Jag tycker det är synd att han lämnar United, men önskar honom all lycka och välgång i Madrid.
Jag är ledsen Messi, i mina ögon är Cristiano Ronaldo världens bästa fotbollsspelare.
42 mål på en säsong är helt sjukt. 42 mål av en mittfältare ska inte gå. Håll till godo, världens bäste!
* * *
Jag har inget intresse av att sova. Inte än.
Snart börjar Barcelona-Seattle Sounders. Jag hade tänkt se den. Messi mot Ljungberg, ingen Zlatan. Ändå känns det klart sevärt en natt när John Blund inte verkar ha något intresse av att kasta grus i mina ögon. Livet är bra skönt ändå.
* * *
Lägenhet är ordnat nu förresten. Känns som en tung börda äntligen lyfts från mina axlar. Mer om detta senare.
Det var ingen hård kväll, inte för min del i alla fall. Vi började hos Jens efter träningen, sedan Strömpis som invarderats av det äldre gardet, kände mig en aning malplacerad där måste jag erkänna. Strax innan två var det dags att fylla magsäckarna och GrillCorner blev sista destination innan taxin tog oss hem.
* * *
Snygg-Erik sover. För tillfället är han ganska tyst. Vanligtis brukar han slänga ur sig den ena konstiga kommentaren efter den andra, även när han sover. Idag sade han bland annat detta:
(Till en gubbe som muttrade om dagens ungdom när vi inte hade någon cigg)
Erik: "Hörrudu, Men hur gick det till när du själv var ung? När Hitler styrde det tredje riket vetu."
Mannen bli tyst och Snygg-Erik vet precis hur han ska avsluta konversationen. Han drar två fingrar framför ansiktet på honom och säger: "Du vill gå härifrån!".
Oslagbart. Vem trodde att Jedi-mindtricks verkligen fungerade?
* * *
Real har alltså handlat klart nu(?). Köpet av Xabi Alonso känns riktigt bra. Han är en typisk straffområde till straffområdesspelare som kan tillföra mycket. Som dubbel pivote tillsammans med Lass Diarra skapar de ett stabilt och svårgenomträngbart mittfält där Lass står för fysiken och bollvinnandet, samtidigt som Alonso kan koncentrera sig på att agera spelfördelare långt ner i plan och leverera boll till de offensiva pjäserna.
Jag har en riktigt bra känsla över det hela.
...Dock tycker jag Liverpool gör bort sig rejält. Jag är lite osäker på om Aquilani kan fylla luckan han lämnar efter sig. Det är en duktig fotbollsspelare, tveklöst, men det kommer ta tid att acklimatisera sig och Alonso var i mina ögon lika viktig som både Gerrard och Torres för Pools spel. Lucas Leiva och Mascherano är för mycket sidleds-Danne och kommer aldrig kunna tillföra spelet lika mycket som Alonso gjorde.
Statistiken visar också att Xabi Alonso var den spelare i Premier League med flest antal bolltouch per match. Positivt eller negativt? I det här fallet tror jag det bara är positivt och vittnar om hur viktig han var för Liverpools speluppbyggnad.
Tungt avbräck. Nepps, det blir ingen titel i år heller.
* * *
Elvan som stal mitt hjärta.
Vänstermittfältare: Cristiano Ronaldo
Konkurrensen var egentligen ganska tunn. Cristiano må ha både sidor som jag älskar och avskyr. I sina bästa stunder är han världens överlägset bästa fotbollsspelare. Han har en sån fart, sån teknik och ett sånt skott, samtidigt så har han en enorm styrka, är oerhört skicklig i huvudsspelet och är en världsklass avslutare. Han har allt.
Alla har vi dock en mörkare sida. För Cristianos del innebär det en hel del filmande, gnäll på lagkamrater och allmän tjurighet. I dagens fotboll finns det dock betydligt värre i dessa kategorier och Ronaldos goda egenskaper väger tveklöst upp de lite sämre. Jag kan inte annat än avguda honom för allt han gjort för Man United under åren.
Han är en fantastisk fotbollsspelare. Fullständigt komplett. Ett geni. Jag tycker det är synd att han lämnar United, men önskar honom all lycka och välgång i Madrid.
Jag är ledsen Messi, i mina ögon är Cristiano Ronaldo världens bästa fotbollsspelare.
42 mål på en säsong är helt sjukt. 42 mål av en mittfältare ska inte gå. Håll till godo, världens bäste!
* * *
Jag har inget intresse av att sova. Inte än.
Snart börjar Barcelona-Seattle Sounders. Jag hade tänkt se den. Messi mot Ljungberg, ingen Zlatan. Ändå känns det klart sevärt en natt när John Blund inte verkar ha något intresse av att kasta grus i mina ögon. Livet är bra skönt ändå.
* * *
Lägenhet är ordnat nu förresten. Känns som en tung börda äntligen lyfts från mina axlar. Mer om detta senare.
Jag måste växa upp
Inom två veckor kommer jag flytta till en ny stad. Till ett nytt liv, ett liv där jag inte känner någon. Det börjar slå mig nu, att det faktiskt inte är långt kvar.
Att skaffa en egen lägenhet i en helt okänd stad betyder många intjänade vuxenpoäng för min del, men helt ärligt, jag måste fan ta och växa upp. Jag ska bo tre år i Jönköping, skaffa nya kontakter och samtidigt skaffa mig en utbildning att luta mig tillbaks på i resten av mitt liv.
Hittills har jag haft det mesta uppdukat framför mig, en utstakad väg att gå och föräldrar och kompisar som alltid står bakom en när det behövs. De två sista kommer förhoppningsvis inte avbrytas tvärt i och med att jag styr kosan mot annat håll, men jag inser nu att jag måste lära mig att klara mig själv. Helt själv.
Nej nu ska jag koka lite kaffe, somna till en trött dansk deckare och åka till biblioteket och låna Krig och Fred. För det är väl sånt som gör en vuxen?
* * *
Wernbloom, Toivonen, Lustig är de tre nya namnen i Lagerbäcks trupp mot Finland. Jag är inte nöjd.
Vart är Bajrami? Jag tycker det är bra att några nya namn får chansen att pröva vingarna, men att den spelaren som verkligen skulle vara med i truppen utesluts är oacceptabelt. Han har gjort stora framtid, har ett internationellt löpsteg och en irrationell spelstil, dessutom spelar han på en position vi desperat behöver fylla.
Att han inte finns med är inget annat än en skandal.
* * *
Elvan som stal mitt hjärta
Central mittfältare 2: Francesc Fábregas
Egentligen finns det ingenting som talar för att jag ska gilla Fábregas. Han är fostrad i Barcelona, jag håller på Real Madrid och han är den som bär mitt älskade Uniteds nemesis Arsenal framåt.
Ändå kan jag inte låta bli att älska den unge spanjoren. Han slog igenom tidigt med buller och bång och han gjorde det med en sällan skådad mogenhet. Han var som en gammal gubbe i en fjunis kropp.
Hans spelförståelse är briljant, passningsspelet världsklass och skottet är matchvinnande. Men det som imponerar mest på mig är att mannen ta mig fan aldrig gör fel. Han vet precis vad han ska göra när han får bollen och han upptäcker saker den där lilla hundradelen före alla andra. Det är det som gör honom så förbannat bra.
Han har allt som en fotbollsspelare behöver för att bli en världsstjärna...utom snabbheten. Den behöver han inte. Han ligger alltid steget före motståndarna i tanken, även om det ser ut som han ska bli ikappsprungen och bli av med bollen så hinner han göra någon vändning, hitta passningsvägar som inte finns eller skapa en målchans ur tomma intet. Han är helt enkelt så mycket snabbare i tanken än sina motståndare, något som väl kompletterar hans brist på snabbhet.
Egentligen borde jag avsky Fábregas. Det gör jag inte. Jag kan inte med ord förklara varför, men det är något med honom som får mig att älska allt han gör, även om han gör det i en röd tröja med fel märke på bröstet.
Att skaffa en egen lägenhet i en helt okänd stad betyder många intjänade vuxenpoäng för min del, men helt ärligt, jag måste fan ta och växa upp. Jag ska bo tre år i Jönköping, skaffa nya kontakter och samtidigt skaffa mig en utbildning att luta mig tillbaks på i resten av mitt liv.
Hittills har jag haft det mesta uppdukat framför mig, en utstakad väg att gå och föräldrar och kompisar som alltid står bakom en när det behövs. De två sista kommer förhoppningsvis inte avbrytas tvärt i och med att jag styr kosan mot annat håll, men jag inser nu att jag måste lära mig att klara mig själv. Helt själv.
Nej nu ska jag koka lite kaffe, somna till en trött dansk deckare och åka till biblioteket och låna Krig och Fred. För det är väl sånt som gör en vuxen?
* * *
Wernbloom, Toivonen, Lustig är de tre nya namnen i Lagerbäcks trupp mot Finland. Jag är inte nöjd.
Vart är Bajrami? Jag tycker det är bra att några nya namn får chansen att pröva vingarna, men att den spelaren som verkligen skulle vara med i truppen utesluts är oacceptabelt. Han har gjort stora framtid, har ett internationellt löpsteg och en irrationell spelstil, dessutom spelar han på en position vi desperat behöver fylla.
Att han inte finns med är inget annat än en skandal.
* * *
Elvan som stal mitt hjärta
Central mittfältare 2: Francesc Fábregas
Egentligen finns det ingenting som talar för att jag ska gilla Fábregas. Han är fostrad i Barcelona, jag håller på Real Madrid och han är den som bär mitt älskade Uniteds nemesis Arsenal framåt.
Ändå kan jag inte låta bli att älska den unge spanjoren. Han slog igenom tidigt med buller och bång och han gjorde det med en sällan skådad mogenhet. Han var som en gammal gubbe i en fjunis kropp.
Hans spelförståelse är briljant, passningsspelet världsklass och skottet är matchvinnande. Men det som imponerar mest på mig är att mannen ta mig fan aldrig gör fel. Han vet precis vad han ska göra när han får bollen och han upptäcker saker den där lilla hundradelen före alla andra. Det är det som gör honom så förbannat bra.
Han har allt som en fotbollsspelare behöver för att bli en världsstjärna...utom snabbheten. Den behöver han inte. Han ligger alltid steget före motståndarna i tanken, även om det ser ut som han ska bli ikappsprungen och bli av med bollen så hinner han göra någon vändning, hitta passningsvägar som inte finns eller skapa en målchans ur tomma intet. Han är helt enkelt så mycket snabbare i tanken än sina motståndare, något som väl kompletterar hans brist på snabbhet.
Egentligen borde jag avsky Fábregas. Det gör jag inte. Jag kan inte med ord förklara varför, men det är något med honom som får mig att älska allt han gör, även om han gör det i en röd tröja med fel märke på bröstet.
"That is the worst penalty I have ever seen"
Att sitta uppe och uggla till sent på nätterna börjar slutligen ge resultat. Inte nödvändigtvis bra resultat, men det händer i alla fall något. Idag har jag sovit från och till ända tills klockan slog 17 och jag var tvungen att pallra mig ur sängen för att åka och träna. Sommarlov när det är som bäst?
* * *
Det finns många olika sorters kommentatorer. Det finns de som lugnt och stilla beskriver händelserna på plan, det finns de som blir så exhalterade att man inte vet vart man ska ta vägen, och så finns det...den här killen.
Han kommenterar straffläggningen mellan Juve och Aston Villa och börjar...garva? när Del Piero missar. En bedrövlig straff, absolut, men reaktionen efteråt är underbar. Vem säger att engelsmän är för seriösa?
* * *
ÖSK får bara 2-2 mot Örgryte, två självmål räddade poängen. Jag börjar snart på allvar tro att de inte kan vinna och spela bra när jag inte är på plats. Bättring från min sida!
* * *
Rasmus Elm. Killen avgör match efter match för sitt Kalmar med den ena drömstruten efter den andra. Kalmar sitter onekligen i en ganska skön sits, antingen säljer de honom och får 50-60 millar att spendera klokt eller så får de behålla sin guldklimp och har istället chans att utmana om guldet.
* * *
Elvan som stal mitt hjärta.
Jag har fått en del klagomål på balansen i mitt lag. Jag är helt oförstående. Jag har Schmeichel i mål och Maldini i backlinjen, vem behöver fler defensiva spelare?
Central innermittfältare 1: David Beckham
Joaquin kunde inte flyttas på, det kunde Beckham. Därav placeringen. Den vackre pojken från Leytonstone var min första, riktigt stora förälskelse på fotbollsplanen. Han var så graciös och stilren, både på och utanför planen. Det var någonting med den blyge pojken som fick alla runt omkring att engegera sig och intressera sig. Han var långt ifrån den bästa fotbollsspelaren världen har skådat, han var mycket bra - inte bäst, men han hade någonting, något som gjorde honom till den mest kände fotbollsspelaren i modern tid.
För egen del var det hans fantastiska tillslag som tilltalade. Jag blev, och kan fortfarande bli helt lyrisk, när han vinklar kroppen snett bakåt, pendlar med benet och slänger iväg en crossboll som skär genom luften och landar perfekt vid sitt mål. Sånt är för mig perfektion, det är gudomligt, det är inte från denna jord.
Jag vet inte hur många gånger jag ställt upp stolar, i försök att efterlikna en mur, framför det hemmagjorda målet på gården och sedan stått i timme efter timme och försökt knorra in bollen i krysset så där elegant som bara Beckham kan. Jag har ett oreknäligt antal tröjor i min garderob med Beckham, 7, på ryggen och mitt rums väggar brukade dekoreras med stora plancher på mannen med den gyllene högerfoten.
Så mycket betydde Beckham för mig som ung. Numera har jag vuxit upp, hittat andra förebilder att fylla hans skor. Han må ha fallit ner från sin piedestal som gudomlig, mycket på grund av hans flytt från mitt älskade Man United, en affär som gjorde mig fullständigt förkrossad, men han kommer alltid vara David Beckham, mannen som fick mig älska fotboll mer än det mesta på denna jord.
Grande Beckham!
David Beckham under min barndoms allra gladaste dagar.
* * *
Godnatt vänner & kamrater
// Jimmy
* * *
Det finns många olika sorters kommentatorer. Det finns de som lugnt och stilla beskriver händelserna på plan, det finns de som blir så exhalterade att man inte vet vart man ska ta vägen, och så finns det...den här killen.
Han kommenterar straffläggningen mellan Juve och Aston Villa och börjar...garva? när Del Piero missar. En bedrövlig straff, absolut, men reaktionen efteråt är underbar. Vem säger att engelsmän är för seriösa?
* * *
ÖSK får bara 2-2 mot Örgryte, två självmål räddade poängen. Jag börjar snart på allvar tro att de inte kan vinna och spela bra när jag inte är på plats. Bättring från min sida!
* * *
Rasmus Elm. Killen avgör match efter match för sitt Kalmar med den ena drömstruten efter den andra. Kalmar sitter onekligen i en ganska skön sits, antingen säljer de honom och får 50-60 millar att spendera klokt eller så får de behålla sin guldklimp och har istället chans att utmana om guldet.
* * *
Elvan som stal mitt hjärta.
Jag har fått en del klagomål på balansen i mitt lag. Jag är helt oförstående. Jag har Schmeichel i mål och Maldini i backlinjen, vem behöver fler defensiva spelare?
Central innermittfältare 1: David Beckham
Joaquin kunde inte flyttas på, det kunde Beckham. Därav placeringen. Den vackre pojken från Leytonstone var min första, riktigt stora förälskelse på fotbollsplanen. Han var så graciös och stilren, både på och utanför planen. Det var någonting med den blyge pojken som fick alla runt omkring att engegera sig och intressera sig. Han var långt ifrån den bästa fotbollsspelaren världen har skådat, han var mycket bra - inte bäst, men han hade någonting, något som gjorde honom till den mest kände fotbollsspelaren i modern tid.
För egen del var det hans fantastiska tillslag som tilltalade. Jag blev, och kan fortfarande bli helt lyrisk, när han vinklar kroppen snett bakåt, pendlar med benet och slänger iväg en crossboll som skär genom luften och landar perfekt vid sitt mål. Sånt är för mig perfektion, det är gudomligt, det är inte från denna jord.
Jag vet inte hur många gånger jag ställt upp stolar, i försök att efterlikna en mur, framför det hemmagjorda målet på gården och sedan stått i timme efter timme och försökt knorra in bollen i krysset så där elegant som bara Beckham kan. Jag har ett oreknäligt antal tröjor i min garderob med Beckham, 7, på ryggen och mitt rums väggar brukade dekoreras med stora plancher på mannen med den gyllene högerfoten.
Så mycket betydde Beckham för mig som ung. Numera har jag vuxit upp, hittat andra förebilder att fylla hans skor. Han må ha fallit ner från sin piedestal som gudomlig, mycket på grund av hans flytt från mitt älskade Man United, en affär som gjorde mig fullständigt förkrossad, men han kommer alltid vara David Beckham, mannen som fick mig älska fotboll mer än det mesta på denna jord.
Grande Beckham!
David Beckham under min barndoms allra gladaste dagar.
* * *
Godnatt vänner & kamrater
// Jimmy
